RU N N QUI ST R. var 1903—49 organist i Vor Frelsers kirke, från 1928 även klockspelare där. R., som varit elev till G. Matthison-Hansen, T. Laub och O. Mailing, har gjort en betydelsefull kyrkomus. insats genom sina omkr. 200 gratiskonserter i nämnda kyrka. Han har även som konsulent i kyrkoministeriet och genom en rad skrifter starkt bidragit till klockkultu-rens höjande i Danmark. Som tonsättare är han känd för sin verkningsfulla, personligt färgade orgelmusik. R. var 1912—31 Caecilia-Foreningens dirigent. Verk: Adventspil för solo, kör, orgel och blå-sare (1925); orgelverken Parafrase (1908), Cia-cona (1926), koralvar. Den lyse Dag (1935), var. över Skön Jomfru hun gånger i Rosenlund (1942), Baroksuite (1947) o. a.; 9 kyrkl. tillfäl-lighetskantater, körverk, koraler och sånger m. m. — Danske Sognekirkers Klokker og de-res Stöbere (1943), Notes on acoustic problems of carillon (1951) m. fl. H. G. Runnquist, Axel Claes Edvard, violinist och pedagog (1880—1947), lärare vid Richard Anderssons musikskola 1911 —33 och vid MK i Sthlm 1915—45. — AssMA 1921. LMA 1937. Efter stud, vid MK i Sthlm och Genève (Marteau) framträdde R. vid konserter och gav 1905—10 tills, m. pianisten Märta Ohlson och violoncellisten C. Lindhe regelbundet återkommande kammarmusiksoaréer i Sthlm; han tillhörde 1911—13 Kjellström-kvartetten. Ru'n61fsson, Karl Otto, isländsk tonsättare (f. 190 0 24/n), undervisar sedan 1939 i harmonilära vid MK i Reykjavik. R., som stud, trumpet och musikteori i Khmn, har varit medl. av olika ork. samt lett blåsork, i flera isl. städer. — Verk: scenmusik till Skugga-Sveinn (M. Jochumsson) och Bjerg-Ejvind (J. Sigurjonsson), en ork.-svit (1939), sonater för vl. o. piano samt trumpet o. piano, kör- och solosånger m. m. J. Th. Runosång (fi. runolaulo), bet. för föredragandet av finska fornsånger. Tidigare betraktades en mel., bestående av två 5-taktiga perioder, som den enda traditionellt riktiga runo-mel. Av mot slutet av 1800-t. företagna melodiinsaml. framgick emellertid, att runo-mel. äro betydligt mera mångskiftande. Karakteristiskt för dem är dock, att de röra sig inom ett omfång av 5 toner, antingen i dur el. moll. Vid r. upprepar en efter-sångare el. beledsagare försångarens strof, antingen till samma el. till annan mel. I Ing-ermanland och Estland skötes beledsagningen av kör, i Finland av en annan sångare. — Jfr även Finland, avd. Folkmusik. J. K-nen Runze [ro'ntsa], Maximilian, tysk musikskriftställare (1849—1931), från 1882 präst i S:t Johannes-kyrkan och docent vid Humboldt-Akad. i Berlin. R. var en energisk förespråkare för C. Loewe och publ. värdefulla arbeten om denne samt utg. Loewes saml. sånger (17 bd, 1899—1903). Rupp [ropp], Franz, amerikansk pianist av tysk börd (f. 1899 24/2), känd bl. a. som ackompanjatör till Marian Anderson, Lotte Lehmann, Sigrid Onegin och F. Kreisler. R. stud, för A. Schmid-Lindner (piano), Courvoisier (komp.) m. fl. vid MA i München, där han deb. 1918. Inspelade 1937 tills, m. Kreisler Beethovens samtl. violinsonater på grammofon. Gästat sv. radio 1952. Russ, Alfred Sophus, norsk dirigent och tonsättare (1868—1949), cand. theol. 1896, även ansedd sångpedagog; lektor vid Oslo kommunes högre almenskole. R., som stud, piano, orgel, sång och musikteori i Oslo och Berlin, ledde bl. a. Oslo arbeidersangforen. 1899—1945 och en rad andra körer, med vilka han konserterade i Skandinavien. Han dirig. även Studenterorkestret 1890—1914, Norske studenters Amerikakor av 1925 samt stundom Filharm, selskaps ork. R. skrev körverk ss. Hallingkast, Gamle Norig, Tord Foleson, Stille sjel, Violen, Vuggevise o. a. samt sånger med piano (Det skin, Lasse liten, Det er roser m. fl.). H.K. Russell [rasl], L u i s, amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst (f. 1902), blev 1925 pianist i King Olivers ork. i Chicago. R. bildade 1928 i New York en egen ork., vilken blev en av tidens mest uppmärksammade jazzensembler och i början av 1930-t. övertogs av Armstrong, hos vilken R. i många år var pianist. Av hans grammofoninsp. må nämnas Doctor Blues, Saratoga shout, High tension, Pleasin’ Paul (denna och de följ, i Henry Allens namn), It should be you och Feelin’ drowsy. O. H. Rust [rost], Friedrich Wilhelm, tysk violinist och tonsättare (1739—96), även dirigent, klaver- och lutspelare. R. stud, för F. Benda, W. F. och P. E. Bach, Tartini, Pugnani m. fl., blev 1775 hovmusik-dir. i Dessau samt skrev scenmusik, kons., kyrko-, kammar- och klavermusik, sånger m. m. — Litt.: E. Prieger, F. W. R. ... (1894; m. verkfört.); R. Czach, F. W. R. (diss. 1927). R:s son Wilhelm Karl R. (1787—1855) var verksam i Wien och Dessau; skrev orgel- och pianostycken. — Dennes brorson, organisten Wilhelm R. (1822—92), ledde Berliner Bach-Verein 1862—74, blev kungl. mu-sikdir. 1864 och lärare i musikteori och komp, vid Sternsches Kons. 1870 samt 1878 org. vid Thomaskyrkan och lärare vid MK i Leipzig; utsågs 1880 till Thomaskantor. Nedlade ett 503 504