SCIIEINPFLUG S. räknas jämte de jämnåriga Schütz, som var hans vän, och Scheidt som den störste ty. tonsättaren under 1600-t:s tidigare hälft. Han blev efter en ettårig anställning som kapellm. vid hovet i Weimar 1616 kantor vid Thomas-kyrkan i Leipzig. S:s verk äro med hänsyn till hans korta levnad mycket omfattande. De världsliga vokalverken, fullt självständiga bearb. efter it. förebilder, voro högt ansedda: Venus Kränzlein (1609) i Hasslers (ho-mofona) stil, vidare de med b. c. försedda Mu sica boscareccia (1621—28) och de rytmiskt livfulla generalbasmadrigalerna Diletti pastorali (1624); till dessa verk skrev S. själv texten. De tidigare av S:s kyrkomus. verk gå i Lassos stil, de senare röja återigen it. påverkan och ett starkt dramatiskt temperament. Märkliga äro några »koralkonserter», en sorts monodiska koralbearb. för soli, kör och instr. — med en, som ofta hos S., rikt omväxlande satsfaktur och djärva madrigalismer — en form, som senare föga utvecklades. Instrumentalsviterna i Banchetto musicale (1617), präglade av starkt rytmiserad melodik, ej försedda med b. c., ansluta sig värdigt till liknande komp, av V. Hausmann, P. Peurl och M. Franck. — Som lärare till bl. a. T. Selle och H. Albert blev S. av största betydelse för den ty. en- och flerst. liedens utveckling. Verk: En (ofullb.) saml.-utgåva i 7 bd publ. 1901—23 av A. Prüfer (som även separat utg. lieder och instr.-verk): bd 1: Venus Kränzlein ... oder Neue weltliche Lieder zu 5 Stimmen, Instrumental-Tänze und Canzonen (1609); Banchetto musicale newer anmutiger Padoua-nen, Gagliarden, Courenten und Allemanden ä 5 auff allerley Instrumenten... (1617); bd 2: Musica boscareccia, Wald-Liederlein, auff ita-lian-villanellische Invention (3-st.; 3 d., 1621 —28; flera uppl.); världsliga tillfällighetsverk (1619—25); bd 3: Diletti pastorali, Hirtenlust... auff M adr ig almanier (5-st. m. b. c.; 1624; ex. i MA:s bibi.); Studenten-Schmaus ä 5. Einer löblichen Compagnie de la Vino-biera (1626; ■34); bd 4:1—2: Cymbalum Sionium... Can-tiones sacrae (5—12-st.; 1615); bd 5—7: Opella nova... auff jetzo gebräuchliche italianische Invention (andliga 3—5-st. kons. m. b. c.; 2 d., 1618—26). — Nytr. se även RiMB, SchGMB, HAM 2 m. fl. Litt.: A. Prüfer. J. H. S. (Habilitationsskr. 1895; m. bibliogr.); dens., J. H. S. und das weltliche deutsche Lied des 17. Jahrh:s [med bil.:] S:s Stellung zur Instrumentalmusik (1908); dens., J. H. S:s Cymbalum Sionium (i R. von Liliencron-Festschrift, 1910); se även kommentar till saml.-utgåvan. I. S. Scheinpflug [ja^npfloik], Paul, tysk dirigent och tonsättare (1875—1937), GMD i Duisburg 1920—28, därefter verksam i Dresden och Berlin. Efter stud, i vl. och komp, vid MK i Dresden (bl. a. Draeseke) var S. 189’8—1909 konsertm. vid Bremens Philharmonie och 1914—19 ledare av Blüthner-Orch. i Berlin; som gäst-dirig. besökte han bl. a. Sverige 1925 och 31. Verk: Operan Das Hofkonzert (Berlin 1922), ork.-verk, kammarmusik, sånger för solo och kör m. m. — Litt.: F. Dubitzky, P. S. (1907). Scheitholt [fa^thålt], den äldsta kända ty. benämningen på den greppbrädesför-sedda brädcittran, beskriven och avbildad under detta namn av M. Praetorius i De Organographia (1619) resp. Thea-trum Instrumentorum seu Sciagraphia (1620). ->Cittra. S.W. Schelb, Josef, tysk tonsättare och pianist (f. 1894 14/3), blev 1924 lärare vid MH i Karlsruhe; även konsertpianist. S. har skrivit baletten Die schöne Lau (Saar-brücken 1952) o. a. scenmusik, ork.-verk ss. symf. (1948), fl.-kons. (1947), Capriccio concer-tante för piano o. ork. (1949), kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. Schelle, J o h a n n, tysk tonsättare (1648—1701), elev till Schütz och Knüp-fer; blev 1677 Thomas-kantor i Leipzig. S:s kantater bilda, jämte efterträdarens, J. Kuhnaus, ett viktigt utvecklingsled till J. S. Bachs fria kantatstil. Via sin lärjunge F. W. Zachow kom han även att utöva inflytande på den unge Händel. — Av S:s verk har A. Schering i DDT 58/59 utg. 4 kyrkokantater jämte verkfört, och biogr. samt F. Graupner 6 kantater i Veröffentlichungen der Kirchen-musik-Institut, Leipzig. Litt.: A. Schering, Über die Kirchenkanta-ten vorbachischer Thomaskantoren (i BJ 1912); F. Graupner, Das Werk des Thomas-Kantors J. S ... (diss. 1929). I. S. ScheTlenbaum [-ba°m], ty., »bjäller-träd», ett i janitscharmusiken begagnat slaginstr., som vunnit insteg i spec. ty. och österr. militärorkestrar. På en stång är fastsatt en med hästsvansar och vimplar prydd ställning för flera rader olika stämda klockor, vilka anslås med en hammare. S. bäres i täten av musikkåren. 1 Sverige ersatt av en s. k. lyra (->Metallofon). Å. L-y Schellenberg, Arno, tysk sångare, baryton (f. 1908 18/n), kallades 1950 till prof, vid MK i Öst-Berlin. — Kammer-sänger 1936. Efter debut i Düsseldorf 1929 var S. från 1932 anställd vid Staatsoper i Dresden; har företagit talrika gästspels- och konsertresor 611 612