Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Notturno ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUMMEROPERA
teoretiskt i sina Lettres sur la danse et sur
les ballets (1760; fl. omtryck; eng. övers. 1930)
samt Lettres sur les arts imitateurs en général
et sur la danse en particulier (1807), och med
dem påverkade han en rad yngre koreografer,
ss. Antoine Bournonville (och genom honom
även August B.), J. Dauberval, J. Aumer, C.
Didelot m. fl. De principerna lågo givetvis
också till grund för hans egna
pantomimbaletter, bland vilka ss. särsk. uppmärksammade
kunna nämnas La toilette de Vénus (Lyon
1758), Les caprices de Galathée (trol. s. å.),
Renaud et Armide (trol. 1759), Psyché et
1’Amour (Stuttgart 1762), Medée et Jason
(Stuttgart 1763), Adèle de Ponthieu (Wien 1773),
Apelles et Campaspe (Wien 1774) och Annette
et Lubin (Paris 1778). N. gjorde också
koreografin till Mozarts Les petits riens (Paris 1778).
Litt.: C. C. Noverre, Life and works of the
Chevalier N. (1882); H. Niedecken, J. G. N.
(1914); D. Lynham, The Chevalier N. (1950).
K. R-n
No'vikov, Anatolij Grigorjevitj, rysk
tonsättare och kördirigent (f. 189 6 30/4),
skapare av många av Sovjetunionens
populäraste visor och soldatsånger, bl. a.
»Världsungdomssången».
Urspr. skollärare stud. N. senare vid MK i
Moskva bl. a. för Glière. Hans komp, omfatta
operan »Sägnen om Ilja Muromets» (1920), en
rapsodi över gamla soldatvisor för blåsork.,
körverken Grigorij Kotovskij (1940) och »Leve
Röda Armén» (1944), bearb. av ry. folkvisor
m. m. M.S.
No'vikov, L a u r e n t, amerikansk
dansör och balettmästare av rysk börd (f.
1888), vann internat. rykte som partner
åt Anna Pavlova och Tamara Karsavina.
Utbildad vid Kejs. balettskolan i Moskva,
blev N. 1909 premiärdansör och var 1914—18
balettm. vid operan där. Åren 1911—14 samt
1921—28 turnerade han med Pavlova, 1919 med
Djagilev-baletten och 1920—21 med Karsavina.
Som balettm. var han därefter engagerad vid
Chicagooperan (1929—33) och vid Metropolitan
(1941—45). — Amer. medb. 1929. K. R-n
No'votnå, Jarmila, tjeckisk
operasångerska, sopran (f. 190 9 23/b), bl. a. känd
genom sin medverkan i
Salzburgfestspe-len 1930—38.
Efter stud, i Praha och Milano deb. N. 1926
som Violetta i La traviata på Nationalteatern
i Praha. Hon vann snabbt internat. rykte och
engagerades till Milano, Florens, Berlin, Wien,
Warszawa, Paris etc. N. deb. 1939 i San
Francisco som Madame Butterfly och har sedan 1940
uppträtt på Metropolitan; gästspelat på Teatro
Colén i Buenos Aires och medv. i filmer.
Roller: Cherubin i Figaros bröllop, Pamina
i Trollflöjten, Octavian i Rosenkavaljeren,
1285
Jarmila Novotna.
Frasquita i Der Corregidor, Desdemona i
Otel-lo, Mimi i Bohème, titelr. i Jenufa och
Giu-ditta (vid urpremiären i Wien 1934) o. a. H. M-g
Nowowie'jski, Felix (Feliks), polsk
tonsättare och dirigent (1877—1946), var
1920—27 lärare vid MK i Poznah.
N., som var elev till bl. a. Bruch, skrev
scen-, ork.- och kyrkomusik, oratorier, bl. a.
Quo vadis op. 30 (1907), orgelstycken och
sånger m. m.
NTO, förk. för Nationaltemplarorden
-^-Musikaliskt folkbildningsarbete, avd.
Sverige.
Nuci(u)s, Johannes, tysk tonsättare
(omkr. 1556—1620), abbot i klostret
Him-melwitz, skrev utmärkta motetter o. a.
kyrkomusik. — 3 stycken utg. av B.
Wid-man 1933. — Litt.: B. Widman, J. N....
(1922); E. Kirsch, Von der
persönlich-keit und dem Stil des ... J. N. (1926).
Nummeropera, populär bet. för en
operatyp, bestående av mer el. mindre fast
hopfogade »nummer»; arior, duetter,
ensembler, baletter etc., interfolierade av
recitativ el. talade dialoger, vilkas främsta
uppgift är att föra den dramatiska
handlingen vidare.
1286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri May 1 11:13:19 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-3/0673.html