RECORDER Jämsides med secco-r. förekom redan under 1600-t. ett r. med fylligare och rikare varierat ork.-ackomp., recitativo accompag-nato el. stromentato. Texten deklamerades vanl. i detta r. på större intervall än i seccot och med en uttrycksfullare accentuering av enstaka ordvändningar. Ex. på detta dramatiskt tonmålande r. återfinnas bl. a. hos Monteverdi, Schütz och i J. S. Bachs passioner. Till den seriösa operan överfördes ork.-r. vid mitten av 1700-t. och fortbildades något senare av Jommelli, Terradellas, T. Traetta m. fl. och i all synnerhet av Gluck till stora ariosoartade scenkomplex. Ytterligare utbyggt för musikdramats syften under den tidiga romantiken (C. M. von Weber, Meyerbeer, Marschner) omformades det av Wagner till en dramatisk berättarstil, Sprechgesang, som i sig förenade en realistisk deklamation av texten med starkt accentuerade emotionella tonfall. — Av Debussy utformades en recitativ stil, som delvis med anslutning till den florentinska operan och i medveten reaktion mot det överdrivet känslomässiga i wagnerdramat i den mel. lin j ef öringen direkt anpassats till legenddramat Pelléas et Mélisande. Influerad av Debussy är bl. a. Pizzetti i några opercr. Av Schütz anslöts r. i passionerna intimt till den greg. sången, och en liknande tendens har på sina håll fått ett uttryck i den moderna operan (Orffs Antigone). En efterbildning för instrumentalbruk av r. förekom hos Kuhnau och J. S. Bach och har senare vunnit efterföljd bl. a. hos Beethoven och Schumann. Jämförande art.: Acccmpagnato, Deklamation, Opera. Litt.: J. L. Le Cerf de la Viéville, Compa-raison de la musique italienne et de la musique franQoise (1704—06); J. J. Rousseau, Ré-citatif obligé (i dennes Dictionnaire de musique, d. 2, 1768); M. Schneider, Die Begleitung des Secco-Rezitativs um 1750 (i GJ 1917); Charlotte Spitz, Die Entwickelung des »Stile recitativo» (i AMW 1921). E.S-m Recorder ->Blockflöjt. Reda, Siegfried, tysk tonsättare och organist (f. 1916 27/7), ledare för den evang. kyrkomusikavd. vid Folkwang-schule i Essen. R., som stud, för Pepping och Distler, har framträtt med betydande kyrkomus. verk. Verk; Te Deum för 2 körer och blåsare (1950), Ecce homo (1951), koralkantaten Christ lag och 40 förtoningar av Davids Ps. o. a. körverk; 3 Choral-Konzerte, 2 orgelkons., förspel och fuga över Wer nur den lieben Gott (1946), Gott, der Vater, Choralspielbuch für Tasten-instrumente, stråkkvart. (1943), Kleine Kammarmusik och en orgelskola m. m. — Själv-biogr. i MuK 1947. G.M. Reding, Janine, ->Piette och Reding. Redlich, Hans Ferdinand, österrikisk musikskriftställare (f. 1903 u/2), dr phil. 1931 vid univ. i Frankfurt a. M. och sedan 1939 verksam i Cambridge som pedagog och dirigent. R. stud, musikvetenskap i Wien, München och Frankfurt a. M. och har särsk. ägnat sig åt Monteverdi och moderna tonsättare. Han har övers, sceniska verk av Malipiero och Casella och gjort bearb. av äldre verk (bl. a. Monteverdis L’incoronazione di Poppea 1937 och Mozarts L’oca del Cairo 1938). Även framträtt som tonsättare. Skrifter: Das Problem des Stilwandels in Monteverdis Madrigalwerk (diss. 1932; även tr. under tit. Claudio Monteverdi. Ein formenge-schichtlicher Versuch. Vol. 1. Das Madrigal-werk), Egon Wellesz (i MQ 1940), L’oca del Cairo (i MR 1941), Egon Wellesz... (i MR 1946), Claudio Monteverdi. Leben und Werk (1949; m. verkfört, och bibliogr.; eng. uppl. 1952). M. T. Re'dman [-man], Donald (D o n) Mat-thew, amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst (f. 1900 20/7), spelar de flesta av jazzork:s instr. men är mest känd som alt- och barytonsaxofonist. R. blev vid 6 års ålder medl. av en ork. och stud, senare bl. a. vid Boston Cons. of Music. Han var saxofonist i F. Hendersons ork. i New York 1923—27, en tid mus. ledare för McKin-ney’s Cotton Pickers (se nedan) och ledde därefter en egen ork. i New York; framträdde i Europa (även i Sverige) 1946 och var verksam i Paris till 1947. — R. har framför allt som arrangör haft betydelse för jazzen. Hans sätt att skriva för jazzork. väckte uppmärksamhet redan omkr. 1930, och han ansågs då överglänsa t. o. m. Duke Ellington. Hans mest kända komp, äro Save it, pretty Marna, Chant of the weed och Shakin’ the African. Den amer. jazzork. M c K i n n e y’s Cotton Pickers, vars medl. voro av negerhärkomst, gr. på 1920-t., upplöstes 1935 och leddes av trumslagaren William McKinney. Ork:s eg. mus. ledare var 1928—31 R., som förde den till en framskjuten plats inom amer. jazzmusikliv, senare Benny Carter. O. H. Redo va ->Rejdovak. Rée, Anton Hartvig, dansk pianist (1820—86), utbildad i Hamburg, Wien och Paris, verksam som solist och pedagog i Khmn. R. förf, tidskriftsart. och skrev pianomusik. R:s bror Immanuel (Emanuel) Hartvig R. (1825—59) var först musiklärare i Odense, från 1854 musikhandlare i Khmn. Utgav bl. a. 1857—59 Tidsskrift for Musik. Er-l Reed [ri:d], H. Owen, amerikansk tonsättare (f. 1910 17/a), Mus. D. 1939 vid Eastman School of Music, Rochester, där han stud, för Howard Hanson; lärare i 335 336