PURCELL Purcells kyrkomusik går helt i den föga rigorösa restaurationens anda. Den mest omhuldade formen är verse anthem, medan den ålderdomligare, motettiska full anthem förekommer mera sparsamt; endast 13 verk av 66 tillhöra den senare kategorin, bl. a. den berömda klagosången vid drottning Maria II Stuarts bortgång 1694, Thou knowest, Lord, the secrets of our hearts, för kör och basuner. Verse anthem utvecklades av Purcell (o. a. tonsättare) mot en kantaten besläktad typ med växlingar mellan instrumentalsatser — stundom i den fr. uvertyrens form —, soloavsnitt och körer. Även i ett annat avseende gör sig den fr. musiken, enkannerligen Lullys, påmind i Purcells religiösa verk: i de ofta dansanta rörelsemaneren. Ett stilistiskt tillskott innebär också den stundom folkligt inspirerade melodi-ken. — Av övriga kyrkliga verk må nämnas Magnificat and Nunc dimittis, Morning and Evening Service, Te Deum and Jubilate samt ett större antal hymner, psalmer och andliga sånger, de senare oftast skrivna i en mono disk -recitativisk stil med en för tonsättarens produktion ovanligt långt driven subjektivism i texttolkningen. Purcells profana vokalmusik — kantater, oden; duetter och solosånger till b. c.-ackomp., »catches» m. m. — erbjuder inga mera anmärkningsvärda stilistiska drag utöver vad som redan omnämnts ang. kyrkomusiken. Viktigast bland Pur cells sceniska verk är Dido and Aeneas (1689), ett av 1600-tals-operans mest helgjutna och mest personliga skapelser, ett verk som bibehållit hela sin friskhet genom seklerna och även i vår tid rönt den vid sidan av Monteverdis operor största uppmärksamheten av 1600-t:s musikdramatiska produktion. Kören spelar en stor roll i Dido and Aeneas, ett stildrag, vars ursprung bör sökas dels i maskspelen, dels i den fr. kör-operan. En annan egenhet är, liksom i andra större verk av Purcell, de enskilda scenernas ofta rondoliknande gruppering av körinpass, recitativ och arior, instrumentala danser och mellanspel. Operans största berömmelse är knuten till Didos klagosång, When I am laid in earth, tillika ett av de bästa ex. på en av Pur cell synnerligen ofta använd satstyp, basso ostinato el. ground bass. Av Purcells instrumentalmusik sakna verken för klaver och orgel större betydelse. Desto viktigare äro de 2 grupperna fan-cies och triosonater. De förra, med vilka han 1680 deb. som instrumentalkompositör, utgör den geniala kulmen på en av den eng. tonkonstens självständigaste bidrag till barockens rika formflora. Redan här möter man Purcells djärva klangbehandling fullt utvecklad, en radikalisering av madrigalisternas och deras närmaste efterträdares tonspråk, närd också av impulser från senvenetianarna: kro-matik, simultana tvärståndsbildningar m. m. Den andra gruppen är de 2 ser. med triosonater, tr. 1683 (12 stycken) och 1697 (10 styc ken), där tonsättaren upptar en av den kontinentala musikens modeformer, närmast G. B. Vitalis kyrkosonatatyp. Genom att behålla stildrag från de färgrika fancysatserna lyckas det honom dock att även här göra en si älv -ständig insats. B. W-r Verk: Operorna Dido and Aeneas (London 1689; sv. radio 1948; utg. 1840 av G. A. Macfar-ren, senare av andra), King Arthur (London 1691; utg. 1843 av E. Taylor, senare av andra), The fairy queen (London 1692; utg. 1903 av J. S. Shedlock) och The tempest; musik till skådespelen Abdelazer, Amphytrion, Distressed innocence, Virtuous wife, Indian queen m. fl., nu mest kända i svitens form; 29 »Welcome songs», däribland The Yorkshire feast song; ca 53 »verse anthems» och 13 »full anthems», Te Deum and Jubilate o. a. kyrkomusik; 12 Sonatas of 3 parts: two violins and bass: to the organ or harpsichord (1683), 10 andra triosonater (1697), Fancies (en 5-st., 9 4-st. och 3 3-st., 1680). — Av P:s änka utgavs A choice collection of lessons for the harpsichord or spinet (1696), Ten sonatas in four parts (1697), Orpheus Britannicus: A collection of the choicest songs ... with ... symphonies for violins or flutes... (d. 1, 1698, 21706; d. 2, 1702, 21711; bägge d. i 1 vol. m. nya nr, 1721). En saml.-utgåva publ. från 1878 i 26 vol. av det 1876 gr. P.-Society i London; detta påbörjade 1939 även en populär uppl. av valda verk m. 15 songs and airs. Av övriga nytr. må nämnas 6 sånger ur Orpheus Britannicus i OEE 24, utg. av G. E. P. Arkwright, 5 andliga 4—6-st. körsånger i Chorwerk 17, 6 sånger ur scenmusik, utg. av G. Bantock (1924), samt 13 sånger ur Orpheus Britannicus, utg. av B. Britten och P. Pears (2 h., 1947—48), och Te Deum, utg. av B. Seidmann (1950). Litt.: J. F. Runciman, P. (1909); W. H. Cum-mings, P. (31911); H. Dupré, P. (1927; eng. uppl. 1928; m. verkfört, och bibliogr.); E. Dent, Foun-dations of the English opera (1928); D. Arun-dell, H. P. (1927; ty. uppl. 1929); F. de Quer-vain, Der Chorstil H. P:s (diss. 1935); J. A. Westrup, P. (1937; m. verkfört, och bibliogr.); P:s The fairy queen, as presented by the Sad-ler’s Wells ballet and the Covent Garden opera. A photographic record. .. (1948; utg. av E. Maudiniau m. text av E. Dent, C. Lam-bert och M. Ayrton); C. Zimmermann, H. P. ... (i förf:s Alte Meister, 1948); A. Holland, H. P. The English musical tradition (21948); Stella Favre-Lingorow, Der Instrumentalstil von P. (1950); Suzanne Demarquez, P. (61952; m. bibliogr. o. disk.). — Tidskr.-art.: W. Barclay Squire, P:s dramatic music (i SIMG 1903/04); G. E. P. Arkwright, P:s church music (i Musical antiquary 1909/10; m. verkfört.); W. Barclay Squire, An unknown autograph of H. P. (i Musical antiquary 1911/12); A. P. Scholes, H. P. — a sketch of a busy life (i MQ 1916); W. Barclay Squire, P:s Dido and AEneas (i MT 1918); E. D. Rendall, Some notes on P:s dramatic music with especial reference to 271 272