RICHAFORT gränsas variationsmomentet med större konsekvens till det sekundära kontrapunktiska materialet, medan temagestalten bevaras och blir den melodiska kärnan och bärande ryggraden i hela den polyfona satsen. Härigenom är alltså den differentiering i ett dominerande tema, kontrasubjekt och fortspinningselement fullbordad, som är grundvalen för den ur dessa r.-typer utvecklade ->fugan. R. uppträder under hela 1600-t., vanligast på orgelmusikens område (t. ex hos J. J. Fro-berger, J. C. Kerll, J. Krieger); hos J. S. Bach förekommer i »Musikalisches Opfer» (1748) en stor-r., där tit. användes för ett akrostikon. — Också inom ramen för de nyklassicistiska strävandena under 1900-t. har tit. r. i enstaka fall återupptagits. Litt.: O. Kinkeldey, Orgel und Klavier in der Musik des 16. Jahrh:s (1910); J. Müller-Blattau, Grundzüge einer Geschichte der Fuge ... (21931); G. Frotscher, Geschichte des Or-gelspiels ... (2 bd, 1935); W. Apel, The early development of the organ ricercare (i MD 1949) o. a. tidskriftsartiklar. I. B-n Richafort [rijafå/r], Jean, flamländsk tonsättare (1500-t.), elev till Josquin des Prez och kyrkokapellm. i Brügge. — — Verk av R. utg. av O. Petrucci 1519, J. Modernus 1532, J. Petrejus 1539 och P. Attaignant 1534—35 (nytr. utg. av A. Smijers). Richards [ri'tjadz], Henry Brinley, engelsk pianist och tonsättare (1817—85). Elev av Royal Acad. of Music i London vann R. anseende som konsertpianist och lärare där; flera av hans salongs-stycken äro ännu populära. RFchartz, W i 11 y, tysk populärkompositör (f. 190 0 25/9), verksam i ty. radion och som operettkapellmästare. Verk: Operetterna Heut tanzt Gloria (1928), Die tanzende Helena (1947), Kölnisch Wasser (1950); film-, underhållnings- och dansmusik. Richault [-Jå'], Charles Simon, fransk musikförläggare (1780—1866), gr. 1805 ett musikförlag i Paris. R. publ. bl. a. kompositioner av Berlioz, Thomas och Massé samt verkade för spridandet av tysk musik i Frankrike genom att utge verk av Bach, Händel, Mozart, Beethoven, Schubert, Mendelssohn och Schumann. Vid hans död övergick förlaget till hans son G u i 1-laume Simon R. (1806—77), som i sin tur efterträddes av sin son L é o n R. (1839—95). Även 1895—98 innehades firman av den sena-res mor men övergick sistn. år genom köp till musikförlaget Costallat & Cie. C. J. Richepin [rijpä'ij], Ti ark o, fransk tonsättare (f. 1884 0/3), elev av bl. a. Chabrier och Massenet. R. har bl. a. komp, operan La marchande d’allumettes (1914), operetterna Tel père tel fils (1907), Phénomène (1908), Venise (1927) och L’auberge qui chante (1942), ork.-verk, kammarmusik och sånger. R:s son, Tristan R. (f. 1909 20/8), har blivit känd för film- och revymusik samt en rad sånger. K. R-n Richmond [rftjmand], J u n e, ameri-kask jazzsångerska, sopran, av negerhärkomst (f. 1915 °/7), med sin impulsiva vitalitet, burleska framställning och frodiga apparition en stor publikfavorit. R. har varit vokalist hos bl. a. Cob Callo-way och Jimmy Dorsey, medv. i Broadway-shows och turnerat vida omkring (Sverige ffg. 1949). Richter, Carl August Constantin, operasångare, baryton (1885—1940), uppmärksammad främst genom sin personligt präglade rollgestaltning. R., som stud, för bl. a. G. Bratt, deb. 1911 på K. teatern som Amonasro i Aida och tillhörde 1915—39 teaterns ensemble. Han gästspelade 1917 i Hamburg och konserterade 1922 i Dresden, München och Wien. På senare år ledde han flera operaturnéer i sv. landsorten. Roller (u. n.): Greve Almaviva i Figaros bröllop, titelr. i Don Juan, Wolfram i Tann-häuser, Beckmesser i Mästersångarna, Amfor-tas i Parsifal, titelr. i Macbeth och Rigoletto, greve Luna i Trubaduren, Jago i Otello, Scar-pia i Tosca, de Nevers i Hugenotterna, Valentin och Mefistofeles i Faust, Escamillo i Carmen, Athanael i Thais, Golaud i Pelléas och Mélisande, titelr. i Eugen Onegin, Waldemar Atterdag i Waldemarsskatten, titelr. och kung Olav i Arnljot m. fl. R:s dotter, pianisten Marianne R.-Beijer (f. 1919 2A), stud, för Haquinius, O. Wibergh vid MK i Sthlm 1935—40 samt för Lilly Bara-nyi. Hon deb. i Sthlm 1943 och har dessutom framträtt bl. a. i radio (sedan 1938). H.M-g Richter, Ernst Friedrich Eduard, tysk musikpedagog (1808—79), utbildade sig i Leipzig, vid vars nyinrättade MK han 1843 blev lärare i musikteori. R. innehade dessutom flera andra tjänster i staden; var bl. a. från 1868 Thomaskantor (med prof:s tit.) och musikdir. vid huvudkyrkorna. Erhöll tit. Univ.-musik-direktor. R., som även skrev mässor, ett Stabat mater, ett oratorium, kammar-, orgel- och pianomu 387 388