SCHOLZE vis i egenskap av inspektör av musiken i Londons skolor, gjort en viktig insats för att popularisera den musikhist. undervisningen i skolorna med hjälp av grammofon, radio och tidigare även självspelande piano. Skrifter: The listener’s guide to music (1919; 71934), Complete book of the great musicians (3 bd, 1920—23; --1947), The listener’s history of music (3 bd, 1923—28; *1933), The Columbia history of music (5 album med grammofonskivor och text, 1930—39), The puritans and music (diss. 1934), Music, the child and the masterpiece ... (1935), The Oxford companion to music (1938; 81950; med suppl. A list of books about music, 1939), God save the king. Its history ... (1942), The mirror of music 1844— 1944 (2 bd, 1947), The great Dr. Burney (2 bd, 1948), The concise Oxford dictionary of music (1952) o. a. M.T. Scholze, Johann Sigismund, ->Spe-rontes. Schoop [ja:p], Trudi, schweizisk dansös, koreograf och balettledare (f. 1903 °/io), som specialiserat sig på komisk karaktärsdans och på denna linje vunnit världsberömmelse. Utbildad i Wien blev S. vid 1920-t:s slut ledare för École de Danse Artistique et de Gymnasti-que i Zürich och sammansvetsade där en grupp elever till en fast ensemble. Med denna vann hon 1932 vid den av de Maré anordnade internat. koreograftävlan 2. pris för pantomimbaletten Fridolin och turnerade därefter runtom i Europa (Sthlm 1934, 35, 38) och USA. Vid krigsutbrottet 1939 upplöste hon sin berömda »dansteater», men 1946 återupplivades den för nya turnéer, särsk. i Amerika. — Baletter (u. n.): Blonda Marie, Ringelreih’n 1935, Allt för kärleken, Män i svart, Barbara. K. R-n Schop [fåp], Johann, tysk tonsättare (d. omkr. 1665), elev till Brade i Hamburg; hovkapellm. i Khmn 1615—19 och 1634, stadskapellm. i Hamburg från 1621. S. skall ha varit en betydande violinist och instr.-kompositör, men nästan alla instr.-verk ha gått förlorade. Av hans vokalmusik finnas några Geistliche Conzerte (1644) i MA:s bibi., och en har publ. i NM 69. S. tillhörde J. Rists mus. bidragsgivare; i Danmark infördes dessa mel. genom S. Terkelsens »Astree Sjungechor» (1648 ff.). — Mel. i SvK 1939 nr 410, 558 och 600. Sonen Albert S., omkr. 1654—67 hovorg. i Güstrow, skrev Musicalische Andachten (1-st. m. b. c.; 1666) m. m. — Ms i UUB. Litt.: A. Moser, J. S. als Violinkomponist (i H. Kretzschmar-Festschrift, 1918). Schopenhauer [ja:'ponha°ar], Arthur, tysk filosof (1788—1860), fr. o. m. 1831 bosatt i Frankfurt a. M. S. utövade starkt inflytande på det samtida och efterfölj. musiktänkandet (inte minst Wagners) 651 men var själv mus.' sett en utpräglad dilettant. I vidareutveckling av den tidiga romantikens (W. H. Wackenroder, L. Tieck) läror om musikens, särsk. den rena instrumentalmusikens, metafysiska väsen, tillmätte S. denna instrumentalmusik en viktig plats i sitt filosofiska system ss. den enda omedelbara objek-tivationen av världsalltets innersta väsen, viljan. Litt.: F. von Hausegger, Richard Wagner und S. C-T892); M. Seydel, A. S:s Metaphysik der Musik (diss. 1895); A. S. Schriften über Musik... utg. av K. Stabenow (1922); L. D. Green, S. and music ( i MQ 1930). Orientering även om mus. beläggställen i S:s verk, Die Welt als Wille und Vorstellung (1819; 21844, 2 bd; sv. uppl. 1916), Par er ga und Parali-pomena (2 bd, 1851; sv. uppl. i Tankar och fragment..., 1904—05) m. fl., lämnar G. F. Wagner i Encyklopädisches Register zu S:s Werken (1909). S. W. Schorr, Friedrich, amerikansk operasångare, baryton, av österrikisk börd (f. 1888 2/0), medlem av Metropolitans ensemble 1924—43 och från 1938 även vokal rådgivare i dess Wagnersektion. S. deb. 1912 i Graz som Wotan i Nibelungens ring och kom över scenerna i Prag och Köln till Staatsoper i Berlin, som han tillhörde 1923 —31. Är 1923 turnerade han i USA och sjöng 1925—30 vid festspelen i Bayreuth. Även utmärkt oratoriesångare. — G. m. operasångerskan, sopran, Anna Scheffler (d. 1951), som uppträtt i Tyskland och USA. G. P. Schottische ->Polka. B. Schotfs Söhne, tyskt musikförlag, gr. 1770 i Mainz avBernhardSchott (d. 1809). Hans söner Andreas (1781 —1840) och Johann Joseph (1782— 1855) fortsatte företaget under firmanamnet B. Schotfs Söhne. Firman utvecklades till ett av världens största musikförlag, och dotterföretag och filialer gr. i Antwerpen, Bryssel, London, Paris, Sydney och New York. Grundläggarens sonson Franz Philip Schott (1811—74), som en tid ledde firman tills, m. Johann Joseph, blev 1855 ensam ägare, Vid hans död övergick rörelsen till L u d w i g Strecker (1852—1943), Peter Schott och Franz von Landwehr; ledningen anförtroddes åt den förstn., som senare blev ensam ägare. Sedan 1943 ledes förlaget av Ludwig Streckers söner Ludwig och Willy. Firman har utg. verk på musikens alla områden, och ett utmärkande drag har alltid varit främjandet av den samtida tonkonsten. Dess publ. omfatta bl. a. originalutgåvor till Beet-hovens sista verk (symf. nr 9, de sista kvart :a och Missa solemnis), till Wagners Mästersång- 652