NAMNLÖSA SÄLLSKAPET Namnlösa sällskapet (Sällskapet N. N.), en 1860 i Sthlm gr. musikalisk och litterär förening. Med egen kör och ork. under L. Normans ledning uppförde man verk av denne, F. Ber-wald, A. Söderman m. fl. Sällskapet gav även teaterföreställningar m. m. Bör skiljas från den s. å. i Uppsala gr. litterära studentfören. Namnlösa sällskapet (N. S.). — Litt.: MA:s handl. 1866, s. 80. B. B-g NanFno (Nanini), Giovanni B ernår dino, italiensk tonsättare (omkr. 1560—1623), bror till G. M. N., 1591 kapellm. vid kyrkan S. Luigi dei Francesi i Rom, senare bl. a. vid S. Lorenzo i Donato. Som tonsättare radikalare än brodern försåg N. ofta sina kyrkomusikverk med orgelackomp.; skrev madrigaler, motetter, psalmer, ett 12-st. Salve regina m. m. — K. Proske utg. 4 ps. (4-st.) i Musica divina 3 (1859). B. Hbs Nani'no (Nanini), Giovanni Maria, italiensk tonsättare (omkr. 1545— 1607), bror till G. B. N., en av romerska 1500-talsskolans främsta företrädare. N. tjänstgjorde som korgosse i Vallerano och stud, kontrapunkt i Rom. Efter fullb. utbildning blev han 1575 tenorist vid S:ta Maria Maggiore i Rom, där han 1579 utnämndes till kapellm. och Palestrinas efterträdare. Han tjänstgjorde dessutom kortare perioder vid S. Luigi dei Francesi och Sixtinska kapellet; vid det senare blev han kapellm. 1604. År 1580 gr. han i Rom en offentlig musikskola. N:s kontrapunktiskt och harmoniskt formfulländade kyrkliga komp, anknyta helt till palestrinastilen; hans 6-st. motett Hodie nobis caelorum rex framföres årl. på juldagen i Sixtinska kapellet. Han skrev madrigaler och can-zonettor samt teor. arbeten. — Litt.: G. Ra-diciotti, G. M. N. (1906). B. Hbs Nansen, Eva Helene, f. Sars, norsk sångerska, mezzosopran (1858—1907). N. stud, för bl. a. Désirée Artöt och framträdde först som operasångerska, från 1886 även som högt uppskattad romanssångerska med turnéer över hela Norden (Sthlm 1895 och 96). — G. 1889 m. upptäcktsresanden Fridtjof Nansen. H.K. Nanton [nä'ntan], Joseph (Tricky Sam), amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst (1904—46), basunist, från 1926 i D. Ellingtons ork. N. var specialist på s. k. growleffekter (»djungelstil»). Na'poli el. Fiskeren og hans Brud, romantisk balett i 3 akter av Aug. Bournonville, musik av S. H. Paulli, E. Helsted, N. W. Gade samt finalmusik av H. C. Lumbye. Uppförd ffg.: Khmn 1842; Sthlm 1938. Sv. Kr.-J. Na'poli, J a c o p o, italiensk tonsättare (f. 1911 26/8), dir. för MK i Neapel, där han själv utbildats. N. slog igenom som tonsättare med operan Miseria e nobilitä (Neapel 1946); har f. ö. skrivit ork.-verk, kammarmusik och sånger. Napolitana ->Villanella. Nåpravmk, E d u a r d Francevic, rysk tonsättare och dirigent av tjeckisk börd (1839—1916), från 1869 1. kapellm. vid Mariinskijoperan i Petersburg och 1870— 82 ledare för Kejs. Ryska musiksällskapets symfoniorkester. Utbildad vid Prags orgelskola och 1856—61 musiklärare i denna stad kallades N. 1861 till Petersburg som ledare för furst Jusopovs privata ork. Genom N:s insatser framstod Mariinskij operan under 1870-t. som en av Europas främsta. Hans mest kända verk är operan Du-brovskij (Petersburg och Moskva 1895). Verk (u. n.): Operorna »Nisjnij Novgorods invånare» (1868), Harold (1886), Francesca da Rimini (1902; alla i Petersburg) o. a. scenmusik; 4 symf., symf. dikter, en pianokons. op. 27 o. a. ork.-verk; kammarmusik; pianostycken, kör- och solosånger m. m. Litt.: N. Findeisen, E. F. N. (1898); V. Walter, E. F. N. (1914; båda ry.). M.S. Nardfni, P i e t r o, italiensk tonsättare (1722—93), en av sin tids främsta violinister, berömd av bl. a. Leopold Mozart. Efter stud, för Tartini var N. 1753—67 violinist i hovkapellet i Stuttgart, därefter till 1770 åter hos Tartini, slutl. konsertm. vid hovork. i Florens. — N:s violinmusik hör till 1700-t:s bästa. — Starkt ifrågasatt är dock äktheten av de 2 bd öv-ningsstycken för soloviolin under N:s namn, som A. Moser återfun nit i Preussische Staatsbibl. i Berlin och som tyda på en mycket högt uppdriven teknik (ett urval publ. av Moser). Verk i originaltr.: 6 violinkons., 6 stråkkvartetter, 18 violinsonater, 6 triosonater för flöjter, 14 triosonater för violiner, 6 sonater för 2 violiner, en solosonat för violin, 2 cembalosonater m. m. — Litt.: Clara Pfäfflin, P. N.... (diss. 1935; med bibliogr. och tematisk fört.). 1151 Tryckt 9/n 51 1152