REGER Paris 1840; Khmn s. å.; Oslo 1841; Sthlm 1845; Hfors 1849; Gbg 1862. — Huvudroller: Marie (sopran), Tonio (tenor), Sulpice (bas). Regementstrumslagare (fr. tambour-major), musikunderofficer, som framför trupp för befälet över musikkåren vid militära förband. R. för en stav, med vilken han leder kårens rörelser undei' marsch och ger tecken, när musiken skall börja resp, sluta. G- p■ Re'gensburg [-bork], huvudstad i Oberpfalz i Bayern och en av Tysklands äldsta städer (omkr. 88 000 inv. 1938), biskopssäte sedan 739 och fri riksstad 1245. På musikaliskt område har R. haft sin främsta betydelse som centrum för katolsk kyrkomusik, och den romantiska kyrkomusikrenässansen under 1800-t. hade här sitt eg. hemvist. Musiklivet koncentrerades tidigt till de många kyrkorna och klostren (flera från 700-t.); särsk. benediktinerna ha verksamt ingripit i utvecklingen. Stadens ställning som knutpunkt för handeln österut under medeltiden och som säte för den ty. riksdågen 1663—1806 tillförde även den andliga odlingen rika impulser. Under 1800-t. blev R. en av cecilianismens högborgar i landet. Införd i staden av K. Proske utvecklades den vidare av F. X. ->Haberl, T. Schrems, M. Haller, F. Witt o. a. (den s. k. Regensbur g-sk o-lan). F. X. Haberl gr. 1874 och ledde Katho-lische Kirchenmusikschule, som vidare före-ståtts av K. Weinmann (1910—29) och C. Thiel (1930—39); nuv. dir. är F. Haberl. Inst. verkar även genom radioframföranden och utsände 1949 en turné till Schweiz. Övriga inst. äro Stadttheater, byggd 1804 av furstarna av Thurn und Taxis, samt Städti-sches Orch., båda ledda av A. Paulmüller och understödda av staden. Bland de många körerna har särsk. Domchor under T. Schrems nått anseende, liksom Regensburger Lieder-kranz (gr. 1839), och av kammarmusikensembler märkes den 1950 gr. Violen-Quartett. För musikvetensk. och kyrkomus. uppgifter verkar Inst. für Musikforschung under B. Stäblein; den utger Monumenta Monodica Me-dii Aevi samt Musica Divina. Till denna inst. äro bl. a. knutna bibi, samt hdskr.- och grammofonarkiv (främst folkmusik); andra bibi, äro Fürstlich Thurn- und Taxis’sche Hofbibl. (1700-talsmusik) samt Proskesche Musikbibi, (övervägande kyrkomusik och äldre verk). Konsertlokaler: Stadttheater, Kammerspiele, Neuhaussaal, Gewerbehaussaal, Kunsthalle. Litt.: D. Mettenleiter, Musikgeschichte der Stadt R. (1866); dens., Musikgeschichte der Oberpfalz (1867); L. Seyboth, Geschichtlicher 341 Überblick auf die Tätigkeit des Regensburger Liederkranzes ... (1909). G.P. Re'gens chori, lat., körledare, latinsk benämning på kyrkokapellmästaren. REGER, MAX. Den tyske tonsättaren Johann Baptist Joseph Maximilian (Max) Reger, f. 1873 19/3 i byn Brand i bayerska Oberpfalz, d. 1916 u/5 i Leipzig, framstår numera som en av den senare tyska musikhistoriens mest imponerande och egenartade personligheter. I sin väldiga alstring, omspännande tonkonstens alla områden utom operan och med tyngdpunkt i kammar-, orgel-, klaver- och körmusik, företrädde han länge ensam en linje, som — med rötter i Bachs, Beethovens och Brahms’ produktion — framhävde det utomprogrammatiska i musiken. Genom sin förmåga att sammansmälta äldre, särsk. barocka formtyper med en modern harmonik och formgivning av högst personlig art skapade han en stil, som på många punkter givit impulser av största räckvidd för nutida strävanden inom tysk tonkonst. — Prof. 1907. LMA 1908. Hdr i Jena (dr phil.) 1908 och Berlin (dr med.) 1910. Hofrat 1911. GMD 1912. Regers liv. Regers släkt härstammade å båda sidor sedan generationer från Bayern. Fadern, J o-seph R. (1847—1905), som 1871 ingått äktenskap med Ph i 1 o m e 1 a Katharina R e i c h e n-berger (1852—1911), var vid sonens födelse skollärare i Brand men överflyttade redan följ, år till Weiden (Oberpfalz). Regers tidigt vaknande mus. begåvning handleddes från 1878 av föräldrarna och från 1884 av organisten och musikläraren i staden, Adalbert Lindner. Denne upptäckte snart sin elevs ovanliga talang, och genom hans förmedling övervunnes även föräldrarnas betänkligheter mot Regers val av musikerbanan, dock först sedan denne 1889 med högsta betyg absolverat sin lärarexamen. Sedan Lindner underställt den unge tonsättarens första komp. H. Riemann för bedömande, erbjöd den sistn. sig att själv leda Regers utbildning. Utan inträdesprövning blev han sålunda i april 1890 elev i kontrapunktklassen vid MK i Sondershausen. Riemann mottog sin adept med största entusiasm, och Reger omvittnade städse dennes stora betydelse för hans egen utveckling. Då Riemann hösten 1890 tillträdde en lärarbefattning vid MK i Wiesbaden, följde Reger efter. Perioden i Wiesbaden (till 1898) blev hans eg. Sturm-und Drang-tid. Allt oftare framträdde han nu offentligt som pianist, och 1895 blev han Rie- 342