OPERA Under tiden 1650—1750 användes o. som bet. för tonupprepningar med legatostråk, varvid tonen svagt artikulerades genom tryckningar. Les ondes Martenot ->Elektrofoner. Ondricek [åWrgH/äk], Franz, tjeckisk violinist (1859—1922), var 1911—19 dir. och lärare vid Neues Wiener Kons., från 1919 lärare vid MK i Praha. O. stud, vid sistn. kons, och för Massart; deb. framgångsrikt i Paris 1882 och konserterade därefter i Europa (Norden 1884, 91), Amerika och Orienten. Kom 1907 till Wien, där han 1908 bildade O n d f i c e k-Q u a r t e 11 med Sil-binger, Juck och Jelinek; skrev violinkons., violinstycken o. a. komp, samt Neue Methode zur Erlemung der Meistertechnik des Violin-spiels auf anatomisch-physiologischer Grund-lage (2 d., 1909; tills, m. S. Mittelmann). — G. 1885 m. sångerskan Anna Hl a v a c ek, som var anställd vid böhmiska nationalteatern i Prag. Å. B. Onegin [an^gin], Sigrid, f. Hoff-mann, tysk operasångerska, alt (1891— 1943), en av sin tids främsta vokalartister, 1926—33 medl. av Staatsoper i Berlin. Född i Sthlm stud. O. för bl. a. E. R. Weiss i München och di Ranieri i Milano samt deb. 1912 som Carmen på operan i Stuttgart. Hon var därefter anställd vid München-operan 1919 —22 och vid Metropolitan 1922—24 och sjöng från 1932 i Schweiz. Med sin sällsynt sköna och omfångsrika stämma och storartade inter-pretationskonst vann O. lysande framgångar även som konsertsångerska under omfattande turnéer (Skandinavien 1920 och 21). Bland hennes roller märkas de stora altpartierna i Wagners och Verdis verk samt titelr. i Orfeus, Lady Macbeth i Macbeth och Delila i Simson och Delila; även utmärkta grammofoninsjung-ningar. — G. 1. ggn 1912—17 m. den ryske tonsättaren Eugen O. (1883—1919), främst känd som opera- och sångkompositör och som förnämlig ackompanjatör, bl. a. till hustrun; 2. ggn 1920 m. den tyske läkaren Fritz Petzold. — Litt.: F. Petzold, S. O.‘ (1939). G.P. O’Neill [åuni:'l], Norman, engelsk tonsättare (1875—1934), elev till I. Knorr och från 1924 lärare i komp, och harmonilära vid Royal Acad. of Music i London. O. har skrivit scenmusik, ork.-verk, kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. G. M. One-step [°an-], amerikansk sällskapsdans i 2/4-takt, besläktad med och närmast variant av foxtrot; introducerad på 1910-t. av dansparet Irene och Ver-non Castle och till en början även kallad »the Castle walk». K. R-n Cissi Olsson-Åhrberg. Sigrid Onegin. Ongare'se, it., ungersk, i sammansättningar vid föredragsbet., ss. all’ o n g a-r e s e, it., i ungersk stil. Onnou, Alphonse, ->Pro Arte-kvar-tetten. Onslow [å'nslåu], George, fransk tonsättare av engelsk börd (1784—1852), på sin tid och under senare delen av 1800-t. uppskattad för sin kammarmusik. — LMA 1851. På 1820- och 30-t. skrev O. även operor (Le Duc de Guise, 1837). Han blev för en symf. särsk. uppmärksammad av Cherubini, vilken han 1842 efterträdde som dir. för MK i Paris. Verk: 3 operor; 4 symf., 36 stråkkvintetter, 34 stråkkvartetter, 10 pianotrios, duos o. a. kammarmusik; pianosonater m. m. — Litt.: L. Halévy, Notice sur G. O. (1855). C.-G.S.M. OPERA. Sp. Förhistoria ...................... 1340 Italiensk opera under 1600-t...... 1341 Fransk opera till mitten av 1700-t. 1344 Operan i England fram till 1740 .. 1345 Tysk opera fram till början av 1700-t............................ 1346 Italiensk opera seria 1700—omkr. 1760 .............................. 1347 Italiensk operabuffa ............. 1348 Fransk opéra-comique ............. 1348 Komisk opera i England, Tyskland, Spanien ........................... 1349 Gluck och den senare 1700-talsoperan 1349 Operan under 1800-t............... 1351 Modern opera efter 1900 .......... 1355 Nationaloperor i olika länder .... 1357 Litteraturförteckning ............ 1363 Ett dramatiskt skådespel, som helt el. delvis är avsett att framföras med musik till ackomp. av orkester, benämnes sedan 1600-t. opera (it. opera in musica el. dramma per musica, eng. opera, fr. opéra, 1337 1338