från 1940 lärare i komp, vid Univ. of Southern California, Los Angeles, och särsk. uppskattad för sin filmmusik. R. har stud, vid bl. a. MK och univ. i Leipzig och var därefter en kortare tid bosatt i Paris och London. Bland hans filmer märkas Tjuven i Bagdad (1940), Lady Hamilton (1941), Djungelboken (1942), Trollbunden (1945) och Förspillda dagar (s. å.); vidare en symf. (1946), vl.-kons. (1929), Variations on a Hungarian peasant song (1943), concertino för stråkork. (1944), kammarmusik, körer a cap., pianostycken och sånger. G. M. Rota, lat., eg. hjul, kretsgång, medeltida benämning på »cirkelkanon», eng. ->round. Rota(-Rinaldi) [rå'-], Nino, italiensk tonsättare (f. 1911 3/i2), dr phil. 1926 vid univ. i Milano, från 1939 harmonilärare vid Liceo Musicale i Bari. R. är elev av bl. a. Orefice, Pizzetti och Casella och stud, vidare vid Curtis Inst. of Music i Philadelphia samt för F. Reiner. Han har skrivit operor ss. Il principe porcaro (efter H. C. Andersen; 1925—26) och Ariodante (Parma 1942), scen- och filmmusik, en symf. (1939), Serenata (1931—32), Balli (1932) o. a. ork.-verk, oratorier o. a. körverk, kammarmusik (stråkkvart. 1948 m. m.), pianostycken och sånger (bl. a. till text av Petrarca). G.M. Roters [rå:'-], Ernst, tysk tonsättare och dirigent (f. 1892 ®/7), från 1930 i Berlin, där han sedan 1945 varit mus. ledare för Deutsches Theater. Elev av Klindworth-Scharwenka-Kons., Mayer-Mahr och G. Schumann i Berlin var R. 1920—25 ledare för Hamburger Kammer-spiele samt musikkritiker i Hamburger Frem-denblatt. Bland hans komp, märkas operan Die schwarze Kammer (Darmstadt 1928), skå-despelsmusik, däribl. till Strindbergs Spök-sonaten (1922) och Ibsens Bygmester Solness (1948), film- och radiomusik, en symf. (1948), sinfonietta (1919), 3 pianokons, (nr 3 1935), Requiem för stråkkvart. (1945), oratoriet Simpli-cissimus (1934), sånger, pianostycken m. m. Roth, Charles Alfred, pianist (1870 —1947), verksam i London, där han 1905 —38 var organist i svenska kyrkan. — Litt. et art. 1920. AssMA 1935. R., som stud, vid MK i Sthlm och i Paris, gjorde sig känd som framstående pianist under turnéer i England, Norge och Tyskland, även tills, m. Wilma Neruda, och genom sina konsertresor i Sverige tills, m. S. Kjellström under somrarna 1902—16. I London gr. han 1908 och ledde svenska kören. H. M-g Roth [rå:t], Nicholas, engelsk violinist av ungersk börd (f. 1902 3/5), ledare av Budapesttrion och Musica Antiqua- RO TT A ensemblen; stud, för Sauret och Hubay. R:s bror, violoncellisten G e o r g e R. (f. 1904 7/o), var tidigare medl. av nämnda trio. Rother [rå:'tor], Arthur, tysk dirigent och pianist (f. 1885 12/io), från 1934 1. kapellm. vid Städtische Oper i Berlin och radiokapellm. (till 1950). GMD 1938. R. var körrepititör i Bayreuth 1907—15, tea-terkapellm. i Wiesbaden och blev 1927 GMD i Dessau. Han har komp, scenmusik, kammarmusik och sånger. Rothkvartetten, eng. The Roth String Q u a r t e t, en numera amer. stråkkvartett, gr. 1923 i Berlin av den tjeckisk-ungerske violinisten Feri Roth (f. 1899 18/7). R., som är känd genom världsomspännande turnéer, har med F. Roth som primarie ombil-dats flera ggr; bl. a. var J. Antal en tid knuten till den. F. n. består den av F. Roth och J. Smilovits, violin, S. Salgo, viola, och J. Scholz, violoncell. — Besökte Skandinavien 1950. H. M~g Rothmüller [rå:'t-], Marko, jugoslavisk operasångare, baryton (f. 1908 31/i2), eng. vid Staatsoper i Wien 1946—49. Elev av MK i Zagreb samt A. Berg och F. Steiner i Wien deb. R. 1932 som Rigoletto på operan i Hamburg. Han var eng. vid scenerna i Zagreb 1933—35 och Zürich 1935—47; har därefter sjungit även i England samt USA, där han nu är bosatt. Även kompositör av balett-och kammarmusik, sånger m. m. G. P. Rotrouenge [råtroa'113], (möjl. från lat. retroie'ntia, återgång),' en i den fr. me-deltidslyriken förekommande formtyp, nära besläktad med begreppet ->laisse (i chanson de geste) och liksom denna av F. Gennrich förd till gruppen av från litania avledda formtyper. Av de få bevarade exemplen att döma ut-märkes r. av en avslutande refräng, vars melodi presenteras först i den strofiska laisse-delens sista strof, medan föreg. strofer sjungas på ett annat, upprepat melodiavsnitt (varav schemat t. ex. a a a b B); om avsnittet a endast upprepas en gång, närmar sig r. den samtida balladformen (->-Ballad 2). — Litt.: F. Gennrich, Die altfranzösische R. (1925). I. B-n Rotta. 1. Namn på ett knäppinstrument av lyratyp från tidig medeltid. R. hade en korpus med två armar, upptill förenade med ett ok. Strängarna voro nedtill fästade på en tapp på korpus och upptill i oket. Dess ursprung är ej klarlagt. Endast ett exemplar av r. är känt, anträffat i ett alemanniskt gravfynd från 500-t. Däremot finnas talrika avbildningar. Å. L-y 2. Medeltida dans i snabb tvåtakt, särskilt populär under 1300-t. Den synes ofta ha som efterdans sammankopplats med saltarellon. 477 478