SCHENSTRÖM över hela Europa och sjöng i Sthlm ffg. 1940 (radio) och s. å. på K. teatern som Rigoletto. Schclling, E r n e s t Henry, amerikansk tonsättare, dirigent och pianist (1876— 1939), ledde från 1922 Young People’s Symph. Concerts i New York, Philadelphia, Boston m. m., Baltimore Symph. Orch. 1936—38 samt dirig. i Europa. S. stud, för M. Moszkowski, Leschetizky, Pa-derewski m. fl. och framträdde som pianist i Europa och Amerika. Skrev symf. c, symf. dikten A Victory ball (1923), flera verk för piano och ork., vl.-kons. (1916) o. a. ork.-verk, kammar- och pianomusik samt sånger. Å. B. Scheme'lli (eg. Schemmel), Georg Christian, tysk kyrkomusiker (omkr. 1678—1762), elev till Schelle och kantor i Zeitz. S. utgav 1736 Musicalisches Gesang-Buch, darinnen 954 ... Lieder und Arien ... in Dis-cant und Bas, av särsk. intresse genom att J. S. Bach bidrog med ett antal sånger; olika utgåvor av Bachs sättningar ha publ. (F. Wüll-ner 1901, M. Seiffert 1925 o. a.), men om riktiga antalet av de senare ha meningarna gått starkt isär. Se bl. a. P. Spitta, J. S. Bach (d. 2, s. 590), Eitner, vidare A. Schering i BJ 1924, F. Hamel i ZMW 1929/30 samt G. Geike, Das S:sche Gesangbuch (diss. 1929). I. S. Schenell, Pelle, fiolspelman och låt-kompositör (1855—1946), till yrket bokförare och pianostämmare. S. deltog bl. a. som pianist i en populär ensemble i Hudiksvall, i vilken även Sven Kjell-ström var medlem. I sin hemort, Gnarp, blev han en flitig samlare och upptecknare av folkmelodier, jämte ett antal egna låtar publ. i Svenska låtar. Av de senare är Trollens brudmarsch allmänt känd och har blivit en. sam-lingsmelodi vid spelmansstämmorna. — Litt.: N. Andersson, Svenska låtar. Hälsingland och Gästrikland I (1928). O. A. Schenk, E r i c h, österrikisk musikhistoriker (f. 1902 5/s), dr phil. 1925, sedan 1939 prof, i musikvetenskap vid universitetet i Wien. S. stud, i München (Sandberger) och Salzburg, där han från 1925 verkade vid Mo-zarteum, bl. a. som bibliotekarie, och där han har största andelen i tillkomsten år 1931 av Centralinst. för Mozartforskning. Har bl. a. utg. klaververk av J. J. Fux i DTÖ 85. Skrifter: Giuseppe Antonio Paganelli... (diss. 1928), Zur Tonsymbolik in Mozarts »Figaro» och Neues zu Mozarts erster Italienreise (i Neues Mozart-Jahrbuch 1941 resp. 43), Kleine Wiener Musikgeschichte (1946), 950 Jahre Musik in Österreich (1947). — Biogr. i Musiker-ziehung 1950/51). M. T. Schenk, J o h a n n Baptist, österrikisk tonsättare (1753—1836), av vars 11 sångspel Der Dorfbarbier (Wien 1796; Gbg 1827; Bybarberaren, Sthlm 1893) vann en ofantlig popularitet och framfördes i Berlin så sent som 1929. S. skrev även 6 symf., harpkonserter, kyrko-och kammarmusik, sånger m. m. Var en kortare tid Beethovens lärare. — Nytr. av Der Dorfbarbier i DTÖ 34 (R. Haas). — Litt.: J. B. S., Autobiographische Skizze (i StM 1924). Schenker, Heinrich, österrikisk musikpedagog och -teoretiker av polsk börd (1868—1935), dr phil. i Wien, där han var bosatt fr. o. m. 1891 och stud, för Bruckner vid MK. S. är en av ->ener-getikens och ->fenomenologins första företrädare. Starkt kritisk mot alla historiserande och psykologiserande tendenser, ansåg S., att de mus. konstverken i gemen gå tillbaka på vissa grundtyper av harmonisk och melodisk art. Från »förgrunden», det färdiga musikstycket, ville han via olika mellanstadier genom analys nå in till »bakgrunden», till den grundtyp, den »ursats» och »urlinje» som är styckets eg. stomme, varvid analysen så vitt möjligt skulle utgå från komp:s originalgestalt. Han arr. och utg. verk av J. S. och C. P. E. Bach, Händel, Beethovens samtl. pianosonater, publ. från 1922 Der Tonwille, Flugblätter zum Zeugnis unwandelbarer Gesetze der Tonkunst einer neuen Jugend dargebracht (10 h.; utg. ss. årsbok m. tit. Das Meisterwerk in der Musik, 3 bd, 1925—30) samt skrev pianostycken och sånger. Skrifter: Ein Beitrag zur Ornamentik ... (1903; 21908), Neue musikalische Theorien und Phantasien (d. 1 Harmonielehre, 1906; d. 2:1— 2 Kontrapunkt..., 1910—22; d. 3 Der freie Satz m. Figurentafeln, 1935; postum), Beethovens neunte Sinfonie . .. (1912), Fünf Urlinie-Tafeln ... (1932) o. a. Litt.: O. Jonas, Das Wesen des musikalischen Kunstwerks... (1934); Adele T. Katz, H. S:s method of analysis (i MQ 1935); F. Salzer, Sinn und Wesen der abendländischen Mehr-stimmigkeit (s. å.); Adele T. Katz, Challenge to musical tradition (1945; de båda sistn. gr. på S:s teorier); H. Federhofer, Die Musik -theorie H. S:s (i SchwM 1947); M. Mann, S:s contribution to music theory (i MR 1949); H. Wingert, Über die »Urlinie» und ihren Schöp-fer (i ZfM 1950). S.W. Schenström, Sara W il he 1m in e, f. Holmboe, norsk sångerska, mezzosopran, och sångpedagog (1842—1939), även känd under konstnärsnamnet W i el ma L’hom-bino. Efter stud, för bl. a. Pauline Viardot-Garcia konserterade S. i de flesta eur. länder (Sthlm 1877 och 84) samt var eng. vid operor i Bel- 613 614