RÖTN AM SKNUT med gomseglet och gombågarna, munhålan med dess olika organ samt näshålan, bildar den eg. resonatorn, som förlänar Ijudström-med dess karakteristiska klangfärg. Genom sin nästan obegränsade förmåga att varieras i form och storlek är svalget och munhålan en synnerligen känsligt reagerande resonator, som förstärker stämbandens övertoner och ger rösten dess personliga egenart. Jämförande art.: Människorösten, Register, Sång. Litt.: H. Gutzmann, Die Physiologie der Stimme und Sprache (1909); E. Barth, Ein-führung in die Physiologie, Pathologie und Hygiene der menschlichen Stimme (1911); A. Musehold, Allgemeine Akustik und Mechanik des menschlichen Stimmorgans (1913); A. Wolf, Gymnastik des Gesangsapparates (1927); M. Mackenzie, The hygiene of the vocal organs (1928); J. O’Vark, The fundamentals of tone production (1928); A. Morelli, L’apparato vocale (1931); Hanna Pegelow, Röst och språk (1932); W. Trendelenburg, Physiologische Un-tersuchungen über die Stimmklangbildung (1937); W. Hartmann, Zur Frage der Be-wegungsform der Stimmlippen (i Archiv für Sprach- und Stimmphysiologie 1938); R. Zim-mermann, Stimmlippenlängen bei Sängern und Sängerinnen (diss. 1938). G.P. Rötnamsknut ->Slåtter. Si musikaliska sammanhang brukad förk. för ->s e g n o • 5 och för ->subdominant. Saar [sa:r], M a r t, estländsk tonsättare (f. 1882 28/ö), en av Estlands originellaste, från 1911 musikpedagog i Dor-pat; ägnar sig sedan 1921 enbart åt komponerande. S. var bl. a. elev av N. Rimskij-Korsakov och A. Ljadov vid MK i Petersburg. I sina tidigare orkester- och pianoverk uppvisar han impressionistiska drag men efter ingående forskningar ägnade gamla estn. folkvisor sökte han finna konstmus. uttryck för dessas särdrag. Utmärkande för S:s musik äro hans Victor de Sabata. kontrapunktiska skarpsinne, den originella harmoniken och folkliga humorn. S. framstår huvudsaki. som en miniatyrernas mästare, och hans skapande påminner om Bartoks, även om S. är återhållsammare i sina uttrycksmedel. Av hans verk uppta talrika kör- och solosånger huvudparten. E. T. Saa'renpää (till 1906 Herckman), T o i-v o Harras, finländsk tonsättare (1882— 1948), verksam som körledare, recensent och pedagog i Viborg 1920—40; senare bosatt i Tammerfors. Utbildad vid Filharm. Sällskapets ork.-skola samt i Tyskland var S. bl. a. ork.-ledare i Lahtis 1917—20 och gr. samt ledde 1920—21 Viborgs symf.-ork.; komp.-konsert i Hfors 1942. — S. skrev Kalevan kansan laulu (»Kalevala-folkets sång») för kör och ork. o. a. ork.-verk, kör- och solosånger, pianostycken m. m. A. F. SABAM, förk. för ->Société Beige d’Auteurs et Editeurs. Sabane'jev, Leonid Leonidovitj, rysk musikskriftställare (f. 1881 19/n), har även framträtt som tonsättare. S., som stud, för Tanejev o. a. vid MK i Moskva, var 1920—24 dir. för statl. inst. för musikforskning där. Bland hans talrika skrifter märkas monogr. över Skrjabin (1916; 21923) och Tanejev (1930), en rysk musikhistoria (1924; ty. uppl. 1926), en allmän musikhistoria (1924) m. m. A. L-ll Saba'njo, Carlo, italiensk dirigent (1874—1933), var 1908—32 anställd som representant i Italien och kapellm. hos Husbondens röst, för vars räkning han från 1904 gjort talrika grammofoninsp. de Sa'bata, Vittorio (Victor), italiensk dirigent och tonsättare (f. 1892 10/4), är näst efter Toscanini sitt lands främste orkesterledare och tillhör den yppersta världseliten. 539 540