PARIS (->-Bouffons) som närmaste påföljd — och som stationärt företag konkurrerade Théåtre Italien långt in på 1800-t. med den inhemska operakonsten. Vid sidan av den högre musikdramatiken uppblomstrade under 1600-t. även en mera folklig i form av enkla sångspel el. vaudeviller, som uppfördes under bar himmel på marknadsplatserna vid S:t Lau-rent och S:t Germain-des-Prés. Trots sina mycket gamla anor blev denna populära genre till en början häftigt bekämpad av musik -akad., men 1715 gavs lagligt tillstånd för en »théåtre d’opéra-co-mique» att spela vid S:t Germain-marknaden, och på denna grundval utvecklades i en mera förfinad stil den specifikt fr. konstformen opéra-comique. Dess första off. erkända teater (Théåtre Nicolet) stängdes på högre order 1745, men 1763 öppnades en ny vid Rue Mauconseil, varifrån företaget 1783 flyttades till Rue Favart, där även våra dagars statliga Opéra-Comique har sin scen i en byggnad, som invigdes 1898. För en mera exklusiv publik spelades under en del av 1700-t. opera även i Tuileries-palatset, där dessutom en sal (Salle des Suisses) reserverats för de berömda Concerts Spirituels, som startats av Danican-Philidor 1725. Under samma sekel bidrogo till musikkulturen också en del förnäma och förmögna amatörer, bl. a. hertigen av Gramont, vid vars privata teater J.-M. Leclair en tid var dirigent, och ge-neralförpaktaren La Pouplinière, som i sina salonger samlade utvalda protegéer bland tonsättare och artister, höll sig med egen ork. (från 1753) och inbjöd Mannheimorkestern till gästspel (1755). Som privata konsertföretag tillkommo vidare Concerts des Amateurs (1769), Concerts des Enfants d’Apollon (1784), Concerts de la Loge Olympique (1786) och Concerts de la Société d’émulation (1786). Flertalet av dessa inst. från 1’ancien régime raserades givetvis genom den stora revolutionen. Operateatrarna fingo emellertid bestå; den kungl. operaskolan (gr. 1784) ersattes 1795 med ett Institut National de Musique, som utvecklades till Paris reguljära MK (nu vid Rue Madrid), och 1807 återupptogos de traditionella Concerts Spirituels för att pågå till seklets mitt. 1800-talets musikliv. MK kom under det nya seklet att fungera ej blott som läroanstalt utan till en viss grad även som konsertinst. Efter intresseväckande ansatser av F. Habeneck under åren 1806—15 gr. näml. 1828 definitivt en Société des Concerts du Conservatoire, som längre fram ibland utsträckte sin verksamhet även till några provinsstäder. Den existerar alltjämt som den äldsta av Paris nuv. konsertfören. Mindre varaktig blev den symf. aktiviteten för Con- 93 Stora operan i Paris. certs Valentino (1837—41) och Société Sainte-Cécile (1848—54), men vakansen efter dem fylldes snart av andra, mera livskraftiga företag; 1881 startade sålunda en ork. under J. Pasdeloup regelbunden konsertverksamhet (Concerts Populaires de Musique Classique), 1873 ännu en under E. Colonne (Association Artistique Colonne), 1881 en tredje ledd av C. Lamoureux (Concerts Lamoureux), och dessa tre inst. finnas kvar även i våra dagar. För sin tid av än större vikt blev den Société Na-tionale de Musique, som på initiativ av Saint-Saens gr. 1871 för att spec. befrämja den inhemska tonkonsten och vars program upptog ej blott ork.- och körverk utan även kammarmusik. För kammarmusikens odlande existerade därjämte särskilda konsertfören., bl. a. La Trompette (gr. 1860) och Société des Instruments å Vent (gr. 1879 av C. P. Taffanel). Genom tillkomsten av dessa olika konsertföretag blev tonkonsten sålunda efterhand alltmera mångsidigt representerad, och även den absoluta musiken vann vidare gehör. Mest intresserade sig 1800-t:s parisiska bor-gerskap dock för den lyriska scenkonsten, och detta intresse fick också riklig näring. Utom Stora operan, som 1875 installerades i en ny byggnad, ritad av C. Garnier, och Opéra-Co-mique bidrog näml, alltfort den av Napoleon I återupprättade Théåtre Italien till underhållningen, och under andra kejsardömet levererades operaföreställningar även på Théåtre Lyrique vid Place Chåtelet. Under samma epok flockades publiken därjämte på Bouffes-Pari-siens för att avnjuta Offenbachs operetter och dessemellan på olika restauranger, där det bjöds på café-concerts med populära chansoner av skilda slag, dvs. en något enklare musik än den vid solistkonserterna i Salle Érard, Salle Herz och Salle Pleyel. För den högre musikundervisningen upprättades under 1800-t. ett par nya anstalter vid sidan av MK. Är 1817 gr. sålunda A. Choron en École de Musique Classique et Religieuse, som visserligen gick omkull 1830 men som åter- 94