ROS SI, L. skars ett gallerverk ut i locket på Ijud-hålets plats el., vanligare, limmades en r. fast i ljudhålet. — Ill. se Luta. Rosetti, F. A., ^-Rössler. de Rosidor [-då:'r], Cl au de Guille-mois, fransk skådespelare och ledare för en teatertrupp, som från slutet av okt. 1699 till 1706 spelade på hovet och Bollhusteatern i Sthlm. Det klassiska fr. dramat (Comeille, Racine m. fl.) och fr. komedi omväxlade på repertoaren med sångspelsartade stycken med balettinlägg som t. ex. Molières och Lullys komedibalett Le bourgeois gentilhomme och Dancourts Les vendanges de Suresne med musik av Grandval samt Andreas von Dübens Ballet, meslé de chants héroiques, som till text av truppens medlem skådespelaren La Traverse de Sévigny uppfördes 1701. Prominenta i sällskapet voro förutom Rosidor och Sévigny komikern F. Toubelle, Marianne Aubert (tillika sångerska), dansösen Hélène de La Marre och bassångaren H. D. Chantreau. I ork. medv. hovkapellet och truppens 5 violinister och oboister. Litt.: C. Silfverstolpe, Svenska teaterns äldsta öden (1882); F. A. Dahlgren, Förteckning öfver svenska skådespel... (1866); O. Wieselgren, Teaterhistoriska studier (i Samlaren 1911); G. Jeanson, Vår första opera och den Rosidorska teatertruppen i Sverige (i STM 1919). E. S-m Rosla'vets, N i k o 1 a j Andrejevitj, rysk tonsättare (f. 1881 5/i), redan på 1910-t. känd som en av Rysslands första atonala kompositörer. R. stud, för S. N. Vasilenko o. a. vid MK i Moskva. Han har skrivit en symf. (1922), vl.-kons. (1925), symf. dikter, kammar- och pianomusik, sånger m. m. M. S. Roso'wsky, Solomon (Salom o), israelisk musikhistoriker och tonsättare (f. 1878), dir. för MK i Tell-Aviv och lärare till många av sitt lands yngre tonsättare. R. stud, vid MK i Petersburg för bl. a. Lja-dov och Glazunov (komp.) och N. Rimskij-Korsakov (instr.). En ivrig förespråkare för den judiska folkmusikens renässans deltog han 1907 i stiftandet av »Sällskapet för judisk folkmusik» i Petersburg. Förestod under 5 år fram till 1925 ett av honom gr. judiskt MK i Riga, varefter han begav sig till Palestina. Har skrivit The cantillation of the Pentateuch ... samt scenmusik, ork.- och körverk, kammar- och pianomusik, sånger m. m. Å. B. Rosseau [råsså'], Norber t, belgisk tonsättare (f. 1907 11/i2), vistades 1915— 22 i Italien, där han framträdde som underbarn på violin och stud, i Palermo och Rom; elev av bl. a. Mulé. Verk: Baletten Le dernier rendez-vous; symf. dikter ss. H2O o. a. ork.-verk; L’infemo o. a. körverk; kammarmusik, pianostycken, o. sånger. Rossellfni, R e n z o, italiensk tonsättare (f. 1908 2/2). Elev till bl. a. Setaccioli (komp.) och Molinari (dirig.) blev R. 1942 lärare vid Cons. Musicale i Rom; musikkritiker i II Messagero. Verk: 2 operor, baletten La danza di Dåssine (San Remo 1935) o. a. scenmusik; filmmusik; Suite in tre tempi (1931), Hoggar (1932), Canti di marzo (1935), Stampe della vecchia Roma (1937), Terra di Lombardia (1938), Canti de la terra del Nord (»Nordlandssånger», 1943), Stor-nelli della Roma bassa (1946) o. a. ork.-verk, kantaten Roma cristiana (1940); kammarmusik, pianostycken och sånger. G. M. Rosseter [rå'soto], Philip, engelsk tonsättare (1575—1623), hovlutenist i London, utgav 1601 A booke of ayres (delvis i nytr. i ESLS 1: 8—9). Rossi, Francesco, italiensk tonsättare (1627—omkr. 1700), präst i Bari och omkr. 1670 lärare vid MK S. Onofrio i Neapel. R. skrev operor och kyrkomusik; berömd är arian Ah, rendimi ur operan Mitrane (1689). Rossi, L a u r o, italiensk tonsättare (1810—85), främst känd som operakompositör. R. var 1835—44 verksam som teaterkapellm. i bl. a. Mexico, blev 1850 dir. för MK i Milano och 1871—78 i Neapel. Bland hans 29 operor märkas La casa disabitata (Milano 1834; Khmn 1849) och La Contessa di Mons (Turin 1874); även körverk och sånger. — Litt.: F. Florimo, La scuola musicale di Napoli (1882). Rossi, L u i g i Aloysius Rubeus, italiensk tonsättare och sångare (1598— 1653), kallades 1646 med en it. operatrupp till Paris, där hans L’Orfeo uppf. 1647 ss. den första it. operan direkt skriven för Paris. R. komp, även operan II palazzo d’Atlante ineantato (Rom 1642), oratoriet Giuseppe och ett 100-t. kantater av viss betydelse för denna forms utveckling (några publ. av F. Gevaert, H. Riemann och L. Landshoff). Delar ur ovanst. operor ha tr. i H. Goldschmidt, Studien zur Geschichte der italienischen Oper in 17. Jahrh. (1901). Viktigt var även R:s bidrag till da capo-arians utformande (ex. seHAM2). Litt.: Art. av H. Prunières i SIMG 1910/11 och 1912/13 och i ZIMG 1912/13 och av A. Ca-metti i SIMG 1912/13; A. Wotquenne, Étude bibliographique sur... L. R. (1909); R. Rolland, Le premier opéra joué å Paris... (i förf:s Musiciens d’autrefois, 1908; sv. uppl. 1918). I.S. 469 470