ORKESTERKONSERT Eugene Ormandy. Orkesterkonsert, kompositionsform för orkester. Den bär konsertanta drag utan att fasthålla vid ett bestämt soloinstrument el. grupp av soloinstrument. Bet. har kommit i bruk under 1900-t. i samband med de nyklassicistiska strävandena att återuppliva barockens concerto grosso-typ. Bland de mest kända och typiska ex. kunna nämnas P. Hindemiths Konzert op. 38 (1925), I. Stravinskijs Concerto in Ess (»Dumbarton Oaks», 1937—38) och B. Bartoks Concerto (1943), vidare likartade verk av H. Kaminsky, W. Piston, B. Martinu m. fl. Den — eg. motsägelsefulla — termen o. har, bl. a. av M. Bukofzer, med visst fog använts även för vissa av barockens orkester verk, som bära tit. »concerto» men helt el. delvis sakna särsk. solostämmor. Detta är bl. a. fallet i Giuseppe Torellis 6 Sinfonie a tre, e 6 Con-certi a quattro op. 5 (1692), och liknande konserter (el. enstaka satser) påträffas hos T. Al-binoni, F. dalFAbaco, Händel (i op. 6: 5 och 7) m. fl. Bruket av tit. »concerto» i dessa sammanhang synes ange, att man under barocken (dock icke konsekvent) prövat att använda termerna »concerto» och »sinfonia» med den distinktionen, att den förra fick bet. orkesterverk i en mera lättflytande homofon stil, den senare verk med en tyngre, kontrapunktisk satsteknik. Jämförande art.: Concerto grosso, Konsert. I. B-n Orkesterstämning ->Normalton. Orkesti'k (grek, orchestiké), danskonst. 35 Närmast bet. för den dans som i antikens Grekland utfördes vid religiösa fester och av kören i tragedierna samt för läran om denna konstmässiga dans. Orkestrering, Orkest r a t i o n ->In-strumentation. Orke'strion, namn på ett flertal, ofta kuriösa instrumentkonstruktioner från 17—1800-t., bl. a. en bärbar orgel, som abbé Vogler lät bygga efter egna anvisningar i Holland 1789, samt en kombination av orgel och klaver, tillverkad av T. A. Kunz i Prag 1791. Å. L-y Orleanska jungfrun, tragedi av Schiller med musik av A. Söderman, uppförd på K. teatern i Sthlm 1867. Södermans musik omfattar uvertyr, krönings-marsch och div. smärre inlägg. Uvertyren skrevs urspr. till kronprins Oscar Fredriks dramatiska utkast Några timmar på Kronborgs slott, uppf. på Mindre teatern i Sthlm 1858. Till framförandet i samband med Schillers skådespel har Söderman icke gjort andra ändringar än att utöka blåsarbesättningen. Uvertyren kallas numera även »Svenskt festspel». Orlo'v, Nikolaj Andrejevitj, fransk pianist av rysk börd (f. 1892 20/^, har sedan 1921 varit bosatt i Paris och turnerat i Europa (Sthlm ffg. 1939), Amerika, Asien och Australien. O., som stud, vid MK i Moskva för bl. a. S. I. Tanejev, blev 1917 prof, vid MK där. M. S. O'rmandy, Eugene, amerikansk dirigent av ungersk börd (f. 1899 18/n), en av nutidens mest berömda orkesterledare, sedan 1936 verksam vid Phila-delphia Orchestra. Vid 5 års ålder elev vid MA i Budapest, utbildades O. till violinist av bl. a. Hubay. Han deb. vid 7 års ålder och turnerade i Europa som underbarn till 1914. Är 1917 blev han lärare vid ungerska statskons, och bedrev vid sidan härav univ.-studier. Anländ 1920 till USA, engagerades O. följ, år som konsertm. vid Capitol Theater Orch. Sedan han vid ett sjukdomsfall framgångsrikt remplacerat dirigenten, engagerades han vid teatern i denna egenskap. Några radioframträdanden banade vägen för enstaka gästspel vid New York Phil-harm.-Symph. Orch. och i Philadelphia (1930). O:s egentliga genombrott kom året därpå, åter förorsakat av ett sjukdomsfall: han övertog ett par kons, i Philadelphia, som skulle ha letts av Toscanini. Den framgång O. därvid vann ledde till att han erbjöds ledarskapet för Minneapolis Symph. Orch., vilken post han uppehöll 1931—36 med glänsande konstnärligt resultat. Är 1936 kallades han till Sto-kowskis efterträdare vid Philadelphia Orch. 36