MUSIKFÖRLAG att uppgå, ->uppförandepraxis och ->musik-sociologi, mera periferiska äro typologi och färgtonforskning (->Färg och ton). — Bland pionjärer som ej redan nämnts i andra sammanhang märkas inom de viktigaste av fackets grenar: i akustik G. Engel, A. J. Ellis, C. Stumpf, i tonfysiologi och musikpsykologi H. von Helmholtz, W. Wundt, C. Stumpf, C. E. Seashore, i musiketnologi C. Stumpf, E. von Hornbostel, R. Lachmann, C. Sachs, i antik musik C. É. Ruelle, C. von Jan, H. Abert, i koral-forskning F. A. Gevaert, Dom A. Mocquereau, Dom J. Pothier, P. Wagner, i polyfonins äldre historia F. Ludwig, H. E. Wooldridge, J. Wolf, rörande 1400—1500-t. H. Expert, E. H. Fellowes, A. Sandberger, A. Schering, om barocken M. Seiffert, A. Pirro, L. de la Laurencie, om wien-klassikerna H. Abert, A. Sandberger, G. Grove, i 1800-t:s historia J. G. Prod’homme, A. Lo-renz, E. Kurth, om modern musik H. Mers-mann, P. Bekker, H. Erpf, T. W. Adorno, i lärdomshistoria A. Pirro, T. Gérold, W. Gurlitt, G. Pietzsch och R. Schäfke. En systematisering av m:s arbetsområde eftersträvade i nyare tid främst H. Riemann och G. Adler. Den förre såg i musiken ett språk och betraktade m. som en slags språkvetenskap, vilken har att fastställa och transkr. den mus. texten samt undersöka dess innehåll. Dock närmade sig Riemann (i Grundriss der Musikwissenschaft, 31918) Adlers uppdelning av m. på en historisk och en systematisk grupp, den förra fördelande sig på notskrifternas, konstformernas, musikteorins och musikinstrumentens historia, den senare omfattande spekulativ teori, estetik, pedagogik och »mu-sicologi» (i betydelsen musiketnologi). H. J. Moser grupperar stoffet på 4 avd. ss. filosofiskt, naturvetenskapligt, etnologiskt och idéhistoriskt inriktad m., varemot de delar, som Adler bet. som pedagogik (dvs. elementarlära, harmonilära, kontrapunkt, komposition, instrumentation och metodik) däremot ss. »praktisk hant-verkslära», dvs. mus. facklära, uteslutas från m:s område. Studiet av musikpedagogikens historia hör återigen givetvis till m:s arbetsfält. C.-A. M. Litt.: G. Adler, Umfang, Methode und Ziel der Musikwissenschaft (i VJ 1885); dens., Musik und Musikwissenschaft (i PJ 1898); dens., Der Stil in der Musik (1911; 21929); dens., Methode der Musikgeschichte (1919); H. Riemann, Die Aufgaben der Musikphilologie (i Hesses Musikerkalender 1902); dens., Grundriss der Musikwissenschaft (1908; 31918); W. S. Pratt, On behalf of musicology (i MQ 1915); W. Gurlitt, H. Riemann und die Musikgeschichte (i ZMW 1918/19); P. Wagner, Universität und Musikwissenschaft (1921); H. J. Moser, Die Zukunfts-aufgaben der Musikwissenschaft (i Allgemeine Musikzeitung 1921); W. Gurlitt, Fétis und die Geschichte der Musikwissenschaft (i Kongress-bericht 1930); L. Schiedermaier, Einführung in das Studium der Musikgeschichte (1930); E. J. 1085 Dent, Music and musical research (i AM 1931); K. Herbst, Musikpsychologie und Musikwissenschaft (i AM 1931); A. Schering, Musik und Musikforschung (i AM 1931); Elisabeth Hegar, Die Anfänge neuerer Musikgeschichtsschrei-bung um 1770 (diss. 1932); L. Harap, On the nature of musicology (i MQ 1937); C. Seeger, Systematic and historical orientations in musicology (i AM 1939); G. Haydon, Introduction to musicology (1941); H. Engel, Die Entwick-lung der Musikwissenschaft 1900—1950 (i ZfM 1949—50). — Upps. i MIGM 1928—30 om sv. (C.-A. Moberg), schw. (D. Iselin), fi. (T. Haa-panen), fr. (A. Pirro), eng. (E. J. Dent) musikforskning och om m. i Leipzig (H. Zenck, H. Schulz, T. Kroyer). Musikfrämjandet, förening med ändamål att verka för sv. musikkultur och främja sv. musikbildning. M. fullföljer detta ändamål bl. a. genom att ss. samarbetsorganisation stödja det mus. bild-ningsarbetet och befrämja amatörmusiklivet i landet, främst i syfte att stimulera till aktivt musikutövande samt att anordna mus. utbild-ningskurser och vidtaga musikfrämjande propagandaåtgärder. M. bildades urspr. 1940 under namnet M u-sikens vecka i samarbete mellan Fören. Svenska Tonsättare, Stim, Svenska Musikför-läggarefören. och Svenska Musikhandlarefören. Sedermera sammanslogs Musikens vecka med en redan förefintlig lokalorganisation i Sthlm, Musikfrämjandet, till en fören.: Musikfrämjandet — Musikens vecka. Genom en stadgeändring 1949, varigenom verksamheten delvis omlades, erhöll fören. namnet Musikfrämjandet. H.M-g Musikföreningen i Stockholm, gr. 1880 av L. Norman och V. Svedbom med ändamål att offentligt framföra större verk för kör och orkester. Fören. gav från 1881 årl. omkr. 3 konserter med en kör om ca 150 personer och under medverkan av K. hovkapellet. Dirigenter ha varit L. Norman 1881—85, C. Nordqvist 1886—90, J. Dente 1890—91, F. Neruda 1891—1915 och V. Wiklund 1915—24. Sedan konsertverksamheten sistn. år måst nedläggas, har fören. från 1936 med växlande penningbelopp belönat sv. tonsättare. Fören:s bibi, har överlämnats till MA:s bibi, i Sthlm. H. M-g Musikförlag, affärsmässigt driven rörelse för utgivande av musikalier. De första musikförläggarna möter man i Italien vid slutet av 1400- och början av 1500-t. Kort därefter publiceras musikalier även i Paris och Antwerpen, och redan vid slutet av 1500-t. verkade rätt många musikförläggare i Europa. 1700-t. 1086