RONDELLUS Acad. des Beaux-Arts (sedan 1795 ingående i Inst. de France) i Paris, vilket 1803 utsträcktes att innefatta även musiker. Pristagaren på mus. område, som skall vara under 30 år, utväljes bland Pariskonservatoriets elever, vilka dessförinnan måste deltaga i en kompositionstävlan över förelagt ämne, vilket skall utarbetas som kantat el. dramatisk scen. Inlämnade kompositioner bedömas av en jury, bestående av de 6 medl. av akad:s mus. sektion jämte 3 musiker utanför denna krets. Juryns val underställes därefter akad. Utses ingen pristagare för året, kunna 2 stora R. utdelas följ. år. Pristagaren åtnjuter därefter statsstip. för 4 års vistelse och studier vid Académie de France å Rome, stiftad av J. B. Colbert 1666 och sedan 1803 inrymd i Villa Medici på Monte Pincio. Under studietiden skall prisvinnaren till akad. insända vissa stipulerade kompositioner, de s. k. envois de Rome, för bedömning. En fört, över pristagare meddelas i suppl. — Lilla R., fr. Second prix de Rome, utdelas av samma inst. och består av en guldmedalj. R. är också namnet på 1. priset i komposition vid Cons. Royal de Bruxelles. Sedan 1907 utdelas även i USA ett R., eng. Prize of Rome, varvid prissumman garanteras av Frederic A. Juilliard Fund, Walter Dam-rosch Fund och Horatio Parker Fund. Årl. tävlingar anställas för amer. medborgare under 30 år. Priset utgör ett stip., som möjliggör studier vid den 1905 gr. American Acad. in Rome. Bland mera bemärkta tonsättare, som sålunda belönats, må nämnas Howard Hanson, R. Sessions och S. Barber. Litt.: H. Lapauze, Histoire de 1’Académie de France å Rome (2 bd, 1924). G.P. Romson, Janne, folkmusiksamlare (f. 1873 10/5), teol. och fil. kand., rektor vid folkhögskolan i Mora 1907—38. R., som varit mångårig ledare för Mora hem-bygdskör och styr.-ordf. i Siljansbygdens kör-förb., har nedlagt ett värdefullt arbete både som folkminnesforskare och upptecknare av folkmelodier, däribl. ett antal folkliga koralvarianter från Dalarna, publ. i N.Anderssons Svenska låtar och K.-E. Forsslunds Med Dalälven från källorna till havet. O. A. Ronald [rå'nald], eg. Russell, Sir L a n d o n, engelsk dirigent och tonsättare (1873—1938), framträdde bl. a. vid Covent Garden och London Symphony Orch. och som gästdirig. vid flera av Europas främsta orkestrar; från 1909 dirig. vid New Symphony, sedermera Royal Albert Hall Orch. i London, där han 1910 även blev dir. för Guildhall School of Music. — Knight 1922. Verk: En operett, 2 baletter, musik till R. Hichens skådespel The garden of Allah (London 1921); ork.-verk, pianostycken och sånger m. m. — Variations on a personal theme (2 bd, 1922; självbiografi). A. L-ll Roncaglia [rånkaTa], Gino, italiensk musikhistoriker (f. 1883 7/s), har beklätt flera poster i det it. musiklivet, särsk. i Modena. Skrifter: Appunti musicale (1905), Giuseppe Verdi (1914), La rivoluzione musicale italiana (secolo 17) (1928), L. A. Muratori, la musica e il maggior compositore modenese del suo tempo (1933; biogr. över G. Bononcini), Il melo-dioso settecento italiano (1935), Sommario di storia della musica (1937), L’ascensione crea-trice di Giuseppe Verdi (1940), Rossini, 1’olim-pico (1946), Invito alla musica (1946), Invito alVopera (1949) m. fl. M. T. Rondeau [råndå'], fr., dansvisa vid runddans. 1. En av den fr. medeltids-lyrikens viktigaste formtyper, besläktad med ballade (->Ballad 2) och -> virelais. R. uppträder dels inom den enstämmiga trouvèresången, särsk. under 1200-t., dels under de båda närmast följ. årh. i polyfon dräkt (ända fram till ca 1500). Ur formell synpunkt uppvisar r. större variationer än ballade och virelais, särsk. under den tidigare delen av sin historia; dock kan man tala om en viss normal typ av följ, uppbyggnad. Melodin består av två avsnitt (a och b), vilka utgöra material såväl för solisten som kören. Först presenterar solisten melodins 1. avsnitt (a), vilket upprepas av kören (A), därpå sjunger solisten hela melodin (ab), vilken i helhet upprepas av kören (AB). Detta gäller för sexradiga strofer; äro raderna åtta, får körrefrängen också inleda, varav schemat: (A B) a A ab AB Litt.: F. Gennrich, Rondeaux, Virelais und Balladen... (i Gesellschaft für romanische Literatur, bd 43, 47, 1921—27); P. Aubry, Re-frains et rondeaux du 13e siècle (i Riemann-Festschrif t, 1909). 2. En under barocken, särsk. 1600-t., odlad instrumental formtyp, bestående av en återkommande refrängdel och ett antal olika »couplets», båda klart avgränsade och oftast periodbyggda. (Formschema: a b a c a d... a.) Refrängdelen bibehåller alltid huvudtonarten, medan couplets kunna beröra andra närbesläktade tonarter. — R. odlades främst inom 1600-t:s fr. clavecin-musik, varvid den ofta användes i kombination med danstyper el. andra formtyper (t. ex. »chaconne en rondeau»). Något genetiskt samband med den senmedeltida vokalformen r. torde icke existera, däremot är 1600-t:s r. utgångspunkten för det instrumentala rondots utveckling under följande århundraden. Jämförande art.: Rondo. I. B-n RondeJlus, medeltida lat. benämning på enstämmig ->rondeau. Termen åsyftar även den kanoniska ->rota (där stäm 449 15. Musik. IV. 450