ROSTAL följare, bl. a. Meyerbeer. Terzetten och finalen ur dess 2. akt visar hela vidden av Rossinis förmåga att levandegöra ett högdramatiskt innehåll. Vid sidan av Barberaren är Tell även hans mest spelade verk — de enda utanför Frankrike och Italien. Rossinis betydelse blev mycket stor. Hans teknik i de lysande finalerna och hans situa-tionsdramatik har tjänat som förebild inte endast för Bellini och Donizetti utan in i senare tid (Verdi, Puccini, Respighi o. a.). Att så få av hans arbeten leva kvar på scenerna beror mindre på musiken än på andra faktorer. Ros-sini skrev för sin tids teater och publik och för en sångkonst av annat slag än vår. Operan var en dagslända, tillkommen för att ge något nytt. Schabloner bli därför talrika, lånen från egna verk likaså. Texterna voro som regel miserabla, men när Rossini fick en dramatiskt sann handling, fann han även de rätta uttrycken därför. Helt sig själv var han kanske endast i buffan, där hans geniala instinkt kom bäst till sin rätt. Den koloratur, som vi numera ofta klandra hos honom, var ett verksamt stilmedel, som lekande lätt behärskades av tidens artister; f. ö. var han den förste att söka begränsa dess omfattning och avarter. Sina berömda crescendi behandlade han med smak, och orkestern förlänade han en lyskraft som sällan tillförne. Flera av hans bästa verk ha även efter försiktig revidering i våra dagar upplevt en ny glanstid. Operor: La cambiale di matrimonio (Venedig 1810), L’equivoco stravagante (Bologna 1811), L’inganno felice (Venedig 1812), Ciro in Babilonia (Ferrara 1812), Demetrio e Polibio (Rom 1812), La scala di seta (Silkesstegen; Venedig 1812), La pietra del paragone (Milano 1812), L’occasione fa il ladro (Venedig 1812), Il signor Bruschino (Venedig 1813), Tancredi (Venedig 1813; Tankred, Sthlm 1829), L’itali-ana in Algeri (Venedig 1813), Aureliano in Palmira (Milano 1813), Il turco in Italia (Milano 1814; Turken i Italien, Sthlm 1824), Sigis-mondo (Venedig 1814), Elisabetta, regina dTnghilterra (Neapel 1815), Torvaldo e Dor-liska (Rom 1815), Il barbiere di Siviglia (Rom 1816; Barberaren i Sevilla, Sthlm 1825), La gazzetta (Neapel 1816), Othello (Neapel 1816), Cenerentola (Rom 1817), La gazza ladra (Milano 1817; [Den tjuvaktiga] Skatan, Sthlm 1843), Armida (Neapel 1817), Adelaide di Bor-gogna (Rom 1817), Mosè in Egitto (Neapel 1818), Adina (1818; Lissabon 1826), Ricciardo e Zo-raide (Neapel 1818), Ermione (Neapel 1819), Edoardo e Cristina (Venedig 1819), La donna del lago (Neapel 1819; Sjöfröken, Sthlm 1831), Bianca e Falliero (Milano 1819), Maometto II (Neapel 1820), Mathilde di Shabran (Rom 1821), Zelmira (Neapel 1822), Semiramide (Venedig 1823), Il viaggio a Reims (Paris 1825), Le siège de Corinthe (Paris 1826; omarb. av Maometto II), Moise (Paris 1827; omarb. av Mosè in Egitto), Le comte Ory (Paris 1828), Guillaume Tell (Paris 1829; Wilhelm Tell, Sthlm 1856). Övriga verk: Stabat mater (1832—41), Petite 475 messe solennelle (1864), kantater o. a. körverk; ork.- och kammarmusik (bl. a. kvartetter för stråkar och för blåsare); Soirées musicales (1835; sånger och duetter), Péchés de vieillesse (1857—68; sånger, pianostycken m. m.) o. a. Litt.: Stendahl, Vie de R. (1824; eng. o. ty. uppl. s. å.; många uppl.; 1922 m. verkfört. utg. av H. Prunières); C. Thrane, R. og Operaen (1885); G. Radiciotti, R. ... (3 bd, 1927—29; m. verkfört. o. bibliogr.; standardverket om R.); H. de Curzon, R. (4930); H. Gerigk, R. (1934); F. Toye, R. ... (1934); Hedwig Faller, Die Ge-sang-koloratur in R:s Opern und ihre Aus-führung (diss. 1935); G. Monaldi, G. R. ... (1936; m. verkfört.); F. Bonavia, R. (1941); A. Fraccaroli, R. (1941); A. Lancellotti, G. R. 1772 —1868 (1942); Rossiniana (1942); R. Bacchelli, G. R. (4945); G. Roncaglia, R.... (1946; m. verkfört. o. bibliogr.); K. Pfister, Das Leben R:s ... (1948); P. Ingerslev-Jensen, Den stran-dede R.... (i DM 1949); N.-O. Franzén, R. (1951; m. verkfört.); P. R. Kirby, R:s overture to 'William Tell’ (i ML 1952). — Lettere di G. R. (1902; utg. av G. Mazzatinti & F. G. Manis); Ausgewählte Briefe ... (1947; övers, o. utg. av W. Klefisch). G.P. Ro'stal, Max, engelsk violinist av österrikisk börd (f. 1905 7/8), kom 1934 till England; ansedd pedagog och lärare vid Guildhall School of Music i London. R., som stud, för Rosé i Wien och för Flesch vid MH i Berlin (en tid lärare där), var 1927 konsertm. i Oslo Filharm, selskaps ork. och gr. 1943 R. Chamber Orch. Han har även gjort uppmärksammade grammofoninsp., bl. a. av Beethovens samtl. violinsonater (tills, m. F. Osborn). G. M. Rostro'povitj, Mstislav, rysk violon-cellist (f. 192 7 23/3), i besittning av en sällsynt vacker ton, förbluffande teknik och ett lidelsefullt men dock behärskat temperament. R., som stud, vid MK i Moskva, där han sedan 1948 är lärare, har turnerat i bl. a. Polen, Italien, Tyskland, Balkanländerna och Norden (Sthlm 1951). M.S. Rosvaenge [rå:'svän®a], Helge Anton, tysk operasångare, tenor, av dansk börd (f. 189 7 29/8), under 1930- och 40-t. högt ansedd i Tyskland. — Kammer-sänger 1934; motsv. titel i Danmark 1936. R. utbildades i Tyskland och var 1929—45 anställd vid Staatsoper i Berlin. Han har ofta gästat Det kgl. teater i Khmn ävensom Salz-burgfestspelen samt Wienoperan; konserterade i Sthlm 1945. Sedan 1949 framträder han åter i Wien och Berlin. R. har gjort filminspelningar samt utg. Skratta Pajazzo (1945; självbiografi). Sch. Rosza [rå:'sa], Miklos, amerikansk tonsättare av ungersk börd (f. 1907 18/4), 476