NEAPEL Ett kompilatoriskt arb. med greg. musik, Liber in quo quatuor pas-siones Christi Domini continentur ..., publ. 1604 i Mexico City under namnet J. N. I en uppsats i MQ 1945, J. N. Hispalensis and J. N. Gaditanus, har G. Chase sökt visa, att nämnda verk härstammar från en annan J. N., präst i Mexico. Na'vråtil, K a r e 1, tjeckisk tonsättare (1867—1936), elev av G. Adler och Ondficek. M. skrev operorna Hermann och Salambo, för ork. symf. g-moll, symf. dikter, konserter med olika soloinstr., kammar-och pianomusik, sånger, m. m. NBC ->National Broadcast-ing Corporation, Inc. Neaman [ni/msn], Y f r a h, engelsk violinist av fransk börd (f. 1923), elev av MK i Paris, Flesch, Thibaud samt Rosental i London. N. deb. med sensationell framgång där 1944 och har sedan uppträtt i bl. a. Sydafrika och USA (ffg. 1948). G-M. Neapel (it. Na'poli), Italiens tredje stad (995 000 inv. 1947), sedan 1200-t. residensort i konungariket med samma namn med tidtals livlig musikutveckling i anslutning till hovet och kyrkorna. Känd främst som musikstad blev N. under 1600—1700-t, då dess tonsättare och mu-sikinst. blevo normgivande, framför allt på musikundervisningens och operans fält. Dess största operascen, Teatro San Carlo, har sedan två sekel räknats bland landets mest ryktbara. N:s mus. berömmelse grundlädes under Ferdinand I (1458—95), då dess äldsta självständiga musikskola upprättades av nederländaren G. Tinctoris (omkr. 1475). På grundval av förefintliga skolor för medellösa barn tillkommo de första konservatorierna i N.: S:ta Maria di Loreto från 1537, utbyggd som musikundervisningsanstalt på 1600-t. och verksam till omkr. 1797, vidare S. Onofrio a Capuana med ung. samma verksamhetstid, Poveri di Gesü Cristo från 1598 med musikundervisning från 1633 och i huvudsak till 1744 samt slutl. S:ta Maria della Pietå dei Turchini, gr. 1583 och verksamt som kons, från omkr. 1600. Undervisningen vid alla dessa var urspr. mycket elementär men utbyggdes under 1700-t. genom berömda musiker ss. A. Scarlatti, F. Durante, N. Porpora, F. Feo, L. Leo, D. Cimarosa och N. Zingarelli. Vikti- Teatro S. Carlo, Neapel. gast blev Pietå dei Turchini, vars bibi. (gr. 1790) tillika med resterna av samtl. dessa inst. uppgick i det 1806 gr. Real Collegio di Musica S. Sebastiano, från 1826 benämnt Real Conser-vatorio S. Pietro a Maiella, det nuv. Conser-vatorio di Musica. Inst. har sedan 1800-t:s början stått under ledning av bl. a. G. Paisiello, F. Fenaroli och G. Tritto (1808—13), N. Zingarelli (1813—37), G. Donizetti (1837—40), S. Mer-cadante (1840—70), L. Rossi (1871—78), G. Mar-tucci (1902—09), A. Fano (1911—15) och F. Ci~ lea (1916—35). Dir. för det numera statliga kons, är f. n. F. M. Napolitano. Hovkapellet nådde under 1500-t. en fast organisation och utvecklades under kapellm. och org. som bl. a. A. Falconieri (från omkr. 1650), P. A. Ziano (1676—84), A. Scarlatti (1694-1702, 1709—25), G. Paisiello (1784—1815) och Tritto (1816—24). Parallellt härmed växte intresset för operan fram i N. Introducerad 1651 slog denna konstart snabbt rot, understödd även av kyrkan och privatpersoner. Sitt första hemvist fick operakonsten i Teatro S. Bartolomeo; från slutet av 1670-t. framfördes här även sp. opera. Teatern brann 1681 men återuppbyggdes omedelbart. År 1698 uppfördes här A. Scarlattis första opera, som inledde den neapolitanska operastilens hegemoni under 1700-t:s första kvartsekel. Ytterligare två operascener uppstodo vid denna tid, Teatro della Pace och Teatro Nuovo. Alla dessa överglänstes emellertid av den 1737 invigda Teatro San Carlo, som efter eldsvåda återuppfördes 1816 och alltjämt existerar. År 1779 tillkom ännu en scen, Teatro del Fondo. I stadens musikliv har sedan dess operakonsten varit det primära, ehuru ett ganska rikt konsertväsen uppstått under 1800-t:s senare hälft genom G. Martuccis och Societå del Quartettos insatser. År 1919 tillkom Associazione Alessandro Scar- 1161 1162