PAN DORA Pandora. Omkr. V2o storlek. Tekniken förekommer i flera verk av I. Stra-vinskij (särsk. under 1910- och 20-t.) och har prövats främst på fr. och it. område, bl. a. av E. Satte, F. Poulenc, A. Casella, R. Malipiero m. fl., icke utan en viss avsiktlig »naivistisk» anstrykning. I. B-n Pando'ra el. b a n-d o'r a, en stor cister av eng. ursprung, som under 15- och 1600-t. begagnades som generalbasinstrument. P. hade en korpus med dubbla, kraftiga inbuktning-ar i sidorna samt höga sarger. Halsen var försedd med band, och besträng-ningen utgjordes av 7—8 dubbelsträngar. Pandurina ->Man-dolin. Panflöjt el. p a n-p i p a (grek, syrinx, fr. flüte de Pan), ett till kantflöjternas grupp hörande instrument, bestående av ett flertal intill varandra fastbundna rör av successivt avtagande längd. Rören äro oftast slutna i den nedre ändan. Anblåsningen sker mot rörets övre kant utan munstycke. — P. hör till de äldsta biåsinstrumenten och förekommer över hela världen. Å.L-y Panharmonicon ->Mälzel. Paniagua [pan^goa], Raül, tonsättare från Guatemala (f. 1898 17/2). Utbildad i New York räknas P. som en av sitt lands mest betydande och anknyter i sina verk — ork.-komp., pianostycken och sånger — till inhemsk folkton. Panigeon [panigå'^], Zezia, belgiskfransk pianist (f. 1919 3/6), uppskattad för sitt spirituella, artistiskt förfinade spel. P. deb. 1933 i Nizza som underbarn och stud, därefter för bl. a. Paderewski. Hon har med framgång konserterat i Europa (Sverige ffg. 1947) och Nordafrika. H. M-g Panizza [-ni'tsa], Héctor (Ettore), argentinsk dirigent av italiensk härkomst (f. 1875 12/8), anställd för den it. repertoaren vid Covent Garden 1907—13, vid Metropolitan 1934—42 och från 1927 under olika perioder och en rad säsonger vid Teatro Colon i Buenos Aires. P., som utbildats vid Cons. Giuseppe Verdi i Milano, började sin operakapellm.-bana i Italien 1899, tillhörde från 1916 under 10 år La Scala; åter där säsongen 1947/48. Han har vidare gästdirig. i bl. a. Wien, Paris och Chicago och var 1937/38 anställd vid Staatsoper i Berlin. P. har skrivit operor ss. Aurora (1908) och Bizancio (1939; båda Buenos Aires), ork.-och körverk, kammarmusik, pianostycken och sånger. G. M. Pankey [pä'nski], Aubrey, amerikansk konsertsångare, baryton, av negerhärkomst (f. 1909 17/e), ryktbar för sitt vackra föredrag av såväl tyska romanser som negro spirituals. P. fortsatte efter debut i Boston 1930 sina sångstud. i Wien och Paris; har konserterat flitigt i Amerika och även turnerat i Europa (Khmn 1947; sv. radio 1948) och Australien. Pannain [-aizn], Guido, italiensk musikskriftställare och tonsättare (f. 1891 17/n), en av sitt lands mest kända musikkritiker; den förste som på mus. område anknyter till Benedetto Croces estetik. P., som stud, vid MK i Neapel, där han själv är lärare i musikhistoria, har bl. a. skrivit La teoria musicale di G. Tinctoris (1913), Le ori-gini della scuola musicale napoletana (1914), Le origini e lo sviluppo delVarte pianistica in Italia dal 1500 al 1730 circa (1919), Lineamenti di storia della musica (1922; 41936), Musicisti dei tempi nuovi (1932; eng. uppl. s. å.), Vin-cenzo Bellini... (2 bd, 1936; 3 bd, 21942; tills, m. A. Della Corte), Il R. Conservatorio di musica »San Pietro a Maiella» di Napoli (1942), La vita del linguaggio musicale ... (1947) och en rad tidskr.-art. i RMI o. a. — Operorna L’intrusa (Genua 1940) och Beatrice Cenci (Neapel 1942); Sinfonietta (1927), violinkons. (1930) o. a. ork.-verk; kammarmusik, däribl. stråkkvartett (1926), pianotrio (1927), pianostycken m. m. B. Hbs; G. M. Pano'fka, Heinrich, tysk sångpedagog (1807—87), urspr. violinist men från 1834 framgångsrik sångpedagog i bl. a. Paris och London. P. utgav sångskolor m. m. — LMA 1854. B. B-g Panpipa ->Panflöjt. Panseron [pansarå'n], Auguste M a-thieu, fransk musikpedagog (1795— 83 84