RI M B AU LT R. med upplysande och organiserande karaktär. R:s publikorganisation skulle också genom ett centralt kansli fördela turnéerna, vilkas medl. första tiden helt togos från fasta scener och privata sällskap. Först på 1940-t. blev R. i högre grad ett självproducerande organ, som ombesörjde egna turnéer och anställde regissörer och skådespelare. R., som erhåller årl. statsanslag, utsänder numera årl. omkr. 20 olika turnéer, och verksamheten omfattar alla grenar av teater utom revy och kabaret. Redan vid starten gåvos lyriska föreställningar med personal från K. teatern, och när R. blev ett självproducerande organ, fortsattes operaverksamheten; under senare år ha framförts Mozarts Don Juan, Figa-ros bröllop och Cosi fan tutte, Verdis La Tra-viata och Rossinis Barberaren i Sevilla. Varje spelår ges två operetter med i första hand de klassiska verken: Offenbachs Den sköna Helena, Lehårs Glada änkan, Kålmåns Csardas-furstinnan m. fl. H. M-g Rimbault [ri'mbå°lt], Edward Francis, engelsk musikhistoriker (1816—76), åtnjöt högt anseende som föreläsare och utg. av en mängd publ. av äldre, särsk. engelsk musik, vilka dock nu ej anses vetensk. tillfredsställande. — LMA 1842. Sina föreläsningar började R. redan 1838. Tills, m. E. Taylor och W. Chappell gr. han 1840 Musical Antiquarian Society, vars utg. av publ. han ledde. Samma funktion hade han inom Motet-Society. Verk: Utgåvor: Cathedral chants of the 16th— 18th centuries (1844), Collection of anthems ___ of the madrigalian era (1845), Christmas carols, with the ancient mélodies (1847), Old English carols (1865), The Booke of Common Prayer... 1550 (facs. o. transkr.), The ancient vocal music of England (2 vol., 1846—49), The rounds, catches and canons of England (15— 1700-t.) m. m.; verk av O. Gibbons, T. Morley, H. Purcell, T. Tallis, Palestrina, Lasso m. fl. — Skrifter: Bibliotheca madrigaliana (1847; eng. poesi o. musik från omkr. 1600), The organ, its history and construction (1855), The pianoforte, its origin, progress and construction (1860), The early English organ builders and their works ... (1865) m. m. I. S. Rimofficium, en i poetisk form avfattad textcykel för firandet av en spec., ofta provinsiellt betonad, högtid inom katolska kyrkan. R. tillhör uteslutande medeltidens musikhistoria. R. ägde sin liturgiska tillämpning på fester till minne av de provinshelgon som i stigande grad voro föremål för dyrkan. Det liturgiska firandet sträckte sig från vespern dagen före helgonets dies natalis, dvs. dödsdag, t. o. m. den senares vesper. Innehållet i r:s texter utgjordes av levnadsbeskrivning (vita) och redogörelse för underverk (miracula), allt sammanfattat under termen historia, som även an vändes om r. utan biogr. ämne, t. ex Historia de SS. Trinitate. De första proven på officier med delvis poetisk utformning uppträda omkr. år 900. Dock erhöll r. först i början av 1200-t. genom Julia-nus av Speyer sin klassiska utformning, som innebär, att en versrytm (ev. versmeter) är konsekvent genomförd och att verserna genom rimmet sammanföras till strofer. Denna utveckling möjliggjordes genom antifonens småningom skeende avsöndring från psalmen och därmed erhållna ställning av självständigt sångstycke. I ett sådant var fältet fritt för nyskapelser, som på mus. område visade sig i en oroligare och subjektivare melodik än tidigare. Samtidigheten med ->sekvensen både vid uppkomsten och färdigutbildandet av r. är påtaglig och. ger vid handen, att även r. har rönt starka påverkningar från den österländska kristenheten, detta så mycket mer, som denna i sina olika liturgier givit större plats åt de poetiska formerna än den rom. någonsin tillät. Ett annat drag inom r., som tyder på österländska förebilder, är den s. k. tonarts-vandringen, vilken uppträder redan i de första kända r. Den innebär, att r:s sångstycken äro ordnade efter kyrkotonernas numrering, dvs. stycke 1 står i ton I, stycke 2 i ton II osv. Om tonartsföljden avviker från schemat är detta i allmänhet ett indicium på senare omredigeringar av texten. — Litt.: C.-A. Moberg, Orientaliska inflytelser på utbildningen av det latinska r. (i Kyrkohist. årsskr. 1927). G. B-t Ri'mskij-Ko'rsakov, Andrej Nikola-jevitj, rysk musikskriftställare (1878— 1940), son till N. R. och svåger till M. Steinberg, dr phil. i Strassburg 1903, lärare i harmonilära vid MK i Leningrad och 1921—24 i musikhistoria vid univ. R., som från 1918 förestod hdskr.-avd. vid stadens statl. folkbibi., gr. 1915 tidskr. Muzy-kalny Sovremennik (»Nutida musik»), som existerade till 1918; skrev arb. om Stravinskijs baletter, Musorgskijs Boris Godunov (fr.; 1922) m. m. Av en planerad biogr. i 6 d. om fadern voro 5 d. färdiga 1946. R. konstruerade 1933 tills, m. A. Ivanov det elektriska musikinstr. »emiriton». — G. m. tonsättaren Julia Weissberg (f. 1879), som har skrivit scen-och ork.-musik, kantater, sånger m. m. Brorsonen, musikhistorikern och tonsättaren Georgij Michajlovitj R. (f. 1901 26/i2), stud, till 1924 vid MK i Leningrad; gr. 1923 ett sällskap för odlande av kvartstonsmusik, vilken riktning huvuddelen av hans komp, tillhör; publ. »Kvartstonssystemets principer» (ry.; 1925) m. m. Å. B.; M. S. R I M S K IJ-K O R S A K O V, NI K O L A J. Den ryske tonsättaren Nikola j Andre -jevitj Ri'mskij-Ko'rsakov, f. 1844 alA i Tichvin, d. 1908 7/6 i Ljubensk nära Pe- 403 404