N AU M ANN, S. tr. av R. Sondheimer). De senare operorna för Dresden, La dama soldato (1791) och Aci e Galatea (1801) tendera mot semiserian av F. Paers och S. Mayrs stiltyp. På kyrkomusikens område må särsk. nämnas I pellegrini al sepolcro (1798) och några ty. verk i den lyriska körkantatens stil, som äro präglade av Klopstocks anda, ss. Unsere Brüder (1785) och det berömda Vater unser (1799), som länge hävdade sig bredvid Grauns Jesu död och Haydns Skapelsen. (Vater unser uppf. t. ex. 1824 av Weber.) På visans och romansens område framstår N. som en av de främsta företrädarna för riktningen J. A. Hil-ler, J. F. Reichardt och J. A. P. Schultz. N. gjorde också försök i genomkomp, stil, varvid gammaldags floskler gärna blanda sig med utpräglat romantiska uttrycksnyanser (Elegie, Cantatina an die Tonkunst, Die Ideale med text av Schiller). Av hans relativt få bidrag till den rena instrumentalmusiken må nämnas en pianokons. (1791) och Sonates pour 1’harmo-nica, qui peuvent servir aussi pour le Pianoforte (2 bd 1786—92; 2 i nytr. genom H. Epp-stein). De äro tillägnade N:s vän P. Alströmer i Gbg och tillhöra de få originalbidragen för glasharmonika, för vilken N. livligt propagerade både i Sthlm och Khmn. Scenisk musik (u. n.): Operorna II tesoro in-sidiato (Venedig 1763; endast partiturfragment), Li creduti spiriti (Venedig 1764; förkommen), L’Achille in Sciro (Palermo 1767), Alessandro nelle Indie (Venedig 1768; ofullb.), L’isola dis-abitata (Venedig 1773), Armida (Padua s. å.), Le nozze disturbate (Venedig s. å.), Ipermnestra (Venedig 1774), L’ipocondriaco (1776), Elisa (1781), Tutto per amore (1785), Amore giusti-ficato (1792), Aci e Galatea (1801; alla i Dresden). Vidare dramatiska kantater, bl. a. La reggia del fato, uppf. både i Dresden och, med textliga retuscher, även på Drottningholm 1777 (part.: »Serenata da cantarsi per il felicissimo ritorno di Suae Mae sta il Re di Suezia Li Juglio 1777» och st. MA, Sthlm). Kyrklig musik: It. och ty. oratorier och kör-kantater, bl. a. Isacco (1772; Sthlm 1778), Sant’ Elena al calvario (1775), Il Giuseppe riconos-ciuto (1777), Zeit und Ewigkeit, Gottes Wege, 21 mässor (bl. a. Missa solemne Ass-dur), 3 Te Deum, 20 offertorier, 2 motetter, 5 vesper, 9 magnificat, 50 ps., 1 hymn m. fl. Enstaka stycken i nytr., bl. a.: The Church Choralist (1846), Latrobe (Selection of sacred music), Echo du monde religieux, Commers Musica sacra. Övrig vokalmusik: 40 Freymaurerlieder (1782), m. ett »Anhang» komp, under Naumanns första vistelse i Sverige, Sammlung von Liedern beym Clavier zu singen (1784), 12 von Elisens geistlichen Liedern beym Clavier (1787), 24 neue Lieder verschiedenen Inhalts von Ilisa von der Recke (1799), 6 neue Lieder mit Be-gleitung des Pianoforte oder der Harfe. — Solokantater m. it. el. ty. text, m. instr. el. m. piano: La Didone abandonata m. fl.; 12 ca- 1159 nons f. 3 sångst.; många arior, sånger, soloensembler finnas i samtida samlingar i tryck och handskr. Instrumental verk: Trio a 2 Viol, e Violetta; Six Quatuors pour le Clavecin ou Piano Forte avec 1’Accompagnement d’une Flüte, Violon et Basse (Hummel, Berlin 1786 som op. I); Sonate VI per il Cembalo accom-pagnate dal Violino (1778); pianosonater. Litt.: A. G. Meissner, Bruchstücke zu einer Biographie J. G. N:s (-T814); R. Engländer, J. G. N. als Opernkomponist (diss. 1916); dens., Das Ende der opera seria in Dresden: N:s Clemenza di Tito 1769 (Archiv für sächsische Geschichte, 1918); dens., Dresden und die deutsche Oper im letzten Drittel des 18. Jahrh:s (i ZMW 1920/21); dens., J. G. N. als Opernkomponist... (1922); T. Norlind, N. i Sverige (i STM 1923); R. Engländer, Zur Vorge-schichte der musikalischen Romantik in Dresden (i ZfM 1926); dens., J. M. Kraus und die gustavianische Oper (1943); dens., J. G. N:s instrumentalmusik (i STM 1945). R.E. Naumann, Siegfried Eugen, dirigent och tonsättare (f. 1919 27/u), ledde Örnsköldsviks musiksällskap 1945—48. N. stud, för fadern, musikteoretikern och tonsättaren Jean N. (f. 1887 21/i), E. Wolf (violin), vid MH i Sthlm för Mann (dirig.), Melchers (komp.) m. fl. (militär musikdir.-ex. 1947); som it. statsstipendiat 1948—49 för Piz-zetti i Rom samt i Salzburg (1949) för Furt-wängler o. a. N. har framträtt som dirigent i bl. a. Gbg och Konsertfören. i Sthlm (1951). Verk: 2 symf. (1950 och 51), fagottkons. (1947) o. a. ork.-verk; Musica sacra nr 2 för recitation och stråkar (1948), nr 3 för soli, kör a cap., stråkar och orgel (1949); trio för flöjt, klarinett och fagott (1947) o. a. kammarmusik; pianosonatin (1948); sånger m. m. Å.B. Nauwach [na0'-], Jo hann, tysk lutspelare (omkr. 1595—omkr. 1630), efter stud, i Italien från 1618 verksam i Dresden; utgav 1623 och 1627 saml. av sånger med b. c., trol. de första i Tyskland. — Litt.: H. Volkmann, J. N:s Leben (i ZMW 1921/22). Navarra', André, fransk violoncellist (f. 1911 13/io), blev 1949 lärare vid MK i Paris. M., som härstammar från en känd musikersläkt, stud, vid MK i Toulouse och Paris; har turnerat i Europa (Sthlm 1950) och Nordafrika. H.M-g Nava'rro, Juan, spansk tonsättare (omkr. 1530—80), kyrkokapellm. i Sala-manca, Ciudad Rodrigo och Palencia. Av N:s komp, utgavs i Rom 1591 Psalmi, hymni ac magnificat totius anni... I nytr. ha ett flertal verk utg. av M. H. Eslava i dennes Lira Sacro-Hispana. 1160