N ATION ALTHEATRET sen till el. auktoriserat en folksång (jfr t. ex. Marseljäsen). N. äro av mycket olika ålder och ursprung; de flesta tillkommo under 1800-t:s nationella väckelse. Äldst är den nederl. -> Wilhelmus van Nassouwe från omkr. 1570 med musik av obekant tonsättare omkr. 1568. Tidig är även den eng. kungssången ->God save the King, vilken, liksom den tidigare österr. kej sar hymnen ->-Gott erhalte Franz den Kai-ser, stammade från 1700-t. och även antogs av flera andra länder, bl. a. Sverige (->Bevare Gud vår kung) och Tyskland (->-Heil Dir im Siegerkranz). Från samma sekel stamma den da. kungssången ->-Kong Christian stod ved höj en mast, Marseljäsen och den förutv. po. hymnen Jeszce Polske av Oginsky 1795. Bland nord. n. uppvisar den da. kungssången den högsta åldern, följd av samma lands nationalsång ->Der er et yndigt land (1835). Ung. 10 år senare är den sv. kungssången ->Ur svenska hjärtans djup (1844; erkänd på 1850-t.) och den som sv. folksång erkända (ehuru ej off. antagna) ->Du gamla, du fria. Finland fick 1848 med ->Vårt land och Norge 1864 med ->-Ja, vi elsker dette landet sina n. Tidigare än alla dessa var dock den gustavianska kungssången ->Gustafs skål! Den bäste kung. Genom sin karaktär ha n. känsligt reagerat för konstitutionella och politiska omsvängningar i nationernas liv; sålunda ha efter 2. världskriget ett flertal länder ersatt tidigare n. med nyare texter och mel. Av praktiska skäl redovisas i nedanstående fört, endast ett urval mera kända n. från eur. och amer. länder. Belgien: La ->Brabanconne. — Den flamska befolkningen använder De Vlaamsche leeuw, text av H. van Peene, musik av K. Miry (d. 1889). Danmark: ->Der er et yndigt land. — Kungssång: ->Kong Christian stod ved höj en mast. Finland: ->-Vårt land. Frankrike: ->Marseljäsen. Grekland: Se gnoriz’apo ten kopsi tu spatiju tin tromeri (»Jag känner dig på den fruktansvärda skärpan i ditt svärd»), text av D. Solomos 1824, musik av N. Mantzaros 1828. Irland: The ->soldier’s song. Island: ->Ö, gud vors lands. Italien (intill 1946): ->-Marcia reale. — -> Giovinezza. F. n. begagnas provisoriskt den tidigare s. k. Garibaldihymnen av A. Olivieri. Nederländerna: ->Wien Neerlandsch bloed. — Kungssång: ->Wilhelmus van Nassouwe. Norge: ->Ja, vi elsker dette landet. Portugal: A Portuguésa; »Heiros do mar» (»Hjältar av haven»), text av L. de Mendoga 1890, musik av A. Keil 1910. Ryssland: Tsarhymnen »Bozje tsar ja chrani» (»Gud bevare tsaren»), text av V. Zjukovskij 1833, musik av A. F. Lvov s. å. Ersattes efter revolutionen 1917 av -^»-Internationalen, vilken i sin tur 1944 följdes av Gimn sovjetskovo so- juza (»Sovjetunionens hymn»), text av S. Mi-chalkov och El-Registan, musik av A. V. Alek-sandrov 1943. Schweiz: ->Rufst du, mein Vaterland. — Schweizerpsalm: ->-Trittst im Morgenrot daher. Spanien: Marchia Real (»Kungsmarschen»), urspr. en grenadjärmarsch, utg. av Espinosa 1769. Mel. har tillskrivits Fredrik II av Preussen. Storbritannien: ->Rule Britannia. — Kungssång: ->God save the King. Sverige: ->Du gamla, du fria. — Kungssång: ->-Ur svenska hjärtans djup. Tyskland: ->Deutschland, Deutschland über alles (f. n. begagnas ej första versen). Åren 1933—45 tills, m. ->Horst Wessel. USA: ->Hail Columbia, The ->-starspangled banner. Österrike: Kejsarhymnen ->Gott erhalte Franz den Kaiser, efter 1918 med ny text: ->Sci gesegnet ohne Ende. Ersatt 1947 med ->Land der Berge. Litt.: E. Bohn, Die Nationalhymnen der euro-päischen Völker (1908); E. Murillo, National anthems of the countries of North, Central and South America (1935); D. R. Wakeling & G. de Frame, National anthems (i MR 1942). G.P. Nationa'ltheatret, Oslo, Norges främsta scen, öppnades 1899. Fram till 1919 hade teatern en egen symfoniork. med J. Hal-vorsen som dirigent, som gav upp till 28 konserter per säsong samt medv. vid opera- och operettföreställningarna. Konserterna gåvos som symfonikons., populärkons. och söndagsmatinéer. Då Filharm, sel-skap gr. 1919 övergingo de flesta av musikerna till dess ork., men teatern behöll dock en reducerad ork. fram till 1929, då Halvorsen avgick. Sedan 1946 har den. åter en egen ork. som — med kommunalt bidrag — är förpliktigad att medv. vid skoikons, och vid Oslo kommu-nes parkkons, under sommaren. Omkr. 60 operor ha uppförts, däribl. en rad norska, t. ex. Sjömandsbruden (Aspestrand), Dronning for en dag (Hagerup Bull), Olav Lil-jekrans (A. Eggen), Olav Trygvason (Grieg), Fossegrimen (J. Halvorsen), Mari-Sagnet (J. Haarklou), Lafla (Ole Olsen), En helligaften, Vårnat och Stormfuglen (Schjelderup) samt Fjeldeventyret (W. Thrane). Ö. G. Naturhorn, bet. för de tidigare former av ->horn, som icke hade någon anordning för ändring av stämning el. för förlängning el. förkortning av ljudröret. Dess tonförråd var därför begränsat till naturtonerna. N. var fram till inventions-och ventilhornets införande (^Valthorn) den enda i ork. använda formen. Ä. L-y Naturseptima ->Övertoner. 1155 1156