RIEMANN, H. A. R., en av sitt lands mest betydande pianister, även framstående pedagog. R. stud, för N. Larsen i Oslo, för Leimer, Kempff och Edwin Fischer samt i Paris. Efter debut i Oslo 1925 har han konserterat i Skandinavien, på Balkan och Island, i Budapest, Berlin, Wien, Paris, London samt framträtt som ork.-solist och gjort talrika grammofon-insp. Särsk. mästerlig är hans tolkning av J. S. Bach (Das wohltemperirte Clavier) och nyare norsk musik. — Som pedagog har han bl. a. verkat vid sitt och broderns pianoinst. samt givit kurser på andra orter i Skandinavien. — Bild sp. 391. H. K. Rieger [ri:'-], Fritz, tysk dirigent och pianist (f. 1910 28/6), ledare av Münchner Philharmoniker 1949 och di-rig. säsongen 1950—51 en rad Philharm. Konzerte i Hamburg. R. stud, vid MK i Praha för Szell m. fl. och var kapellm. vid Neues deutsches Theater där; operachef i Aussig 1939—41, Bremen 1941—45 och Mannheim 1947—49. Å. B. Riegger [ri'-], Wallingford, amerikansk tonsättare (f. 1885 28/4), en av do ledande bland de aktiva, starkt avancerade amer. tonsättarna. R. har stud, för Goetschius vid Inst. of Musical Art i New York, vid MH i Berlin samt komp, för Bruch och E. Stillman-Kelley; verkade 1914—17 som kapellm. vid sydty. operascener, senare konservatorielärare i USA. Verk: Scen-, dans- och filmmusik; 3 symf.: 1 op. 37 (1944), 2 op. 41 (1945) och 3 op. 42 (1946—47), Dichotomy op. 12 (1931—32) för kammarork. o. a. ork.-verk; kammarmusik: 2 stråkkvart. op. 30 och 43 (1938—39 o. 48), pianotrio op. 1 (1919—20), sonatin för vl. och piano op. 39 (1947) m. m.; pianostycken m. slagverk o. a. instr. m. m. — Litt.: R. F. Goldman, The music of W. R. (i MQ 1950; m. verkfört.). G.M. Riemann [ri:'-], Karl Wilhelm Julius Hugo, tysk musikforskare (1849 18/7— 1919 10/7), är jämte H. Kretzschmar, G. Adler och A. Sandberger en av den moderna musikforskningens främsta grund-läggare. R:s häpnadsväckande universali-tet tillät honom göra banbrytande insatser på vitt skilda områden. R. erhöll sin första musikundervisning (teori och piano) i födelsestaden Sondershausen och stud, först juridik, senare filosofi och historia vid univ. i Berlin och Tübingen, var elev vid MK och univ. i Leipzig; blev 1873 dr phil. vid univ. i Göttingen på avh. Ueber das musikalische Hören (publ. s. å. m. tit. Musikalische Logik ...). R. verkade därefter som dirigent och musiklärare i Bielefeld, föreläste från 1878 ett par år som privatdoc. vid univ. i Leipzig — hans habilitationsskr. var Studien zur Geschichte der Notenschrift (1878) 393 Hugo Riemann. — för att fr. o. m. 1880 på nytt ägna sig åt lärarverksamhet i Bromberg, 1881—90 vid MK i Hamburg, en kortare tid vid MK i Sondershausen och till 1895 vid MK i Wiesbaden. Sistn. år återkom R. till univ. i Leipzig, där han blev titulärprof. 1901, e. o. prof. 1905 och ord. hedersprof. 1911. Han utnämndes 1908 till dir. för det nygr. Musikwissenschaftliches Inst. (Collegium Musicum) och erhöll 1914 samma befattning vid det likaledes nyinrättade Staat-liches Forschungsinst. für Musikwissenschaft. R. kallades till hedersled, av olika sällskap och blev bl. a. medl. av Accad. di S:ta Cecilia i Rom 1887, hdr vid univ. i Edinburgh 1899. Med utgångspunkt från sin avh. ville R. som teoretiker utbilda en »mus. logik», dvs. en lära om det på det rent mus. skeendet inställda lyssnandets struktur, om de för det mus. »tänkandet» gällande kategorierna, vilket ledde till epokbildande arb. dels på harmoni-, dels på melodi- och rytmlärans områden. Inom det förstn. utbyggde han ->funktionsläran på grundval av en starkt kritiserad men systematiskt värdefull ->dualism. Inom det sistn. området utgick R. från jamben som det mel. motivets rytmiska grundform och från den av olika »tunga» taktgrupper sammansatta 8-takts-perioden som grundform för det storrytmiska skeendet. Utom i avh. utvecklade han dessa läror i bl. a. Musikalische Syntaxis... (1877), Musikalische Dynamik und Agogik ... (1884; ry. förk. uppl. 1912), System der musikalischen Rhythmik und Metrik (1903), Das Problem des harmonischen Dualismus (i NZM 1905), Ideen zu einer »Lehre von den Tonvorstellungen» (i PJ 1914/15) och Neue Beiträge zu einer Lehre von den Tonvorstellungen (i PJ 1916). R. gjorde dem fruktbara på det ped. området genom att utge en lång rad läroböcker och verk av 394