NEGERMUSIK Nachrichten och red. 1898—1909 Schwei-zerische Musikzeitung. — Bild sp. 1178. Skrifter: Die Collegia musica in der deut-schen reformierten Schweiz (diss. 1897), Zur Geschichte der deutschen Instrumentalmusik in der zweiten Hälfte des 17. Jahrh:s (1902), Katalog der Musikinstrumente im Historischen Museum zu Basel (1906), Einführung in die Musikgeschichte (1920; 31945; fr. uppl. 1925, 21931; eng. uppl. 1935; även i blindskr.), Geschichte der Sinfonie und Suite (1921), Geschichte unserer Musikinstrumente (1926; 21949), Die neun Sinfonien Beethovens (1928) o. a.; uppsatser utg. av Schweizerische musikfor-schende Gesellschaft (1936). — Litt.: E. Mohr, K. N. und sein Werk (i Festschrift K. N. zum 60. Geburtstag, 1933). B. Hbs N:s son, musikhistorikern Walter N. (f. 1910 8/4), har efter stud, vid skilda univ. (dr phil. i Basel 1934), verkat som lärare vid Schola Cantorum Basiliensis; har skrivit art. i Schw-JMW och AM. K. N:s bror, dirigenten och tonsättaren Albert N. (f. 1882 30/10), dr phil. i Berlin 1906, blev 1912 1. operakapellm. i Bern och 1922 ledare för symf.-kons. där. Skrev ett sångspel, ork.- och körmusik, sånger m. m. Negermusik, bet. för musiken såväl hos de afrikanska negrerna söder om Sahara som hos negrerna i Förenta staterna, Västindien och Sydamerika, där avkom-lingar till de afrikanska slavarna leva i slutna sociala grupper. Betr, de afrikanska negrernas musik se art. Afrika. Musiken hos negrerna i den nya världen har, trots de drastiska förändringar som deras förfäders plötsliga och genomgripande omplantering i en främmande kontinent medförde, bevarat mycket av sitt urspr. idiom ända in i våra dagar. Ä andra sidan sammansmältes med negrernas egen musik talrika element från de dominerande eur. befolkningsgruppernas tonkonst. Ur denna intensiva blandningsprocess av motsatta element framgingo en mångfald nya och egenartade stiltyper och sångformer. Längst har sammansmältningen fortskridit bland negrerna i USA, hos vilka sedan generationer varje sammanhang med de urspr. sociala och religiösa afrik. traditionerna upplösts och som i medveten anpassning ha upptagit den anglo-amer. omgivningens kultur och språk. Icke desto mindre ha de i sina andliga och världsliga sånger skapat några egenartade mus. uttrycksformer, som väsentligen präglas av den karakteristiska stämklangen och många egendomligheter i föredrags- och improvisa-tionstekniken, under det att de formella kännetecknen äro mindre afrik. än anglo-amer. Musiken hos negrerna i Västindien och Sydamerika går däremot i många hänseenden omedelbart tillbaka på sitt afrik. ursprung. Renast har den afrik. stilen hållit sig i sådana sånger, 1175 som bilda en integrerande del i sociala och kultiskt-religiösa ceremonier. Ofta förbundna med danser, tjäna de till att »frammana gudar» el. till andra rituella ändamål. De viktigaste ackomp.-instr. äro härvid olika slag av trummor, som alla liksom i Afrika trakteras med stor virtuositet. Därjämte möta andra instr. av afrik. härstamning ss. bamburör, som stampas på marken, rassel, motslagsklockor, skrapor, jordcittror m. fl. — Jämförande art.: Negro spirituals, Plantation songs. Litt.: H. E. Krehbiel, Afro-American folk songs (1914); M. Kolinski, Suriname music (i M. J. & F. S. Herskovits, Suriname folk-lore, 1936); H. Courlander, Haiti singing (1939); dens., Musical instruments of Haiti (i MQ 1941); dens., Profane songs of the Haitian people (i Journal of Negro history, 1942); dens., Musical instruments of Cuba (i MQ s. å.); F. Ortiz, Afro-Cuban music (i Quarterly Journal of Inter-American relations 1939); M. J. Herskovits, Drums and drummers in Afro-Brazilian cult life (i MQ 1944). E.E. Negro spirituals [ni:'gråu spiri'tjoalz], eng., andliga sånger, skrivna och ton-satta av negrer i Nordamerikas sydstater under slaveriets tid på 1700- och 1800-t. Orden till sångerna ha ibland hämtats ur Bibeln men äro vanl. bildrika kommentarer till bibelspråk med anknytning till negrernas beklagansvärda tillvaro och deras naiva uppfattning om de bibliska berättelserna. Språket är eng., starkt uppblandat med negerdialekt. Melodierna äro mestadels anpassade efter anglo-amer. förebilder, men det sätt, varpå sångerna utföras, ger negrerna tillfälle att fullt ut göra bruk av sitt egenartade, starkt rytmiska musiksinne samt sin högt utvecklade impro-visationsförmåga. Det stora flertalet spirituals, som förmodas ha tillkommit ss. improvisationer vid religiösa sammankomster och spritts i talrika varianter från plats till plats, föredragas så att en försångare sjunger en el. flera strofer, varefter församl. faller in med den välkända refrängen: Försångaren: I got a robe, you got a robe: Alla: All God’s chillun got a robe. When I get to Heab’n, gonna put on my robe, gonna shout all over God’s Heab’n. Detta sångsätt är vanligare bland negrerna än bland andra primitiva folk. Att melodierna ofta röra sig inom fem-tonskalan berättigar däremot givetvis inte antagandet av en afrikansk ursprungsbet. Flerstämmighet förekommer allmänt; naturligtvis inte i den form de moderna harmoniseringarna och bearb. bjuda, utan dels som imitativ tvåstämmighet, varvid den ena stämman vid slutet av en fras stannar på sluttonen, medan den andra tar vid med samma fras osv., dels som ett slags im- 1176