PITONI Ildebrando Pizzetti. kvintett för flöjt och stråkar (1942), 3 stråkkvartetter (1933, 35 och 46), sonater m. m.; körverk och pianostycken m. m. — Harmony (1941; 21919), Counterpoint (1947) o. a. skrifter. — Litt.: E. Carter, W. P. (i MQ 1946; m. verkfört.); B. Qvamme, W. P. ... (i Norsk musikkliv 1948). G.M. Pitoni [pitå'ni], Guiseppe O 11 a-v i o, italiensk tonsättare (1657—1743), representant för den romerska skolans flerköriga stil, kapellm. vid Peterskyr-kan i Rom från 1719; skriftställare. P. lärde av Palestrinas stil, stud, kontrapunkt för Föggia och blev en skicklig lärare, bland vars elever märkas Durante, Leo och Feo. Han skrev mässor, psalmer, motetter, hymner m. m. för 3—9 körer (36-st.). Mest bekant är det 4-köriga Dixit (16-st.), som sjunges varje år i Peterskyrkan under påsken. Valda verk i Pros-kes Musica Divina (1855 ff.). B. B-g Pitra', Dom Jean Baptiste Fran-gois, fransk kyrkomusikforskare (1812— 89), benediktinmunk i Solesmes. P. blev 1862 medl. i kommissionen för den orientaliska kyrkan, 1863 kardinal och 1879 kardinalbiskop i Frascati. Han skrev bl. a. Spici-legium Solesmense (3 bd, 1852—60), Hymno-graphie de Véglise grecque (1867) och Triodion katanaktikon (1879). B. Hbs Pfttsburg(h) [-ba:g], stad i v. Pennsylvania, USA (omkr. 673 800 inv. 1950). Utpräglad industriort har P. först sent erhållit en livligare musikodling, till stoi’ del möjliggjord genom understöd av stålmagnaten A. Carnegie (från 1885). Staden, som gr. av engelsmännen omkr. 1765, fick sin främsta musikinst. med den 1895 bildade Pittsburgh Symph. Orch., som 1896 be-gynte sin verksamhet med F. Archer som dirigent. Denne efterträddes 2 år senare av V. Herbert, som var ledare till 1904, då han avlöstes av E. Paur. År 1910 upplöstes ork., och först 1926 org. musiker i staden en ny sammanslutning, Pittsburgh Symph. Society, som vid sidan av ord. ledare som E. Breeskin (1927 —30) och A. Modarelli (1930—37) arbetade med talrika gästdirigenter. Sistn. år reorg. verksamheten under O. Klemperer; från 1938 har F. Reiner varit den permanente ledaren. Bland undervisningsanstalter må nämnas Musical Inst., gr. 1915, vilket samarb. med Univ. of P., gr. 1787. Vid Carnegie Inst. of Technology (från 1896) finnes även en avd. för de sköna konsterna, där bl. a. kurser givits i musikpsykologi från 1915. G.P. Pi'tzinger (-Dupont), G e r t r u d e, tjeckoslovakisk konsertsångerska, mezzosopran (f. 1906 15/s), särsk. uppmärksammad för sina kongeniala tolkningar av den tyska lieden. P., som stud, för bl. a. J. Marx och vid MA i Wien, deb. 1929 och har vid konserter i Europa (Sthlm 1950) och USA (ffg. 1938) vunnit rykte som förnämlig romans- och oratoriesång-erska. — G. m. konsertsångaren Otto Dupont (f. 1911 28/ ). G.T-n Piva, en italiensk folkdans i snabb tretakt, vilken likt den engelska horn-pipe fått sitt namn av det beledsagande instrumentet, en primitiv skalmeja. Under 1400-t. apterad som aristokratisk sällskapsdans och som sådan på modet ett stycke in på 1500-t. kunde p. som inslag i sceniska baletter förekomma även på 1700-t. K. R-n Pizzetti [pitse'-], Ildebrando, italiensk tonsättare (f. 188 0 20/«), som musikdramatiker en av det moderna Italiens mest uppmärksammade, även högt uppskattad lärare i musikteori. — LMA 1952. Sin mus. utbildning erhöll P. 1895—1901 vid MK i Parma och stud, därefter musikhistoria vid stadens univ. Han blev 1908 lärare i harmoni och kontrapunkt vid MK i Florens, var 1917—23 dess dir. och överflyttade 1924 i samma befattning till MK i Milano; blev 1936 lärare i komp, vid S:ta Cecilia i Rom och 1937 musikkritiker i Romtidningen Tribuna. Redan under studietiden försökte sig P. som musikdramatiker och deltog 1902 med operan Il Cid i en tävlan, utlyst av Sonzognos förlag, dock utan att prisbelönas. Bekantskapen med d’Annunzio resulterade i en tonsättning av den- 195 196