RAMPAL troligt, att en viss avtrubbning av känslolivet även satt spår i musiken. Trots att Rameau tidvis var ivrigt eftersökt som lärare, kan han knappast anses ha bildat skola. Direkt påverkade han emellertid Gossec i dennes Sabi-nus (1774). På omvägar kom han även att få betydelse för den senare utvecklingen, därigenom att Traetta under sin vistelse i Parma lade grunden till sin senare dramatiska stil under påverkan av Rameau, och dennes gestaltning av den fr. köroperan har även i högsta grad påverkat Gluck ävensom Jomelli o. a. Av R.-sällskap må nämnas Société d’Études J. P. R., gr. i Dijon 1944 (president J. Gar-dien), och Société Philharmonique J. P. R., gr. i Paris 1947 (president E. Borrel). Nytr.: En ofullb. saml.-utgåva publ. 1895— 1914 av C. Saint-Saens, C. Malherbe, M. Em-manuel och M. Teneo. Flera operor, bl. a. Les Indes galantes, Platée, Les festes d’Hébé, Dar-danus, Castor et Pollux, ha utg. i klaverutdrag, och klavermusik i olika saml.-verk. Litt.: A. Adam, R. (i Derniers souvenirs d’un musicien, 1859); L. Danjou, R., son influence sur Part musical (1866); L. de La Laurencie, R. (1908; m. verkfört.); L. Laloy, R. (1908; m. verkfört.); J. G. Prod’homme, Écrits de musiciens... (1912); J. Tiersot, R. (i MQ 1928); G. Migot, J. P. R. et le génie de la musique fran-gaise (1930); P. M. Masson, L’opéra de R. (1930); J. Tiersot, Lettres inédites de R. (i RM 1935); P. M. Masson, R. and Wagner (i MQ 1939); Eve Kisch, R. and Rousseau (i ML 1941); M. A. Meyer, J. P. R.; J. S. Bach (1946); H. Wise-man, Les clavecinistes Couperin... R. (i The heritage of music 2; utg. av H. J. Fcss); J. Gardien, J. P. R. (1949; m. verkfört, och bi-bliogr.); W. Mellers, R. and the opera (i The score 1951). E. S-m Rameau [ramå'], Pierre, fransk balettmästare, förf, till Le maitre ä danser (1725), ett kulturhist. dokument av stort värde för kännedomen om såväl den höviska sällskapsdansen som den sceniska balettens utveckling under det franskklassiska tidevarvet. K. R-n Ra'mel, P o v e 1 Karl Henric, populärkompositör och kabaretartist (f. 1922 Ve), har vunnit sin stora popularitet genom en rad spralliga schlager, som han själv framför. R. har stud, piano vid bl. a. Karl Wohlfarts musikskola i Sthlm, framträdde offentligt som barpianist och hade 1944—46 eget restaurangkapell. Han slog igenom som schlagerförfattare och -kompositör 1944 med Johanssons Boogie-Woogie-vals; vidare må nämnas Tjo, va de va livat, The gräsänkling blues, Titta, de snöar (Titta, jag flyger), Smäfoglarne och Den gamla vaktparaden. H. M-g Rami'n, Günther, tysk orgelspelare och tonsättare (f. 1898 15/io), sedan 1939 Thomaskantor i Leipzig. — Hdr vid univ. där 1950. R., som varit medl. av Thomanerkören, stud, för Straube (orgel), Teichmüller (piano) och Krehl (komp.) vid MK i Leipzig, där han 1920 blev lärare i orgel. Två år tidigare hade han utnämnts till org. vid Thomaskyrkan och 1920 tillika vid Gewand-hauskons., där han till 1952 även dirig. Ge-wandhauschorvereini-gung; 1922 tillika ledare för Lehrergesangverein. Åren 1931—34 var R. prof, vid MH i Berlin, där han 1935—43 även ledde Philharm. Chor. Som orgelspelare har R. företagit talrika konsertresor (Sverige ffg. 1939), varjämte han turnerat med Thomanerkören (Sverige ffg. 1949). Som tonsättare har han framträtt med kammar- och kyrkomusik (främst motetter och orgelstycken). Han red. och utg. antologin Das Organistenamt och skrev Gedanken zur Klär-ung des Orgelproblems (1929). — Litt.: Art. i MuK 1939. B. Hbs Ramfrez, Carlos, sydamerikansk operasångare, baryton (f. 1912). Efter engagemang vid Teatro Colon i Buenos Aires, där han bl. a. framträtt som Figaro i Barberaren, Greve Luna i Trubaduren och Renato i En maskeradbal, ägnar sig R. numera åt filmen (Night and day, Sthlm 1946, m. fl.). H.M-g Ramis (Ramos) de Pareja [- pare'cha], B a r t o 1 o mé, spansk musiker och musikteoretiker (omkr. 1440—efter 1491; möjl. omkr. 1525), höll föreläsningar om musik i Salamanca och 1480—82 i Bo-logna, varefter han bosatte sig i Rom. Ett teor. verk på sp. av R. har ej återfunnits, däremot ett lat., Musica practica (1482; utg. av J. Wolf 1901), där R. (liksom tidigare Oding-ton) uppställer proportionerna 4:5 och 5:6 för stora och lilla tersen och därmed möjliggör en hållbar definition av den konsonanta treklangen. Han har även givit en beskrivning av den motiviska imitationen och av den liksvävande temperaturen, trol. med utgångspunkt från den praktik, som redan då tillämpades av sp. gitarrister. R:s verk gav upphov till livlig teor. diskussion. M. T. Rammeslåtten ->Slåtter. Rampal [ranpa'l], Jean Pierre, fransk flöjtist (f. 1922 7/i), utbildad vid MK i Paris och bemärkt solist i Société des Instruments å Vent de Paris; har sedan 1944 gjort turnéer i Europa. K. R-n 305 306