PUKA figurerna i Turandot, det krönande mästerverket; i sistn. verk har Puccini i viss mån sprängt sina tidigare gränser, och hans språk har blivit mera fasetterat, rikare på klangfärger, fylligare i tonen, kraftigare i dynamiken än någonsin förut. Verk: Operorna Le villi (Milano 1884), Edgar (Milano 1889), Manon Lescaut (Turin 1893; Gbg 1926; Sthlm 1929), La Bohème (Turin 1896; Sthlm 1901), La Tosca (Rom 1900; Sthlm 1904), Madame Butterfly (Milano 1904; Sthlm 1908), La fanciulla del West (New York 1910; Flickan från Vilda Västern, Sthlm 1934), triptyken II tabarro (Manteln), Suor Angelica (Syster An-gelica) o~h Gianni Schicchi (New York 1918; Sthlm 1920), Turandot (Milano 1926: Sthlm 1927); operetten La rondine (Monte Carlo 1917). — Preludio (1876), Capriccio sinfonico (1883) och Adagietto (s. å.) för ork.; stråkkvartett D-dur med tit. I crisantemi (1889); Messa so-lenne (1880), Inno di Roma (1919) o. a. körverk. Litt.: E. Paladini, G. P. (1903); W. Dry, G. P. (1906); F. Torrefranca, G. P. e 1’opera in-ternazionale (1912); A. Weissmann, G. P. (1922); G. Monaldi, G. P. e la sua opera (1924); A. Bonaventura, G. P., l’uomo-l’artista (1924); A. Fraccaroli, La vita di G. P. (1925; även ty. uppl.): G. M. Gatti, The works of G. P. (i MQ 1928); R. E. Merlin, G. P. (1930); R. Specht, G. P. ... (1931; eng. uppl. 1933); W. Maisch, P:s musikalische Formgebung untersucht an der Oper »La Bohème» (diss. 1934); M. Carner, The exotic element in P. (i MQ 1936); R. Marini, L’ultimo P. (i LRM 1936); K. G. Fellerer, G. P. (1937; m. verkfört. o. bibliogr.); G. Ada-mi, P. ... (-T938; ty. uppl. 1943); K. G. Fellerer, Die Musikerfamilie P. 1712—1924 (i AMF 1941); G. Adami, Il romanza della vida G. P. ... (21942); G. Marotti & F. Pagni, G. P. intimo ( 1942); F. Thiess, P. Versuch einer Psy-chologie seiner Musik (1947); L. Marchetti, P. nelle imagini (1949); G. Marotti, G. P. (1949); A. Bonaccorsi, G. P. e i suoi antenati musicali (1950; m. verkfört:r); G. Gavazzeni, Introdu-zioni alla critica (i LRM 1950); G. R. Marek. P. (1951); D. del Fiorentino, Immortal bohe-mian... G. P. (1952). — Brevsaml. ha utg. av G. Adami 1928, eng. övers. 1931 och ty. övers. 1938; 21944, samt av V. Seligman, P. among friends (1938). K. R-n Pugnani [ponia'ni], G a e t a n o, italiensk violinist och tonsättare (1731— 98), en av sin tids ryktbaraste violinvirtuoser. Efter studier för So-mis blev P. 1752 violinist i Turins hovorkester, konserterade 1754 —70 med flera besök i Paris och London, där han även var kapellm. vid it. operan, samt blev sistn. år kapellm. vid Turins hovteater. Bland hans elever märks G. B. Viotti. Verk: Violinkonserter, kvintetter för 2 violiner, 2 flöjter och violoncell, stråkkvartetter, violinsonater etc. samt 12 sinfonior (uvertyrer) för stråkar, oboer och horn. — Litt.: S. Cor-dero di Pamparato, G. P.... (1930); Elsa Mar-gherita von Zschinsky, G. P. 1731—1798.. . (diss. 1939). B. Hbs Pugno [pyniå'], Stéphane Raoul, fransk pianist (1852—1914), en av det dåtida Frankrikes främsta, internat. berömd genom turnéer tills, m. Ysaye. Utbildad vid MK i Paris, där han 1832—1901 var lärare, verkade P. under 1870- och 80-t. som org. och körledare i S:t Eugène-kyrkan i Paris. Han gjorde 1893 en uppseendeväckande pianistdebut i Paris och turnerade därefter i Europa och USA. Som tonsättare framträdde han med bl. a. några baletter, oratoriet La résurrection de Lazare, pianomusik och sånger. — En oavslutad opera, La ville morte, fullb. efter P:s död av Nadia Boulanger. Han har även gjort grammofoninsp. — Litt.: G. Sama-zeuilh, Musiciens de mon temps (1947). K. R-n Pujol [pochå'l], Juan, spansk kyrkomusiker (omkr. 1573—1626), körledare i Tarragona, Saragossa och Barcelona. Av P:s verk, alla i ms., har musik In festo beati Georgii utg. jämte inledning av H. Anglès (2 bd, 1926—32). Puka (ty. Pauke, eng. kettledrum, fr. timbale, it. timpano), orkesterinstrument hörande till membranofonerna. P. består av en kittel av koppar el. kopparlegering, över vars öppning spänts ett skinn, som fasthålles med en järnring runt kittelns kant. Medelst en skruvanordning kan skinnet ges olika spänning, varför p:s tonhöjd kan regleras. P. slås med två »pukstockar», rottingkäppar, vilkas yttre ändar äro beklädda med läder el. filt. För vissa effekter fordras pukstockar helt av trä el. beklädda med mjukare material än filt, t. ex. gummisvamp. P. användes i ork. huvudsaki. parvis, men numera fordras ofta 3 pukor, vilka spelas av en man. P. medger en spänning av skinnet på ett omfång av en kvint och tillverkas i flera storlekar, varför ett sammanlagt omfång av E—g kan ernås. Den äldre skruvregleringen för hand var obekväm och medgav ej någon smidigare omstämning. Tonsättarna föreskrevo därför samma intonation av pukparet åtm. under ett större avsnitt av kompositionen. I mitten av 1800-t. började emellertid maskinella anordningar för p:s stämning framkomma (m a-s k i n p u k o r), vilka resulterat i den moderna pedalpukan, hos vilken en mycket snabb och tillförlitlig intonation kan ske med hjälp av en pedal. Numera kunna därför glissando och kromatiska skalor i snabbt tempo utföras. 265 266