ROMAN Fadern Johan Rohman var på 1670-t. »siungare-poike» hos Magnus Gabriel de la Gardie på Läckö och återfinnes senare (fast anställd 1683) som medl. av K. hovkapellet. I hans äktenskap (1693) med Margaretha von Elswich föddes följ, år sonen Johan Helmich. Rörande Romans tidigare uppväxtår föreligga inga andra uppgifter än de av Sahl-stedt lämnade, vilka vid sidan av okontrollerbara anekdoter klart utvisa, att Romans mus. begåvning måste ha varit mycket tidigt utvecklad. Redan vid 7 års ålder säges han ha framträtt vid hovet som violinist. I början av 1711, alltså vid 16 års ålder, vann han inträde i hovkapellet och erhöll redan följ, år konungens tillstånd att företaga en utlandsresa på några år för att »perfectionera sig i mu-siquen» samt att under resan behålla hela sin kapellistlön. Möjl. har Roman därjämte också erhållit ekonomiskt stöd för sin resa av prinsessan Ulrica Eleonora. Studieresan, som gick till England, anträddes dock ej förrän några år senare. Vanl. angives årtalet 1714, men vissa fakta tala för att Roman avreste först följ. år. Under resan, som varade åtm. till 1720 (1721?), synes Roman huvudsaki. ha vistats i London och en tid ha varit i tjänst hos hertigen av Newcastle. I London kom han i kontakt med musik av bl. a. Händel, G. B. Bononcini, Ge-miniani, Ariosti och Pepusch. Den sistn. skall enl. Sahlstedt också ha fungerat som Romans lärare. Roman, som i England lär ha kallats »den svenske virtuosen» — hans instr. var violin, enl. uppgift även oboe — torde vid denna tidpunkt i första rummet ha varit och betraktats ss. instrumentalist; emellertid torde man kunna räkna med att hans verksamhet som tonsättare tog sin början ung. vid tiden för Englandsresan. (De tidigaste daterade, honom tillskrivna ms. härröra från 1716 och 1718.) Några detaljerade uppgifter om hans kompositionsstud. i England ha ännu icke framlagts, men det är uppenbart att han under denna fleråriga utlandsvistelse mottagit för sitt eget mus. uttryckssätt avgörande stil-impulser. Kort efter sin hemkomst till Sverige utnämndes Roman till v. kapellm. (18 dec. 1721). Under de närmast följ, åren komp, han inom hovmusikens ram flera hyllningsverk i kantatform (1725, 26 och 27) och avancerade 1727 (fullmakt 23 jan.) till 1. kapellm. Fr. o. m. denna tidpunkt satte Roman in all sin kraft på att rycka upp kapellet, förbättra dess standard och införskaffa musikalier för dess verksamhet. I början på 1730-t. utsträckte han, som ovan nämnts, sin verksamhet också till det offentliga konsertgivandet och skötte omkr. 1732 under ett års tid även alla större mus. föranstaltningar vid Storkyrkan. År 1730 ingick han sitt första äktenskap med Eva Emerentia Björk, änka efter häradshövdingen Rosswall på godset Degerhof i Östergötland. I detta äktenskap föddes 3 barn, men redan 1734 avled makan. Någon gång i början av hösten 1735 anträdde Roman sin andra utlandsresa, vilken först förde honom till England, sedan under 1736 via Paris till Italien, där han tillbragte hösten bl. a. i Neapel och Rom. I jan. 1737 anträddes hemfärden, varunder han besökte bl. a. Bo-logna, Venedig och Dresden, sannolikt även Wien, München, Augsburg och Berlin samt anlände till Sverige i juni 1737. Under denna resa emottog Roman åter en mängd betydelsefulla mus. impulser, av vilka vissa av hans egna komp, bära tydliga spår. Han gjorde också på olika platser musikalieinköp för hovkapellets räkning för sammanlagt över 1 600 daler kopparmynt. Redan i febr. 1740 valdes Roman till led. av den 1739 gr. Kungl. Vetenskapsakad. Själva invalet torde främst ha motiverats av, att Roman i viss mån var självskriven som den lämpligaste och främste företrädaren för den »musikaliska vetenskapen»; av handl. från 1747 framgår därutöver, att Roman inför akad. alldeles särsk. vinnlagt sig om att hävda »det svenska tungomålets lämpelighet» i mus., spec. kyrkomus., sammanhang. År 1738 ingick Roman sitt andra äktenskap med den unga Maria Elisabeth B a u m-g a r t, dotter till kaptenen P. Baumgart på godset Ryningsnäs. I detta äktenskap föddes 4 barn. Redan den 10 juni 1744 avled Romans andra maka i en ålder av 23 år, lämnande honom med 5 minderåriga barn. Fam. hade av allt att döma vistats på Ryningsnäs hela perioden 1740—44. Efter makans död måste Roman ha känt det som en oavvislig plikt att finna en tillfredsställande och varaktig form för barnens omvårdnad och uppfostran. Den lösning han valde bör sannolikt sättas i samband även med hans egen vacklande hälsa. Fr. o. m. 1745 bosatte han sig med barnen på gården Lilla Haraldsmåla i Ryssby socken, Kalmar län, vilken ingick i hans svärfaders vid dennes död 1741 ännu oskiftade egendomar. Romans ställning vid hovkapellet ändrades s. å. (12 nov. 1745) från hovkapellm. till hovintendent, vilken funktion han behöll till sin död. Under de följ, åren synes han emellertid icke ha uppehållit sig på Haraldsmåla i den utsträckning Sahlstedt m. fl. velat göra gällande. Under 1746 tycks han ha vistats en längre tid, möjl. bortåt ett halvt år, på A. Horns gods Fogelvik, och hösten 1747 befann han sig i Sthlm. Likaså ledde han personligen de mus. framförandena såväl vid den kungl. begravningen som vid kröningshögtidligheter-na i Sthlm 1751, varefter han kvarstannade i huvudstaden i varje fall ett gott stycke in på 1752, trol. ännu längre. Vid vilken tidpunkt Roman definitivt återvände till Haraldsmåla på 1750-t. har ännu icke med bestämdhet kunnat avgöras. Lika svävande äro uppgifterna om datum för hans död. Ej mindre än fyra olika dateringar föreligga: Sahlstedts 20 dec., hovräkenskapernas 20 nov. samt anteckningen i Ryssby kyrkobok, där 26 okt. ändrats till 19 437 438