PR ATT Musikvetenskapen bedrives vid det 1348 gr. Karlsuniv.; bland bemärkta musikvetensk. företrädare märkas A. Ambros (1869—72), G. Ad-ler (1885—95) och Z. Nejedly (nuv. innehavare av professuren), vilken 1905 där gr. ett musikvetensk. inst. Den sistn. är även preses i »Tjeckiska akad. för vetenskap och konst», gr. 1888. Viktigare musiksaml. finnas i univ.-bibl. i Cle-mentinum (värdefulla hdskr.) och i stadsbibi. (från 1928; med omfattande kollektion Sme-tana-litt.). Museer ha ägnats Smetana och Dvorak, varjämte musiksaml. även inrymmas i Nationalmuseet. — Jfr även Tjeckoslovakien. Litt.: R. Batka, Aus der Musik- und Thea-terwelt (1894); dens., Aus der Opernwelt (1907); Z. Nejedly, Die Oper des National theaters (1908); J. Branberger, »Prags MK» (tj.; 1911); R. von Prochåzka, Das romantische Musik-Prag (1914); Z. Nejedly, »Operan på Nationalteatern i P. till 1900, resp. 1900—18» (tj.; 2 d., 1935—36); R. Vesely, »Tjeckiska filharmonins historia» (tj.; 1935); V. Blazek, »125 år av MK i Prag» (tj.; 1936); Music lives in Prague (1949). G.P. Pragkvartetten, tjeckisk stråkkvartett, urspr. kallad »Zikas tjeckoslov. kvartett», gr. 1920 i Ljubljana av violinisten Richard Zika (1897—1947). Ensemblen bestod från början av violinisterna Zika och Herbert Berger, altviolinisten Ladislav Üerny och violoncellisten Herman, vilka vid gr. voro lärare vid MK i Ljubljana och medl. av operaork. där. Vid P:s sista besök i Sverige 1939 hade primarie- och vlc.-stämmorna övertagits av Wily Schwedja och Ivan Vectomotov. Efter offentlig deb. i Prag 1923 följde turnéer i Europa (Sverige ffg. 1932), Amerika och Afrika. H. M-g Pragsymfonin, tyska Prager-Sinjonie, gängse bet. för symf. nr 38 D-dur av W. A. Mozart, Köch. nr 504 (1786); även kallad »D-dur-symfonin utan menuett». Det första namnet syftar på att symf. skrevs kort före Mozarts första resa till Prag och trol. uppfördes där, det senare på det förhållandet, att menuettsatsen utelämnats, så att verket endast omfattar 3 satser. Uppf. ffg.: Prag 1787. Praha ->Prag. Pralldrill (av ty. Pralltriller), en form av drill med så få toner, att tonen närmast över huvudtonen endast beröres en enda gång. P. tecknas alltjämt med det grafiska tecknet AV Betr, utförandet därav se art. Drill, notex. 6. Tecknet för p., el. den utvidgade formen AW användes under hela barocken för drillar av varierande längd. Hos C. P. E. Bach (Versuch über die wahre Art das Clavier zu spielen, 2 bd, 1752—62) göres emellertid en klar distinktion mellan de båda tecknen, varvid det kortare får bet. en pralldrill, som användes i stegvis fallande melodier och utföres mycket snabbt (»Schnellen») enl. följ, notex.: Denna form har alltså accentkaraktär och är att betrakta som ett slags »omvänd mordent». Mycket talar för att detta utförande av korta drillar (särsk. i hastiga tempi och över korta notvärden) varit mycket vanlig under hela senbarocken. P. förekommer (likaledes hos C. P. E. Bach) i kombination med dubbelslag ss. »Prallender Doppelschlag» med följ. bet. och utförande: Jämförande art.: Drill, Dubbelslag, Mordent, Schneller. — Litt.: Se under Ornamentik. I. B-n Prate'lla, Francesco Balilla, italiensk tonsättare och musikskriftställare (f. 1880 Vs), en av den musikaliska ->futuris-mens förkämpar. Elev av bl. a. Mascagni var P. 1910—26 dir. för Istituto Musicale i Lugo och 1930—45 för Liceo Musicale i Ravenna. I sitt tonspråk har han sökt förena folkliga och moderna stilmedel (ss. impressionistisk heltonsmelodik o. d.). Verk: Operor, bl. a. La Sina d’Vargöun (Bo-logna 1909), L’aviatore Dro (Lugo 1920) och La leggenda di San Fabiano (Bologna 1939), operetter, scen- och filmmusik; ork.-verk, ss. Mu-sica futurista (1913) och Sogni (1934); körverk (Laudes creaturarum m. fl.), kammarmusik, bl. a. en stråkkvartett; pianostycken och sånger. Utg. äldre it. cembalomusik, vokalverk av bl. a. Carissimi och Canzoni dei secoli 13, 16 e 17 (1936). — Musica italiana... (1915), Evolu-zione della musica dal 1910—17 (2 bd, 1916—19), Il terzo libri della laudi spirituali... (1916), Scritti vari di pensiero, di arte e di storia musica (1931), Etnofonia di Romagna (1938), Primo documentario per la storia dell’etnofonia in Italia (1941), Il libro della musica e del canto in coro (2 bd., 1943—46), Linee di storia della musica... (1946) m. fl. samt art. i RMI m. m. Litt.: G. M. Gatti, Musicisti moderni dTtalia e di fuori (1920); F. P. Appunti biografici e bib-liografici (1931). B. Hbs; G. M. Pratt [prätt], W a 1 d o n Selden, amerikansk musikhistoriker (1857—1939), bl. a. lärare i kyrkomusik vid Theological Se-minary i Hartford, Conn., 1882—1924 och föreläsare i musikhistoria vid Inst. of Musical Art i New York 1905—20. Skrifter: Musical ministries in the church (1901; 41915), The history of music (1907; fl. uppl.), The new encyclopaedia of music and musicians (1924; 21929), The music of the French Psalter of 1562 ... (1939) m. fl. — Red. 1930 det 233 234