S ALIN AS Marie Sallé med en balettgrupp. tern i Sthlm 1946 (Svansjön). — G. m. dansösen Irja Koskinen. (de) Sali'nas, Francisco, spansk musikteoretiker (1513—90), abbot, prof, i musik vid univ. i Salamanca 1567—87. S., som var blind från första levnadsåret, kom 1538 till Rom som skyddsling till kardinal P. Sarmiento och var 1558—61 org. hos vice-konungen av Neapel. S. har betydelse för vidareutvecklingen av Zarlinos teorier samt för kännedomen om den sp. folkmusiken genom sitt arb. De musica libri septem ... (1577; 21592). — Litt.: F. Pedrell, Folk-lore musical castillan du 16e siècle (i SIMG 1899/1900; m. musikex. från S.); J. B. Trend, S. (i ML 1927). M.T. Sälis [JaliJ], gammaltestamentligt musikinstrument, trol. en primitiv långhals-luta med 3 strängar, besläktad med andra motsv. luttyper i den äldre Orienten. Det begagnades som världsligt glädjeinstrument och spelades av kvinnor. E. E. Sallé, Marie, fransk dansös (1707— 56), vid sidan av Camargo den yppersta ballerinan under sin epok. Som intelligent och skicklig karaktärsdansös genomförde hon i sin konst vissa av de reformer som sedan sattes i system av Noverre. Tidigt tränad som praktiserande elev på Opéra-Comique i Paris deb. S. 1721 vid Stora operan och kom i fortsättningen att uppträda ungefär lika mycket i London, och på eng. scen presenterade hon sig även som koreograf, bl. a. med Pygmalion (1734), vari hon som Galatea firade en av sina största triumfer. Mycket berömda blevo även hennes insatser i Les caractères de la danse, L’enlève-ment de Proserpine och Bacchus et Ariane. I motsats till Camargo lade S. större vikt vid 559 det dramatiska uttrycket än vid teknisk briljans och gav med sin expressivitet starka impulser åt Noverre. Dessutom genomdrev hon för egen del en radikal dräktreform, i det hon utbytte den obligatoriska styvkjorteln mot lätta muslinstunikor och uppträdde utan peruk, med opudrat hängande hår. — Litt.: C. W. Beau-mont, Three french dancers of the 18th cen-tury (1934). K. R-n Sallert, Ulla Sonja, operettsångerska, sopran, och skådespelerska (f. 1923 27/3), har haft framgång särsk. i modern amerikansk operett. S., som stud, för Hislop vid MH i Sthlm, Sunnegårdh och Dagmar Gustafson, är sedan 1943 eng. vid Oscarsteatern, har rest med Folk-parksturnéer 1943—44 och gästspelat på Nya teatern i Sthlm 1945, vid Riksteatern 1946 och Stadsteatern i Malmö 1947—48. Har uppburit Christine Nilssons stip. Roller: Titelr. i Sköna Helena och Csardas-furstinnan, Laurey i Oklahoma, titelr. i Annie, get your gun och Kiss me, Kate, Nelly Forbush i South Pacific m. fl. H. M-g Salmesangstriden kallas i Norge en polemik, som pågick under 1860—70-t. framför allt om de rytmiska principerna i reformationstidens koraler. Striden började med J. D. Behrens’ skrift Om den lutherske Salmesang (1858), där han pläderade för återförandet av reformationstidens koraler till deras urspr. rytmiska form. O. Winter-Hjelm, G. G. Bergh m. fl. anslöto till Behrens, medan L. M. Lindeman o. a. hävdade berättigandet av punkterade rytmer. S. ändade med att Lindemans koralbok 1877 godkändes av Kyrkodep. till bruk i den norska kyrkan. Ö. G. Salmhofer [zalmhårfar], Franz, österrikisk tonsättare (f. 190 0 22/i), kapellm. vid Burgtheater i Wien 1929—45 och sedan 1945 dir. för Staatsoper där. Han stud, för Schreker m. fl. vid MA och för Adler vid univ. i Wien. — G. 1923 m. pianisten Margit Gål. Verk: Fem operor, bl. a. Die Dame im Traum (Wien 1935) och Iwan Tarassenko (Wien 1938; Ulla Sallert. Franz Salmhofer. 560