ROMAN okt. Till dess nytt material framkommit, som pekar i annan riktning, torde den sistn. uppgiften böra betraktas ss. mest sannolik. Romans produktion. Huvuddelen av Romans verk finnes bevarad i MA:s bibi, och föreligger så gott som uteslutande i hdskr., omväxlande i autografer och avskrifter av ett stort antal händer både från Romans egen tid och från 1700-t:s senare hälft. Endast två verk av honom befordrades till trycket, näml. 12 Sonate a flauto traverso, violone e cembalo, dedicerade drottning Ulrica Eleonora och utg. 1727, samt en Assaggio a Violino Solo, som blev stucken 1740 men kort därpå indragen. De i MA:s Romansaml. ingående hdskr. ha av åtsk. andra personer försetts med diverse påskrifter, såväl av Romans namn som titlar m. m., delvis i samband med katalogiseringar, så bl. a. av Frigel omkr. 1806 —08. Vid en under 1920-t. företagen inbind-ning av handskrifter skedde en mycket diskutabel gruppering av materialet. Bland de Roman tillskrivna verken ha sedermera några bevisats vara oäkta. Andra ha diskutabla rubriceringar ss. »ex Leo», »alla Carissimi» m. m. Möjligheten att ytterligare ett antal Roman tillskrivna verk i MA:s Romansamling äro oäkta kan icke uteslutas, överblicken över tonsättarens produktion försvåras vidare av de ibland motsägelsefulla, ibland felaktiga rubriceringarna av enskilda verk. Det är under sådana förhållanden uppenbart, att en fullst. fört, över Romans verk ännu icke kan upprättas. Följ, framställning avser endast att ge en kortfattad och skissartad översikt över, vad som preliminärt torde kunna anses utgöra Romans produktion. Den mest säkra och entydigt bestämda verk-gruppen bilda de hyllningsverk av kantat- el. svitkaraktär, som Roman komp, för vissa bestämda tillfällen. Till dem höra Festa musi-cale o Cantata Per il giorno natale della Sua Maestä il Ré för konung Fredriks I:s födelsedag 1725, kantaten Freüdige Bewillkom-mung för drottning Ulrica Eleonoras födelsedag 1726, Cantata zu einer Taffel-Music vid nyåret 1727, födelsedagskantaterna till drottningen från 1727 (Statt up, du trogna folk) och 1730 (Varelse, som utan dagar), kantaten Välkommen store kung igen, framförd vid Fredrik I:s återkomst från resan till Hessen 1731, den s. k. Golovinmusiken (»Musique, satt til en Festin hos Ryska Ministern Gref Gol-lowin»), tillkommen någon gång under perioden 1725—32, Drottningholmsmusiken (Music vid Kongl. Bilägret), framförd 18/8 1744 och musiken vid Fredrik I:s begravning 1751 Herren känner the frommas dagar; möjl. är också en kantat vid nyåret 1754, Kom Svea land, och låt dit frögdeqväde höras, komp, av Roman. En icke lika välbestämd men mus. än viktigare verkgrupp utgöra de större komp, för rent kyrkligt ändamål, vilka i hög grad återgå på Händelska förebilder, såväl med avse-439 ende på textval som utformning. De ha karaktär av »full anthems» för soli, kör och ork. Främst bland dessa verk stå Jubilate (Ps. 100), varav ett partitur bär påskriften »1743», varigenom verket ev. kan sättas i sammanhang med den sv. tronföljaren Adolf Fredriks ankomst till Sverige d. å., vidare ett Te Deum (O, Gud, vi lofve dig) samt en konsertmässa (Kyrie och Gloria) kallad Svenska Messan (tillkommen senast 1752), vartill kommer ett verk med titelpåskriften »Dixit eller Psalm 101 af Roman ex Leo». I samtl. dessa verk är texten på svenska. Lat. text föreligger däremot i det Roman tillskrivna Beati omnes, likaledes för soli, kör och ork., ett verk som synes ha tillkommit el. i varje fall uppförts under Romans sista verksamhetstid i Sthlm. — Ett stort utrymme i Romans andliga vokalproduktion upptaga tonsättningar av Davids psalmer, såväl för större besättningar (kör o. ork. el. soli o. ork.) som för soloröst med b. c. Huruvida samtl. dessa, liksom övriga »andliga sånger» till bibeltexter, verkligen äro komp, av Roman el. till någon del utgöras av andras komp, som han försett med och tillrättalagt för sv. text, är ännu icke klarlagt. Flera av de »andliga sångerna» med endast soloröst och generalbasstämma utskrivna kunna f. ö. vara skisser till komp, för större besättning. Åtsk. av dessa sånger bilda vad som i en del hdskr. kallas »Romans Husandakt»; vissa skäl tala för att den så benämnda saml., el. i varje fall de bevarade delarna därav, möjl. ha tillkommit under Romans sista levnadsår. Romansaml. i MA:s bibi, innehåller dessutom ett icke ringa antal sånger och visor till dikter av med Roman samtida skalder, främst bland dem Olof von Dalin, Jacob Frese, Sophia Elisabeth Brenner och Ulric Rudenschiöld. Texterna äro såväl av andlig som världslig karaktär, de senare ej sällan moraliserande, och själva urvalet av dem lämnar på sitt sätt ett icke oviktigt bidrag till belysandet av Romans personlighet. Som exponenter för en relativt självständig svenskspråkig vokalmelodik under ett århundrade, då paroditekniken stod i blomstring, intaga dessa sånger en viktig plats i den sv. visans och solosångens historia. Definitiva och tillförlitliga detalj uppgifter rörande omfattningen och fördelningen av Romans instr.-produktion kunna av skäl som ovan antytts ännu icke lämnas, och en översikt måste bli än mera ungefärlig än i fråga om vokalverken. Vid sidan av de stora svitverken Golovin- och Drottningholmsmusiken står ytterligare ett antal (trol. 6) orkestersviter, delvis av typen »uvertyrsvit», i vilka satsantalet varierar från 5 till 9. En stor och ur formhist. synpunkt högintressant verk-grupp bildar sinf oniorna (enl. S. Walins klassificering 21, då inräknad sinfonian till Cantata 1754). Flertalet av dessa ha den tre-satsiga »neapolitanska» sinfonians satsföljd, men anmärkningsvärt många (8) ha 4 satser. I flertalet av dessa sinfonior förekomma stil- 440