POLS P. väckte på sin tid en viss sensation med sina fyra första orkesterverk, betitlade »Teleskop» (1926—35). Enl. tonsättarens kommentarer ville han med benämningen antyda, att det var tal om »stora föremål som borde betraktas på stort avstånd». Emellertid tröttnade den ry. publiken snart på P:s »Teleskop» o. a. av hans experimentbetonade modernistiska verk. Däremot uppskattas fortfarande P:s barnpjäser och några senare symf. och kammarmusikverk. Verk: Operor: Tjurilo Plenkovitj (1923), Sci-rocco, satirisk musikkomedi (1928), »Hjälten» (1931), »Sagan om fiskaren och guldfisken», barnopera efter Pusjkin (1934), operetten »Även i trikå» (1931), baletterna »Negerpojken och apan» (1927), »En är svag, många äro starka» (1931), »Zigenerskan» (1932) och filmmusik; ork.-verk: 9 symf., 4 »Teleskop», »Gåtornas dans», 2 sviter för ork., 4 uvertyrer, barnuvertyren »Olympiaden», pianokonsert; kammarmusik: 4 stråkkvartetter, 2 pianotrios, stråktrio, svit för blåsinstr.; 5 pianosonater, pianosvit, romanser och barnsånger. M. S. Pols (polskdans, pålsdans), n<M’sk dans, som urspr. kom till Norge över Sverige men omformades under inflytande av den no. springdansen. Den äldre tvådelade formen (långsam fördans och livligare efterdans) vann föga burskap i Norge, men ur efterdansen utvecklade sig p. och blev omkr. 1800 den populäraste dansen i österdalen, varifrån den utbredde sig till närliggande bygder och Gudbrandsdalen. Senare avlöstes den mer och mer av nyare danser som vals, angläs och masurka. Sami, av p. finnas i A. Reitan & A. Haugen, 100 norske Polskdanse (1884), 100 norske Slaat-ter og Leker och Norsk Nationalmusik fra Aalen og Röros (1904), samt i O. M. Sandvik, Österdalsmusikken (1943). — Jfr Polska. Ö.G. Polska, »polsk dans», ty. Polnischer Tanz, bestående av långsam fördans i 4/4-takt och livlig efterdans i 3/4-takt, vilken tidigt utformats bland sv. allmoge men som från 1600-t:s början synes ha varit allmän även som folkdans. P. genomgick mot slutet av 1600-t. i Polen en förfining, varvid dess delar utvecklats mot större individualisering, som under 1700-t:s förra del resulterade i 2 självständiga danser, ->-polonäs och ->masurka, båda i 3-takt. Som sv. folkdans föreligger p. fullt utbildad på 1730-t. (3/4-takt), ehuru po. inflytande är märkbart under hela detta årh. Undanträngd som modedans under 1800-t:s första decennier levde p. allmänt kvar hos allmogen ännu kring seklets mitt. Man skiljer på 2 huvudformer av folkdansen: polonäspol-s k a (»sextondelspolska») och masurkpol-ska (»åttondelspolska»). Som en övergångsform står triolpolskan, där polonäspols-kans karakteristiska rytmfigur förvandlats till triol; sin livliga karaktär har den erhållit från masurkpolskan. — Betr, hambopolska ->hambo. Melodisaml.: Den viktigaste av N. Andersson i Svenska låtar (24 bd, 1922—40); övriga utg. av O. Åhlström, R. Dybeck, J. A. Hägg, A. G. Rosenberg, J. Bagge, E. J. Tunstedt, J. Olsson, R. Liljefors m. fl. Litt.: A. Lindgren, Om polskemelodiernas härkomst (i Sv. landsmålen. 12:5, 1893); N. Andersson, Musiken i Skåne (i Sv. landsmålen. 14:2, 1895); Otto Andersson, Bidrag till kännedom om polskemelodiernas byggnad (i Brage 1909); K. P. Leffler, Öster-Färnebo,... (i Sv. landsmålen. 18:7, 1910); T. Norlind, Zur Ge-schichte der polnischen Tänze (i SlMG 1910/ 11); dens., Den svenska polskans historia (i förf:s Studier i svensk folklore, 1911); S. Landt-mansson, »Menuetter och polska dantzar» ... (i Sv. landsmålen 1912); A. Simon, Polnische Ele-mente in der deutschen Musik ... (1914); H. Grüner-Nielsen, Vore aeldste Folkedanse (1917); T. Norlind, Svensk folkmusik och folkdans (1930); E. Klein, Om polskedanser (i Sv. kulturbilder. Ny följd 10, 1937). Poltronieri [påltrån^ri], A 1 b e r t o, italiensk violinist (f. 1895 °/n), lärare vid MK i Milano 1923, där han själv stud. P., som konserterat även i utlandet, gr. 1923 en egen kvartett och var medlem av Trio italiano, den s. k. Casellatrion (->Casella). G.M. Polychori ->Flerkörighet. Polydor [-då:'r], ett märke för i Tyskland tillverkade grammofonskivor, hu-vudsakl. känt som Deutsche Grammo-phon-A. G:s exportmärke efter 1918. Do”+s"he Grammo^hon tillhörde His Master’s Voice-koncernen men nationaliserades under första världskriget. Dess skivor kunde därefter icke säljas på den interna t. marknaden annat än under nytt namn. G. W. Polyfoni' (av grek. poly's, mången, och fone', ljud), eg. flerljudande, de arter av flerstämmighet, där det horisontella, linjära momentet dominerar över det sam-klangsmässiga, ackordiska, och de i tonvävnaden ingående stämmorna besitta en större el. mindre grad av melodisk självständighet. (Jfr art. Homofoni.) Inom den västerländska flerstämmigheten har p. ss. kombinerandet av flera, samtidiga och — trots det för dissonansbehandling m. m. nödvändiga vertikala hänsynstagandet — melodiskt självständiga linjer varit av primär och fundamental betydelse. Den har dominerat hela utvecklingen från organum-perioden (->Orga-num) till 1400- och 1500-t:s rika polyfona konst. Under denna tidrymd omformades de »mcno-fona» kyrkotonerna successivt i riktning mot dur och moll; dessa förändringar i sin tur ba 211 212