SCHRAMMELKV ARTETT arna, Nibelungens ring och Parsifal samt till verk av Liszt m. fl. Under senare tid har utg. komp, av bl. a. de Falla, Stravinskij, Hindemith, Orff, Egk och Fran?aix. I förbindelse med musikförlaget utg. ett tidskriftsförlag f. n. Melos, Das Musikleben, Musik im Unterricht o. a. tidskr. — Litt.: Der Musikverlag S. in Mainz (i Jahrbuch der Musikwelt 1949/50). C. J. Schou, G r e t e, f. Sömme, norsk sångerska, sopran (f. 1897 18/2), uppskattad romanssångerska. S. deb. efter stud, i Oslo, Paris och Berlin 1921 i Oslo och har konserterat över hela Norge. Som operasångerska deb. hon 1927 och var 1930—34 knuten till Stora teatern i Gbg, 1935 —36 till Nationaltheatret i Oslo. — G. 1915 m. fabriksägaren Christian Julius S. (f. 1888 ®/i2), ordf, i Filharm, selskaps styrelse 1937— 44 och sedan 1947 i Ruudfonden. Roller: Pamina i Trollflöjten, Santuzza i Ca-valleria rusticana, Nedda i Pajazzo, Micaela i Carmen, Zulma i Estrella de Soria, Leonore i Maskarade, Lisa i österbottningar. H. K. Schou, Mary, dansk pianist (f. 1879 °/3), deb. 1902 i Khmn efter stud, för bl. a. O. Mailing, Rachmaninov och Schnabel. S. har vid konsertei’ inom och utom landet gjort sig känd som en utmärkt pianist; blev 1904 lärare vid MK i Khmn. von Schoultz [- fults], Johanna Carolina Ulrika, finländsk operasångerska, sopran (1813—63), Nordens första europeiskt ryktbara sångerska. S. stud, för Craelius i födelsestaden Sthlm, senare för G. Siboni i Khmn och hade sin kon-sertdeb. i Sthlm 1828. Framträdde därefter i Sverige, Norge, Finland och Petersburg. Efter vidare utbildning i Florens var hon 1833—35 knuten till it. operan i Paris, där Rossini personligen instuderade sina operor med henne. De 3 följ, åren hade hon glänsande framgångar på it. operascener i Bellinis och Donizettis verk och mottog 1838 anbud från operan i Madrid. På grund av ohälsa drog hon sig emellertid tillbaka från scenen och återvände till Finland, där hon var bosatt i Tavastehus och senare i Hfors. Från 1842 uppbar hon kungl. pension från Sverige. — Litt.: O. Andersson, J. von S. i sol och skugga (1939). G. D. Schrade, Leo, tysk musikhistoriker (f. 1903 13/i2), prof, vid Yale univ. i New Haven, USA. S. har stud, för Sandber-ger och Kroyer, dr phil. 1927. Skrifter: Die ältesten Denkmäler der Orgelmusik als Beitrag zu einer Geschichte der Toc-cata (diss. 1928), Die handschriftliche Überlie-ferung der ältesten Instrumentalmusik (1931), Das französische Beethovenbild der Gegenwart (i L. Schiedermair-Festschrift, 1937), Beethoven in France,... (1942), Monteverdi, Creator of modern music (1951; m. bibliogr.); art. i MQ 1942 o. 47 m. m. — Utgåvor: L. Milan, Libro de musica (i PÄM 2); S. Virdung, Musica ge-tutscht (facs. 1931). I. S. Schra'dieck [-dik], Henry, tysk violinpedagog (1846—1918), lärare bl. a. vid MK i Moskva 1864—68, från 1883 i USA. S. stud, för Léonard och Ferd. David; konsertm. (tills, m. E. Röntgen) i bl. a. Gewand-haus-Orch. och teaterork. i Leipzig 1874—82. Utg. Schule der Violintechnik (3 d.; även be-arb. för va) o. a. studieverk. Å. B. Schram, Peter Ludvig Nicolai, dansk operasångare, basbaryton, och skådespelare (1819—95), i över 60 år knuten till Det kgl. teater i Khmn, såväl sångligt som dramatiskt en sällsynt begåvning. — Kgl. skådespelare 1846; Kammersanger 1866. S. visade redan som barn mus. anlag och lärde sig spela flera instr.; han utbildades vid det med Det kgl. teater förbunda Sibonske kons, och blev under goda lärares ledning snabbt en kraft att räkna med. Hans praktfulla röst, som fick sin sista avslipning hos H. Rung och M. Garcia, i förening med spelande fantasi skapade honom en helt dominerande ställning vid Det kgl. teater. Han var lika oöverträffad i det burleskt-komiska, det fan-tastiskt-kusliga, det faderligt värdiga, det lugnt sävliga och det övermodigt bovaktiga. En gycklare av enastående mått, impulsiv och naiv, fåfäng och älskvärd, hade han drag som påminna om H. C. Andersen, och dansk opera »har hverken för eller siden raadet over en kunstner af S:s Art og Format» (R. Neiien-dam). Roller: Dr Bartholo i Figaros bröllop och Barberaren, Leporello i Don Juan, Hans Sachs i Mäster sång arna, Kaspar i Friskytten, Mefi-stofeles i Faust o. a.; som skådespelare framför allt i Holbergs komedier. Sch. Schrammelkvartett, instrumentalensemble, bestående av 2 violiner, dragspel och gitarr, för framförande av underhåll-ningsmusik från Wien. Benämningen härrör från en där av bröderna Johann (1850—93) och Josef (1852—95) Schrammel 1877 gr. ensemble, D’Schram-meln, som utförde populärmusik (t. ex. Wien bleibt Wien), komp, av Johann Schrammel o. a. (den eg. Schrammelmusiken). Ensemblen bestod urspr. av klarinett i st. f. dragspel, vilket tillkom efter 1891. — Litt.: H. Mailler, Schrammel-Quartett (1943); R. A. Meissl, Die Schrammel-Dynastie (1943); A. Witeschnik, Musik aus Wien (21949). H. M-g 653 654