S ALPIN X omarb. och uppf. där 1948), mus. komedin Das Werbekleid (1943), 4 baletter, bl. a. Der Tau-genichts in Wien (Wien 1930) och öster-reichische Bauernhochzeit (1933), musik till ca 300 skådespel; teatermusik för radio; Sympho-nie in C-dur (tillägnad Haydns minne; 1947), Heroische Ouvertüre, vlc.-konsert (1930), trumpetkonsert (1922) o. a. ork.-verk; symf. dikten Der geheimnisvolle Trompeter för talröst och ork. (1924); kammarmusik; sånger, även m. ork.; filmmusik m. m. Å. B. Salminen, Paul Benjamin, finländsk kantelespelare (1887—1949), från 1912 ork.-basunist och från 1923 lärare i kan-telespel i Helsingfors. S. framträdde som kantelespelare vid konserter och i radio, arr. musik för detta instr. samt förbättrade dets. både med avseende på klangfärg och spelbarhet; konstruerade även en stor-kantele för konsertändamål. Jfr art. Kantele. A. F. Salmodikon ->Psalmodikon. Salmond [sä'lmand], Felix, engelsk violoncellist (1888—1952), från 1924 huvudsakligen verksam i USA. Efter stud, vid bl. a. Coll. of Music i London deb. S. 1909 där och konserterade därefter med bl. a. Schnabel, Cortot och Paderewski och ss. orkestersolist i Europa och Amerika. 1937 gr. han tills, m. pianisten C. Friedberg och violinisten D. Karpilowski The Trio of N ew York. S. var 1925—43 lärare vid Cur-tis Inst. of Music i Philadelphia och från 1924 vid Juilliard Graduate School i New York. SaJoman (urspr. Salomon), Sieg-f r i e d, dansk violinist och tonsättare (1816—99), under sina senare år bosatt i Sthlm. — LMA 1850. Litt. et art. 1870. Främst utbildad i Tyskland, där han vistades en stor del av sitt liv, ingick S. 1850 äktenskap med den sv. sångerskan Henriette Nissen, företog med henne vidsträckta konsertresor och var länge bosatt i Petersburg. Hans operor Diamantkorset (Khmn 1847; Sthlm 1886) och Das Korps der Rache (Weimar 1850) gjorde en viss lycka. Sch. Salozme, opera i 1 akt. Musik av R. Strauss till text efter O. Wildes skådespel. Uppförd ffg.: Dresden 1905; Sthlm 1908; Hfors 1911; Khmn 1919; Oslo 1923. — Huvudroller: Salome (sopran), Hero-des (tenor), Herodias (mezzosopran), Jochanaan (baryton), Narraboth (tenor). Salomon, Johann Peter, tysk violinist och tonsättare (1745—1815), från 1781 verksam som uppmärksammad konsertgivare i London. S. odlade som ork.-ledare främst Mozart och Haydn. Den senare övertalades av S. att resa till London och skrev för honom sina 12 »Lon 561 don-symf.». S. var även medgr. av Royal Phil-harmonic Society i London (1813). G.P. Salomon, Naphtali (Neftalie) S i e g-f r i e d, dansk violoncellist och tonsättare (f. 1885 3/8), sedan 1907 medlem av Det kgl. kapel i Khmn, 1924 2. solo-violoncellist; även viola da gambaspelare. Elev av MK i Khmn (Rüdinger, O. Mailing, J. D. Bondesen) samt Klengel i Leipzig och Le Flem i Paris blev S. 1903 solocellist i Tivo-lis koncertsal. Han har även framträtt utomlands, bl. a. i Sthlm, och verkat som dirigent vid Det kgl. teater i Khmn och annorstädes. S. har haft åtsk. organisatoriska uppgifter; ordf, i Privat Kammermusikforening sedan 1937. Hans opera Leonora Christina (Aa. Barfod; Khmn 1926) har upplevt talrika föreställningar. Verk (u. n.): Operorna Duen og Slangen (1925) och Dronning Dagmar (1928; båda ouppf.), skådespelsmusik till Cain (L. C. Nielsen; Khmn 1920) och En Sjael efter Döden (J. L. Heiberg; Khmn 1921); 2 symf., sviterna Italia och Palestina m. m. Sch. Salonen, S u 1 o Nikolai, finländsk tonsättare (f. 1899 27/i), dir. cant. 1940, kantor-organist i Jakobstad 1929—49. Efter ex. vid MK i Hfors 1929 (vl. och orgel) har S. stud. komp, för Palmgren, Furuhjelm och Raphael och verkat på olika orter som di-rig. och pedagog. Huvudparten av hans produktion utgöres av kyrkliga verk, däribland Fantasi och fuga över en finsk koral (1942), 2 koralpartitor (1943), 2 passacaglior (1944), Prä-ludium och fuga (1945), kantater, omkr. 40 ko-ralmotetter, kör- och solosånger m. m. — Litt.: Biogr. i Suomen Säveltäjiä 1945. J. R-s Salongsmusik, numera liktydigt med underhållningsmusik av övervägande sentimental och virtuost ytlig karaktär. S., som urspr. bet. detsamma som »kammarmusik», har sina föregångare i 1700-t:s ty. »Hausmusik» och senare i genre- och karak-tärsstycken av Kalkbrenner, Hummel, Herz, Hiinten m. fl. Den nådde sin största popularitet mot 1800-t:s slut och stod då även kvalitativt som lägst. H. M-g Salongsorkester, en mindre ensemble, anpassad för teater- och restaurangmusik. Dess besättning är vanl. flöjt,, oboe, 2 klarinetter, fagott, 2 hom, 2 trumpeter, basun, slagverk, stråkork., oftast i liten numerär, samt piano. Repertoaren är huvudsaki. arr. från den gängse konsertlitt. Utmärkande för dessa arr. är att ensemblens storlek genom »inprick -ningar» i stämmorna kan nedbringas ända till pianotrio (piano, violin och violoncell). A. L-y Sa'lpinx, antik grek, metalltrumpet med rakt, trångt mensurerat rör och ofta klotformat klockstycke. S. var vanl. kortare än sin rom. motsvarighet ->tuban. Ikonografiska framställningar ge vid han 562