PAR BRICOLE P. koloniserades av spanjorerna på 1550-t. Vid 1600-t:s början bildade jesuiterna bland gua-rani-indianerna en teokratisk stat i opposition mot Spanien, vilken ägde bestånd till 1767. Åter sp. koloni blev P. självständigt 1811. Av den urspr. guarani-kulturen finnas endast få rester, och den indianska folkmusiken visar här samma grunddrag som annorstädes med fem-tonskala, melankolisk melodik och långsamma tempi. Genom det sp. inflytandet vann även den eur. skalan burskap, men också denna musik är främst moll-betonad. Från guarani stamma dock insitr. ss. memby, en familj av tvärflöjter, byggda av sockerrör, inubia, en krigstrumpet, samt skilda trummor (trocano, matapü, muré-muré och curugu). För framställningen av slaginstr. congoerä brukades tidigare människoben. Musikundervisningen grundlädes av jesuiterna, och traditionen är alltjämt levande från dessa. Som en av de första inhemska musikerna nämnes J. Atirahu från förra seklets början. Ung. samtidigt vann eur. salongsmusik med vals, polka och galopp en oväntad popularitet i landet, vilka musiktyper försågos med inhemska särdrag; bl. a. sjöngos deras texter gärna på guarani-språk. Den nationella musikkulturens främste förespråkare är J. A. Flores, som på denna grund bl. a. skapat en ballad-artad valstyp, den s. k. guarania, som införlivats med paraguayansk folkmusik. I huvudstaden, Asuncion, finnas 2 MK, Es-cuela Normal de Müsica, under R. Giménez, samt Conservatorio de Müsica, som ledes av J. C. Morena Gonzåles; det sistn. har även en symf.-orkester. — Litt.: N. Slonimsky, Music of Latin America (1945). G. P. Parallellförbud ->Satsregler och -förbud. ParallellFsmus membroium, lat., sats- . parallellitet, en viktig formprincip inom semitisk diktning med avgörande betydelse föi' de greg. melodiernas struktur. P. består av en rytmisk och innehållsmässig symmetri (synonym el. antitetisk) mellan sats-led el. sammanhängande versrader. Då de äldsta recitationsformlerna i fråga om interpunk-tioner etc. mycket nära ansluta sig till föreliggande text, kom helt naturligt p. att diktera även melodiernas utformning. Jfr Gregoriansk sång, sp. 687. B. Hbs Paralle'llklang, i funktionsläran namnet på en treklang, vars relation till en annan motsvarar relationen mellan ->pa-rallelltonarter. Parallella äro alltså två parallelltonarters tonikatreklanger (t. ex. c-e-g och a-c-e). Molltreklangen är sålunda belägen en liten ters lägre än durtreklangen. Två toner äro gemensamma. Se vidare Funktionslära. I.B-n Parallellrörelse ->Medrörelse. Parallelltonarter benämnas en dur-och en molltonart, vilka båda äro uppbyggda på samma diatoniska tonförråd och därför i notbilden erhålla lika många fasta förtecken. Molltonartens grundton är belägen en liten ters under durtonartens grundton (t. ex. C-dur och a-moll). Se vidare art. Tonart. L B-n Pa'rantainen, Martti Mathias, finländsk militärmusiker (f. 1903 Uio), musikmajor och överkapellm. vid Finlands försvarsmakt 1951. P. har stud, vid Hfors ork.-skola och MK; militärkapellm.-ex. 1927. Han har varit verksam som ork.-musiker (altviolin) och som mi-litärkapellm. vid olika truppförband sedan 1935. P. har bl. a. gjort talrika arr. för militärorkester. V. H-o Paray [parä'], Paul M. A. Charles, fransk dirigent och tonsättare (f. 1886 24/s), en av det nutida Frankrikes mest markanta orkesterledare, blev 1932 dirig. för Concerts Colonne i Paris; 1952 kallad till Detroit. P. stud, vid MK i Paris och fick 1911 Rompriset för kantaten Ja-nitza. Han var 1923—28 1. dirigent för Concerts Lamoureux i Paris och 1928—32 ledare av symfonikonserterna i Mon-te Carlo; dirig. Israels filharm. ork. 1949—50. Som gästdirigent har P. framträtt i Europa (Sthlm 1939; med Co- lonneork. 1950) och Amerika. Har även gjort grammofoninspelningar. Verk: Baletten Artémis troublée (Paris 1922; omarb. av symf. dikten Adonis troublé, 1921), oratoriet Jeanne d’Arc (1921), Messe pour le centenaire de Jeanne d’Arc (1931), 2 symf. (nr 1, 1935), Fantaisie för piano och ork. (1923), kammarmusik, pianostycken och sånger. H. M-g Par Bricole [par brikå'11], fr., eg. genom tillfälligheter, förk. P. B., ordenssällskap i Sthlm, instiftat av O. Kexel 1779 och framvuxet ur de ordensupptåg, i vilka C. M. Bellman redan under ett decennium tidigare varit en centralgestalt. Härigenom blev från början vokal-och instrumentalmusik ett självskrivet och betydelsefullt inslag i P. B:s verksamhet. Särsk. livaktiga ha sångkörerna varit, både den i moderlogen och dotterlogernas, av de sistn. i första hand ->Göta Par Bricole i Göteborg. 89 90