NY TIDNING FÖR MUSIK i stor skala lösa mekanismer (i form av halvfabrikat) till in- och utländska fabriker. Sedan 1909 kungl. hovleverantör. — Verkst. dir. 1901—37 var W i 1 h e 1 m N. (1871—1937; AssMA 1917). Sedan 1937 innehas befattningen av sonen, v.-konsul Bo o N. (f. 1900 5/8). B. Hbs Ny tidning för musik, musiktidskr. utg. i Sthlm 1853—57 av A. Hirsch under red. av W. Bauck och J. L. Höijer. Nytt Musikaliskt Lördags-Magazin, en i Sthlm 1839 av N. Caron och A. Lund-quist utg. periodisk publ., bestående av pianostycken och sånger. I allt utkommo 13 nr. Nyvall, Jacob Natanael, kyrkomusiker (f. 189 4 23/7), sedan 1920 organist i Solna och sånglärare i Solna folkskolor. N. avlade 1915 org.-, 1919 kyrkosångar-och musiklärar-ex. vid MK i Sthlm samt stud, för Fryklöf och O. Olsson. I sina verk eftersträvar han en syntes av sv. folk- och kyrkoton. Verk: Vadan och varthän för solo, kör och piano (1919), Kärlekens lov för baryton, bl. kör och orgel (1944), 10 hymner till ord ur Bibeln; partitor och preludier för orgel; Bön och bikt, en saml. andliga sånger, romanser och barnvisor o. a. H. M-g Näckens polska. 1. Polskamelodi från ö. Västergötland och angränsande delar av Småland, till vilken A. A. Afzelius skrev sin bekanta dikt: Djupt i havet på demantehällen. N. publ. i tidskr. Iduna 1812 och 2 år senare utan text i Traditioner af svenska folkdanser. Härigenom blev mel. allmänt känd och i utlandet senare genom F. Kuhlaus Elverhöi (1828) och A. Thomas’ Hamlet (1868), i vilken Christine Nilsson som Ofelia under oerhört bifall sjöng den. Enl. en tradition i släkten Afzelius skola de urspr. banala orden till polskan ha varit: Kalle ut och Kalle in och Kalle alla dagar. Den vackra mel. hör icke till näckmusiken. 2. En magisk melodi i A-dur-treklanger, som på violin utfördes med en del toner i pizzi-cati och flageoletter (Fans polska). Mel. användes även till stridsskildringar, mest i s. Sverige, och kallades då Stenbockens polska, Slaget vid Hälsingborg, Bohus belägring o. d. T. Norlind tillskriver denna musik hög ålder i Hur gammal är den svenska folkmusiken? (i STM 1930). Dess ev. samband med äldre charlatanisk programmusik på violin är icke känt. N. D. Nä'geli, Hans Georg, schweizisk musiker (1773—1836), gr. på 1790-t. i Zürich en musikhandel och ett -förlag samt 1299 ledde 1805—24 ett »sånginstitut» (för körsång); ivrigt verksam för sångundervisningens förbättrande och för manskörsången. N. utgav uppl. av äldre musik, bl. a. Réper-toire des clavecinistes (även verk av Beethoven), Der Streit zwischen der alten und neuen Musik (1826; en polemik mot A. F. J. Thibaut), vidare Gesangsbildungslehre nach Pestalozzi-schen Grundsätzen (1810; tills, m. M. T. Pfeif-fer), Chorgesangschule (1821), Vorlesungen über Musik... (1826; urval med tit. Von Bach zu Beethoven utg. 1946 av W. Reich). Skrev även körverk och sånger, däribl. Freut euch des Lebens (1794). Litt.: H. Kling, Beethoven et ses relations avec... H. G. N. (1912); E. Refardt, Briefe H. G. N:s an Breitkopf & Härtel (i ZMW 1930/ 31); R. Hunziker, H. G. N. (1938); A. E. Cher-buliez, Der unbekannte N. (s. å.); I. I. Has-san, Die Welt- und Kunstanschauung H. G. N:s... (diss. 1947; m. verkfört. o. bibliogr.). I. S. Näre (tidigare Nyman), Lauri Alexander, finländsk militärmusiker (f. 1877 31/7), musiköverstelöjtnant, var kapellm. vid Karelska gardet 1918—27 och därefter till 1944 överkapellm. vid Finlands armé. N., som stud, vid Hfors musikinst., var 1934—44 lärare i instrumentation vid Sibelius-akad:s avd. för militärmusiker. Har gjort talrika arr., även av symf. verk, för militär ork. Näslund, Anders, operasångare, baryton (f. 1920 6/9), sedan 1950 anställd vid K. teatern i Sthlm och en av dess främsta yngre förmågor i karaktärsfacket. Efter akad. studier i Uppsala och sångutbildning för Hislop vid MH i Sthlm samt för Nanny Larsén-Todsen deb. N. 1947 på K. teatern som Alberich i Nibelungens ring och väckte genast uppmärksamhet genom sin dramatiskt intensiva och väl genomtänkta framställning; operastipendiat 1947. Han har vidare framträtt bl. a. som Biterolf i Tannhäuser, Raskolni-koffs andra jag i Raskolnikoff, Chaunard i Bohème, Spoletta i Tosca, Escamillo i Carmen, Abimelek i Simson och Delila, greve Tomsky i Spader dam och Gudfast i Arnljot. G. P. Nävervisan, folklig benämning på I hoppet sig min frälsta själ (sv. ps. 487), vars äldre textvariant Ej a, mitt hjärta rätt innerlig sig fröjdar (sv. ps. 673) sedan 1700-t. tillhört den sv. allmogens mest omhuldade koraler intill senaste tid. Enl. den sv. folktraditionen skall texten ha författats av vallpigan Elsa Andersdotter men tillskrives enl. en annan tradition borgarhustrun Elle Andersdatter (d. omkr. 1643) från Maribo på da. Laaland, vars namn formats av versernas begynnelsebokstäver i det da. ori- 1300