R I G A C C I bach, Briefwechsel zwischen Eduard Devrient und J. R. (i AMW 1921). R:s broder, violinisten Eduard R. (1802—32), ungdomsvän till Mendelssohn, var hovkapellist i Berlin samt tenorsångare i Singakad. där; gr. 1826 ett filharm, sällskap i Berlin. A. L-ll Rigacci, Bruno, italiensk tonsättare och pianist (f. 1921 8/3), sedan 1942 lärare i partiturstudium vid Cons. di Musica Luigi Cherubini i Florens och från 1947 även lärare vid sommarkurserna i Accad. Chigiana i Siena. R. stud, vid MK i Florens, senare komp, för bl. a. Casella vid Accad. di S:ta Cecilia i Rom samt dirig. i Siena under A. (de) Guarnieri. Bland hans ung. 80 verk märkas operan Ecuba (1949; Rom 1951), ork.-verk ss. pianokons. (1951; uruppf. sv. radio 52), Concerto doppio för tenor, trumpet o. ork., kammarmusik, de-klamatoriet Sciofar (1947) och en rad sånger m. m. G. M. Rigaudon el. r ig o don [rigådå'n], fr., klassisk fransk dans i 2/2- el. 4/4-takt och snabbt tempo; trol. från Provence. R. var, ehuru starkt stiliserad, en av de livligaste sällskapsdanserna under 1600- och 1700-t., blev tillika en av de populäraste och fick en framträdande plats även i den sceniska baletten. I sin mest genuina form startades en pas de rigaudon från första ->positionen med en knäböjning (plié), varpå följde ett högt språng med benkast, ny knäböjning, nytt språng och återgång till 1. positionen; i vissa varianter därav förekommo flera figurer och även saxande steg, överkroppen hölls emellertid i regel orörlig. Namnet r. är icke begränsat enbart till denna klassiska salongsdans utan brukas även som kollektiv bet. på sydfranska folkdanser. Som mus. komp, (med trio) upptogs r. såväl i operamusiken av bl. a. Lully, Rameau och Gluck som i den instrumentala sviten av Pachelbel, Purcell, Bach o. a. Som svitsats har den brukats även i vår tid, i pastischer av bl. a. Grieg och Ravel. — Litt.: C. Sachs, Eine Weltgeschichte des Tanzes (1933; eng. uppl. 1937); V. Alford, art. i MQ 1944. K. R-n Righini [rigi'-], Vicenzo, italiensk tonsättare (1756—1812), även verksam som dirigent, sångare och sångpedagog. Lärjunge till padre Martini uppträdde R. på scenen i Parma och Prag och var anställd som dirigent i Wien och Mainz samt 1793—1812 i Berlin. I sitt främsta verk för scenen, Gerusa-lemme liberata ossia Armida al campo de’ Franchi (Berlin 1803; Det befriade Jerusalem, Sthlm 1831), har han tagit starka intryck av Mozart. Av övriga operor märkas II convitato di pietra o sia II dissoluto (Wien 1777), en av de tidigaste it. operorna över Don Juanämnet, och La selva incantata (uppf. samtidigt med Gerusalemme liberata). R. skrev även instru mentalverk för olika besättningar, kyrkomusik, sånger och sångped. övningar. E. S-m Rhgnold, Hugo, engelsk dirigent (f. 1905 15/s), stud, vid Royal Acad. of Music i London, bildade 1943 Kairos symf.-ork., blev 1947 bitr, dirigent vid Sadlers Wells balett och 1948 ledare av Liverpool Philharm. Orch. Å.B. Rigole'tto, opera i 4 akter. Musik av G. Verdi till text av F. M. Piave efter V. Hugos skådespel Le roi s’amuse. Uppförd ffg.: Venedig 1851; Sthlm 1861; Gbg 1865; Oslo 1868; Khmn 1879; Hfors s. å. — Huvudroller: Hertigen av Mantua (tenor), Rigoletto (baryton), Gilda (sopran), Sparafucile (bas), Maddalena (mezzosopran). Riis, A m d i, dansk pianist och tonsättare (f. 1911 27/i), har spelat i köpen-hamnska dansorkestrar och senare framträtt som teaterkapellm. R. har skrivit en mängd omtyckta schlager och revymelodier samt filmmusik. Sch. Riisager, K n u d å g e, dansk tonsättare (f. 1897 6/3), en av de mest framträdande inom sitt lands nutida musik. Förankrad i nyare fransk tonkonst (efter Debussy), tillhör R. den mot senromantiken fientligt inställda musikergenerationen. Hans musikantiskt friska verk, som rymma såväl humor, djärvhet och elegans som en under senare tid tilltagande lyrisk ådra, ha blivit kända och uppskattade på många håll i Europa, i Nordamerika o. Australien. — LMA 1944. R., som föddes i Port Kunda (Ryssland, senare Estland), där hans far ledde en cementfabrik, blev 1921 cand. polit. vid univ. i Khmn och inledde därefter ett periodvis fortlöpande medarbetarskap i Nationaltidende. R. anställdes 1926 i Finansministeriet och blev 1939 kontorschef i ett av Statens Hovedrevisorater; sökte 1950 efter några års tjänstledighet avsked för att helt ägna sig åt musiken. R. har dessutom i stor utsträckning sysslat med musikorganisatoriska uppgifter och varit styrelsemedl. i alla mera betydande mus. sammanslutningar; blev 1937 ordf, i Dansk Komponist-Forening. Sin musikerutbildning har R. erhållit av P. Möller, O. Mailing och Gram men fick sin skapande inriktning utstakad under en fruktbar studievistelse i Paris 1921—23 hos Le Flem och Roussel; var 1932 elev av Grabner i Leipzig. Från 1920 härrör den, för att vara ett ungdomsverk, ovanligt mogna konsertuvertyren Erasmus Montanus, som vid sidan av traditionella drag uppvisar detaljer, som peka 399 400