PALMGREN musik des 18. Jahrh:s (1929); C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932). — Se även litt. under artikeln Palestrina. C.-A. M. PaliasjvHi, Zacharij, georgisk tonsättare (1871—1933), en av den georgiska nationalmusikens klassiker och den georgiska nationaloperans grundare. Efter komp.-stud. vid MK i Moskva för S. Tanejev företog P. en rad musiketnogr. expeditioner i v. och ö. Georgien, varvid han utforskade och upptecknade bl. a. Guriens (v. Georgiens) egenartade flerstämmiga folkmel. Han blev sedermera lärare och dir. vid MK i Tbilisi, var en av gr. av Georgiska filharm, sällskapet och vann stor uppskattning och popularitet även som kördirigent. Som tonsättare började P. med romanser och körverk, byggda på georgiska folkvisor. Hans betydelse grundar sig dock framför allt på de båda operorna »Abessalom och Eteri» (Tiflis 1919) och Daisi (Tiflis 1923). Det första verket har karaktär av kör- och oratorieopera, medan Daisi är mera lyriskt betonad med talrika färgrika inslag av folkdanser och genrescener. M. S. Palla'ntios, Menelaos, grekisk tonsättare (f. 1914 20/i), utbildad vid MK i Aten, där han nu själv är lärare, och för Casella i Rom. Verk: Operan Antigone (1942), balett- och filmmusik; en syrnf. (1948) o. a. ork.-verk, ett oratorium (1946); kammarmusik, pianostycken och sånger. Pallavicini (Pallavicino) [-vitji'-], Carlo, italiensk tonsättare (1630—88), en av de prominenta venetianska tonsättarna från senare hälften av 1600-t., verksam från 1667 i Dresden. P. hör till det skede av den venetianska operans utveckling, då recitativet som bärare av den dramatiska handl. börjat undanträngas av arian i två- el. tredelad form och tendensen mot konsertoperan sålunda småningom framträder. I sitt sceniska huvudverk, La Gerusa-lemme liberata (Venedig 1687; även givet under tit. Armida), har P. anslutit sig till solooperan med flertalet arior i dacapoform. Melodiskt är han påverkad av it. folkmusik (bar-karol, siciliana), och ehuru han visst icke är främmande för den briljanta koloraturen, ha många av hans arior dock den äldre operans visartade karaktär. I allt skrev P. 22 operor, av vilka den sist komp., L’Antiope (Dresden 1689), dock fullbordats av N. A. Strungk. Operor (u. n.): Galieno (1675), Il Vespasiano (1678), L’amazone corsara (1686; samtl. i Venedig) m. fl. Nytr. av La Gerusalemme liberata (i DDT 55, 1916). Litt.: Inledn. av H. Abert till ovanst. nyutgåva, behandlande P:s ungdomsverk; F. Be-rend, N. A. Strungk (1913). E. S-m Pallavicino [-vit JF-], Benedetto, italiensk tonsättare (d. efter 1612), sångare vid hovet i Mantua, 1596 hovkapellm.; tecknar sig senare som »P. Camaldolen-sermunken». P. skrev mässor, motetter och madrigaler, ibland 16-st., ett av de första ex. härpå. Palm, Karl Herman, tonsättare (1863 —1942), huvudsaki. kyrkomusikaliskt inriktad. Hans mest kända verk är dock en manskvartett, Under rönn och syrén. P. avlade org.- och kyrkosångarex. 1898 och teol. kand.-ex. 1902. Han skrev körverk, sånger och orgelpreludier samt förf, kyrkomus. uppsatser; medutg. av tidskr. Kult och konst (1905 —08) och Musica sacra (1915; 21916). — Litt. et art. 1911. B. B-g Palm, Johan Fredrik, tonsättare (1753—1821), av samtiden högt skattad för sina visor. — LMA 1794. P. tillhörde den Lenngrenska kretsen och hämtade helst sina texter där. Sami. Skaldestycken satte i musik innehåller 36 av P:s opus. Lärare vid MK i Sthlm 1772 och 1818—21 samt ackompanjatör vid K. teatern 1778—87. B. B-g Palma, A t h o s, argentinsk tonsättare (1891—1951), var bl. a. dir. för Teatro Colon i Buenos Aires. Utbildad i Italien och Frankrike uppvisar han i sina verk drag av båda dessa länders tonkonst. P. har skrivit bl. a. operan Nazdah (Buenos Aires 1924) och en balett, symf. dikter, kammarmusik och sånger. G. M. Palmer, Frederik, pseud. för Emma Hartmann, ->Hartmann, J. P. E. Palmer [pa/ma], Robert, amerikansk tonsättare (f. 1915 2/0), ansedd som en av de mest betydande av den yngre generationen. P:s stil är övervägande polyfon och inspirerad av äldre eng. tonkonst ss. Byrds och Gibbons’. P. stud, urspr. piano och därefter komp, vid Eastman School of Music, Rochester, för Ho-ward Hanson och B. Rogers; senare för Harris och Copland. Blev 1943 lärare i musikteori och komp, vid Cornell Univ., Ithaca. Verk: Concerto (1943), symf. var. (1945), Variations, chorale and fugue (1946), Poem för violin och kammarork. (1938), Concerto för liten ork. (1940), kammarkons, för 2 flöjter, oboe, 2 klarinetter, fagott och stråkar (1948) o. a. ork.-verk; körverket Abraham Lincoln walks at midnight (V. Lindsay; 1943—48); kammarmusik ss. Concerto för flöjt, klarinett, eng. horn, viola och violoneell (1943), pianokvartett, 3 stråkkvartetter och 2 stråktrios, sonater för olika instr., pianostycken m. m. G. M. Palmgren, S e 1 i m, finländsk tensätta-re och pianist (1878—1951), blev 1927 lärare i piano och komp, vid MK i Hfors 77 78