SCHEIN för att skriva kantaten till invigningen av Slotskirke; var 1740—48 kungl. kapellm. och övade till sin död starkt inflytande på stadens musikliv. Distanserad av italienarna G. Sarti och P. Scalabrini — S. bekämpade intensivt den it. musiken — levde han några år i Sönderborg. Skrev bl. a. Abhandlung vom Ursprunge und Alter der Musik ... (1754) och Über die musikalische Composition (d. 1 1773) samt operan Thusnelde (1749) och oratoriet Der wundervolle Tod des Erlösers (1754) till egna texter. Han komp, dessutom passionen Den döende Jesus (1762), kantater till Christian VI:s och Frederik V:s begravningar (1746 resp. 66), Tragische Kantaten (1765), Sörgecan-tata ved Christi grav (1769), sånger för barn m. m. Huvudparten av S:s mycket talrika instrumentalverk har gått förlorad, bl. a. symfonier och fl.-konserter. Bland hans tr. komp, märkas 3 sonater för cemb. med fl. el. vl. (omkr. 1761), cemb.-sonater m. m. Litt.: J. Mattheson, Grundlage einer Ehren-Pforte... (1740; nytr. utg. av M. Schneider 1910); V. C. Ravn, Koncerter og musikalske Selskaber i aeldre Tid (i Musikforen:s Fest-skr. 1, 1886); C. Thrane, Fra Hofviolonernes Tid (1908); E. Rosenkaimer, J. A. S. als Ver-fasser des kritischen Musikus (diss. 1923). Er-l Scheidemann [fa1'-], Heinrich, tysk organist och tonsättare (omkr. 1596— 1663), elev till Sweelinck samt J. Reinck-ens lärare och föregångare vid orgeln i Katarinakyrkan i Hamburg. Av S:s verk tr. endast 5. und letzter Teil der Ristischen Lieder in Melodien gebracht (1651) och Die verschmähte Eitelkeit (24 Ge-spräche; 1658). Av intresse äro även hans orgelverk; särsk. bilda tonsättningarna inom formen preludium och fuga en viktig länk i utvecklingskedjan före Buxtehude. — Nytr. av orgel- och klaververk ha utg. av M. Seiffert, R. Buchmayer, F. Dietrich (Geschichte des deutschen Orgelchorals im 17. Jahrh., 1932) och K. Straube samt i HAM 2. — Litt.: M. Seiffert, J. P. Sweelinck und seine direkten deutschen Schüler (i VJ 1891). I. S. Scheidemantel [fa1'-], Karl, tysk operasångare, baryton, och sångpedagog (1859—1923), medlem av Dresden-operan 1886—1911 och 1920—22 dir. för Landes-oper där. — Kammersänger 1885. Elev av bl. a. Stockhausen var S. anställd vid Hoftheater i Weimar 1878—86 och sjöng från sistn. år i Bayreuth, på La Scala o. a. scener. Prof, vid MH i Weimar 1911—20. Utg. Gesangsbildung (1907; 41913; eng. uppl. 1910) samt sångsaml. Meisterweisen (6 bd, 1914), bearb. texter till Mozart-operor m. m. — Litt.: P. Trede, K. S. (1911). G.P. Scheidl [ JaMl], T h e o d o r, österrikisk operasångare, baryton (f. 1880 3/8), sånglärare vid MA i München 1937—45. S. var under många år en av de ledande Wagnersångarna vid Staatsoper i Berlin och 1924—30 vid Bayreuth-festspelen; framträdde 1929 och 30 som Boris Godunov på K. teatern i Stockholm. G. P. Scheidt [fah], Samuel, tysk tonsättare och organist (1587—1654), jämte de med honom nästan årsgamla Schütz och Schein den berömdaste musikern i Tyskland under 1600-t:s förra hälft. S. var elev till Sweelinck och blev själv en eftersökt lärare (bl. a. till A. Krieger). Verksam i Halle som org. vid Moritzkirche och kapellm. hos markgreven Christian Wilhelm av Brandenburg, skrev S. sitt betydande verk Tabulatura nova... (3 d., 1624—53), äkta orgelmässiga koralbearb. i Sweelincks anda; genom rytmiska och harmoniska förändringar ville S. tolka hela koraltexten. Viktig är likaså »Görlitzer» Tabulaturbuch hundert geist-licher Lieder und Psalmen (1650) med kraftfulla harmoniseringar av den evang. koralen. Också S:s instrumental verk, bl. a. sviter med b. c., innehålla mycket utsökt musik av intressant harmonisk struktur. En del vokalverk äro försedda med b. c., men S. lyckades här ej helt tillämpa de monodiska principerna. Verk (u. n..): Cantiones sacrae (8-st., 1620), Concerti sacri 2—12 vocum, adjectis sympho-niis et choris instrumentalibus cum b. c.... (1621—22), Paduana, galliarda, couranta, ale~ mande ... (2 d.; för 4—7 instr.-st.; 1621—22), Newe geistliche concerten (2—3-st. m. b. c.; 4 d., 1631—40), Liebliche Krafft-Blümlein (andliga kons. m. b. c.; 1635), Symphonien .. . auf concertenmanier (70 3-st. ritorneller m. b. c.; 1644). — Nytr.: Tabulatura nova, utg. av M. Seiffert i DDT 1; ett urval orgel- och klaververk publ. av H. Keller 1939; »Görlitzer Tabulaturbuch», utg. 1940 av F. Dietrich; se även RiMB, SchGMB, HAM 2 m. fl.; en saml.-utgåva, påbörjad av G. Harms och fortsatt av C. Mahrenholz, hittills 5 bd. Även S:s bror, Gottfried S. (omkr. 1593 —1661), tillhörde Sweelincks elever; han var 1617—58 hovorg. i Altenburg. Litt.: M. Seiffert, J. P. Sweelinck und seine direkten deutschen Schüler (i VJ 1891); A. Werner, S. und G. S. (i SIMG 1899/1900); C. Mahrenholz, S. S. ... (1924; m. verkfört.); R. Hünicken, S. S... (1934); W. Serauky, S. S. in seinen Briefen (1937); S. S. Festschrift. .. (1937; utg. av H. Koch). I.S. Schein [fain], Johann Her man n, tysk tonsättare (1586—1630), en av de tidigaste företrädarna för den monodiska tonkonsten i Tyskland och en betydande instrumentalkompositör. S. var en ovanlig dramatisk och litterär begåvning med starkt utvecklat sinne för färgrik och kontrastfylld mus. sats. — Mel. i SvK 39 nr 125 och 168 (i J. Crügers bearb.). 609 20. Musik. IV. 610