SCH MITT (biåskvint., stråkkvart, m. m.), pianostycken och sånger. G. M. Schmitt, A1 o y s, tysk pianist och pianopedagog (1788—1866), lärare i Frankfurt a. M. S. skrev 4 operor, 4 pianokons., mässor, oratorier, kammar- och pianomusik, pianoskola o. a. studieverk m. m. — Litt.: H. Henkel, Le-ben und Werke von A. S. (1873). S:s son och elev, dirigenten Georg Aloys S. (1827—1902), turnerade som pianist, var 1857 —92 hovkapellm. i Schwerin och blev 1893 ledare av Mozartverein i Dresden; skrev 3 operor o. a. scenmusik, ork.-, kammar- och pianomusik samt sånger. — G. m. sångerskan Cornelia Czanyi (1851—1906). A. S:s bror och elev, pianopedagogen J a-cob (Jacques) S. (1803—53), skrev en opera, pianomusik, en pianoskola m. m. Å. B. Schmitt, F 1 o r e n t, fransk tonsättare (f. 1870 28/ø), en av de mest markanta personligheterna i Frankrikes nutida musik. Till sin läggning en utpräglad romantiker har han i sin konst manifesterat en intensiv känsla för det grandiosa och monumentala och skulle till en viss grad kunna ställas i linje med Berlioz. I grunden är han dock som artist mera balanserad än denne och betydligt omsorgsfullare i sin formgivning. S., som var född i Blåmont, Lothringen, in-skrevs 1889 vid Paris MK, där bl. a. Massenet och Fauré blevo hans lärare och där han 1900 erhöll stora Rompriset för kantaten Sémiramis. Efter reglementsenlig vistelse i Italien gjorde han en mycket omfattande studieresa genom bl. a. Spanien, Turkiet, Österrike, Tyskland, Polen och Skandinavien. Hemkommen till Paris deb. han 1905 offentligt som tonsättare med den symf. dikten Le palais hanté op. 49 (1900 —04), en presentation som följ, år kompletterades med Musiques de plein~air op. 44 (1897 —99) samt Psaume XLVI op. 38 (1904), vilken alltjämt räknas som ett av hans främsta verk. År 1907 uruppf. på Théåtre des Arts i Paris La tragédie de Salomé (omarb. 1910; även som symf. dikt op. 50), den koreogr. tondikt som skulle rendera honom internat. berömmelse. Definitivt bröt han dock knappast igenom förrän 1909, vid premiären på en djärvt och stort upplagd pianokvintett op. 51 (1901—08), ett av de starkaste bidragen till senare tiders fr. kammarmusik. S. har i viss utsträckning framträtt även som pianist (bl. a. i USA 1932) och dirigent och verkat som musikkritiker i bl. a. Hans Sehmidt-Isserstedt. Le temps, Revue de France och Courrier mu-sical. Åren 1922—24 var han dir. för MK i Lyon. Bland samtida fr. tonsättare är S. i väsentlig grad oberoende och kan inte inordnas i någon bestämd grupp. Som romantiker har han visserligen tagit intryck av såväl Schumann och Wagner som Liszt och R. Strauss och därjämte även omsmält impulser från bl. a. C. Franck, Fauré, Chabrier och Debussy, men hans tonspråk är dock högst personligt. Med sin retoriskt schvungfulla melodik och sin täta, fylliga harmonik är det sålunda inte alldeles fritt från en viss svulstighet, och den färg-prunkande orkestersatsen kan ibland verka något överlastad. Dock är S. som färdig mästare så skicklig, att han rent formellt alltid förmår ge även de massivaste verk stadga och balans. Verk (u. n.): Baletterna Le petit elfe Ferme-1’Oeil (Paris 1924) och Oriane et le prince d’amour (Paris 1938), skådespelsmusik till bl. a. Shakespeares Antonius och Cleopatra (1919 —20; även som symf. svit op. 69); de symf. verken Sélamlik op. 48 (1900—06; för militärork.) och Salammbö op. 76 (1925), En été op. 10 (1893), de urspr. för piano komp. Puppazzi op. 36 (1907), Crépuscules op. 56 (1898—1911), Réves op. 65 (1913—15) och Ombres op. 64 (1913 —17), Mirages op. 70 (1920—21), Fonctionnaire 1912 op. 74 (1924), Danse d’Abisag op. 75 (1925), Ronde burlesque op. 78 (1929), Cangunik (1938), Branle de sortie (1939), Dionysiaques för blåsork. (1937), Symphonie concertante för piano och ork. op. 82 (1931), Scherzo vif op. 59 (1903 —10) och Habeysée (1947), båda för vl. och 637 638