PRÜFER kunde 1 (1913)^ W. Apel, The notation of po-lyphonic music (T949). 2. P r o p o r t i o (underförstått tripla eller sesquialtera; ty. Proportz, Tripla) var inom 1600-t:s tyska dansmusik benämning på ->ef-terdansen (Nachtanz) i snabb tretakt. Namnet beror på att samma melodiska material användes i den långsamma för dansen (i jämn taktart) som i efterdansen. — Litt.: W. Merian, Der Tanz in den deutschen Tabulaturbüchern (1927). B.Hbs Proportz ->Proportio 2. Propo'sta, it., termen för ett fugtema i duxform, i motsats till riposta (= co-mes). ->Dux. Proprium de sa'nctis, lat., eg. det för helgonen, dvs. helgonfesterna, egna, den del av Missalets resp. Breviariets texter, som växlar för kyrkoårets helgonfester. Pro'prium de tempore, lat., eg. det för tiden egna, den del av Missalets resp. Breviariets texter, som växlar för kyrkoårets söndagar och Kristusfester. Mässans växlande partier bruka även kallas »mässpropriet». ’ R. S. Prosa ->Sekvens. Proske, Karl, tysk kyrkomusikforskare (1794—1861), från 1830 kanonikus och kapellm. vid domen i Regensburg. P. nedlade ett betydelsefullt arbete på in-saml. av äldre kyrkomusik. Hans huvudverk äro Musica Divina (1853—63) med komp, av Palestrina, Lasso, Gabrieli m. fl., och Selec-tus novus missarum (1855—59). P:s dyrbara bibi, tillföll genom testamentariskt förordnande biskopsstolen i Regensburg. Litt.: J. G. Mettenleiter, Eine Biographie von K. P. (21895); K. Weinmann, K. P. Der Restau-rator der klassischen Kirchenmusik (1909); dens., Die P:sche Musikbibliothek in Regensburg (i Riemann-Festschrift, 1909). A. Th. Prospekt ->Orgelfasad. Prout [praut], Ebenezer, engelsk musikpedagog och tonsättare (1835— 1909), från 1894 prof, of music vid univ. i Dublin. P., som var nästan helt självlärd, undervisade från 1879 i komp, vid Royal Acad. of Music i London. Som tonsättare framträdde han med 4 symf. o. a. ork.-verk, körverk med och utan ork., kammarmusik m. m. — Hdr vid univ. i Dublin och Edinburgh 1895. Skrifter: Instrumentation (1876; 31904; även ty. uppl.), Harmony .. . (1889; ^1903), Counter-point... (1890; fl. uppl.), Fuaal analysis... (1892: fl. uppl.), Musical form (1893; fl. uppl.), Applied forms (1895; fl. uppl.), The orchestra (2 d., 1898-99; ty. uppl. 1905—09) m. m. B. Hbs Provenzale [pråventsa'le], Francesco, italiensk tonsättare (ca 1630—1704), numera betraktad som en av de första representanterna föi- den neapolitanska operan. P., om vars liv föga är bekant, var 1673— 1701 dir. för Cons. della Pietå de’ Turchini i Neapel och bl. a. lärare till A. Scarlatti. Av hans operor har musiken bevarats endast till Il schiavo di sua moglie (Neapel 1671) och Diffendere 1’offensore o vero La Stellidaura vendicata (Neapel 1678). Han skrev även kyrkomusik (mässor, motetter m. m.). — En förmodan av R. Rolland, att P. skulle vara identisk med Francesco della Torre, verksam som teater ledare i Neapel 1678—85, har icke godtagits av senare forskning. Litt.: R. Rolland, Histoire de 1’opéra en Europé ... ( 1931); H. Goldschmidt, F. P. als Dramatiker (i SIMG 1905/06); G. Pannain, F. P. ... (i RMI 1925). E.S-m PRS, förk. för The ->Performing Right Society, Ltd. Prume [prym], Frangois Hubert, belgisk violinist (1816—49), farbror till F. Jehin(-P.); stud, vid MK i Liége och Paris (för Habeneck) och var lärare vid förstn. kons. 1833—39 och från 1844. P. turnerade i stor utsträckning (Sthlm 1840, 45) och skrev 3 violinkons. op. 4, 11 och 48, La mélancolie för violin och ork. op. 1 o. a. orkesterverk samt violinstycken. Å. B. Prunières [pryn^/r], Henri, fransk musikforskare (1886—1942), efter R. Rolland inom franskt språkområde den främste kännaren av den äldre ooerans historia. P. gr. och var från 1919 red. för tidskr. Revue musicale. — Docteur ès lettres 1913. Efter studier för Rolland knöts P. 1909 som lärare till École des Hautes Études i Paris. Till hans mest betydande arbeten, vittnande om lärdom och vittomfattande arkivstudier, hxra L’or)éra italien en France avant Lully (1913) och Le ballet de cour en France avant Benserade et Lully ... (1914). P. red. 1930— 39 en samlad upplaga (10 bd) av Lullys verk, som dock förblev oavslutad. Skrifter (u. n.): Lully (1910; 21927; m. bib-liogr. och verkfört.), La vie et Voeuvre de Claudio Monteverdi (1926), La vie illustre et libertine de Jean-Baptiste Lully (1929), Cavalli et 1’opéra vénitien au 17:e siècle (1931), Nou-velle histoire de la musique (2 d., 1934—36; eng. uppl. 1946); art. över äldre fr. och it. operahistoria m. m. i ML 1926, MQ 1920, 21, 24, 25, 30, 31, 33. E.S-m Prydnadsnoter ->Ornamentik. Priifer, Arthur, tysk musikhistoriker (1860—1944), dr phil. vid univ. i Leipzig, e. o. prof, där 1902. 253 254