SCHREIBER Schreiber, Hans, dansk kapellmästare och tonsättare (f. 1912 26/n), har haft framgång i Skandinavien som operettdirigent; bl. a. Annie get your gun i Gbg, Oslo och Sthlm. Efter pianistutbildning vid MK i Khmn blev S. först känd som arrangör och kompositör av revymusik. Utom hörspels- och filmmusik har han skrivit musik till Shakespeares Macbeth, uppf. på Det kgl. teater 1943, m. m. Sch. Schreker, Franz, österrikisk tonsättare (1878—1934), tillhörde efter första världskriget de ledande operakompositörerna; dir. för MH i Berlin 1920—32. S. var elev av R. Fuchs i Wien, där han 1911 gr. och ledde Philharm. Chor och vid vars MA han 1912 blev lärare i komp. Med bl. a. P. Bekker som förespråkare slog han snabbt igenom med operor som Der ferne Klang (Frankfurt a. M. 1912; Klangen i fjärran, Sthlm 1927), Das Spielwerk und die Prinzessin (Wien 1913; omarb. München 1920), Die Gezeichneten (1918), Der Schatzgräber (1920) och Irrelohe (1924; de 3 sistn. i Frankfurt a. M.), medan Der singen-de Teufel (Berlin 1928), Christophorus (Frei-burg i. Br. 1932) och Der Schmied von Gent (Charlottenburg 1932) knappast väckte större anklang. S., som var sin egen librettist, ehuru föga lycklig, företer i sin tonkonst en typisk biandstil: metodiken närmar sig Verdis kantilena, det recitativiskt-deklamatoriska präglas ofta av våldsamma effekter, medan instr. och har-monik göra bruk av efterromantikens mest raffinerade och sensibla klanger. Hans musik förlorade i viss mån sin aktualitet men satte spår hos hans främsta lärjungar, t. ex. Krenek och Haba. — Bild sp. 658. Verk (u. n.): Pantomimen Der Geburtstag der Infantin (1908); en. kammarsymf. (1917), Ro-mantische Suite (1903), Phantastische Ouvertüre (1903), Ekkehard op. 12 (1903), Vorspiel zu einem Drama (1914), Rokoko, ett »dansspel» (1920) m. fl. ork.-verk; Psalm 116 op. 6 (1901; med damkör), Schwanengesang op. 11 (1903) o. a. körverk; omkr. 50 solosånger m. m. — Hans operalibretti utg. i 2 bd 1926. Litt.: P. Bekker, F. S. (1919); J. Kapp, F. S. (1921); R. S. Hoffmann, F. S. (1921); F. X. Bayerl, F. S:s Opernwerk (diss. 1928); J. Beck, Ein Vergessener (i M 1947). — Spec.-nr av Anbruch 1920, 24 och 28. G. P. Schroeder (Schröder), H e r m a n n, tysk tonsättare (f. 190 4 26/3), blev 1946 lärare i bl. a. komp, vid inst. för skol-musik vid MH i Köln och lektor vid univ. i Bonn. S. har stud, vid nämnda MH för Lemacher, H. Abendroth o. a. och räknas som nyklassiker. I centrum för hans skapande står kyrkomusik med ett Te Deum op. 16 (1933), Missa dorica op. 15 (s. å.), motetter och orgelverk, bl. a. en kons. op. 25 (1938). Bland övriga uppmärksammade komp, är en symf. d op. 27 (1942). Vidare kan nämnas operan Hero und Leander (1945—46), filmen Blut über Japan (1949), kons, för stråkork. (1937), vlc.-kons. op. 24 (1938), Symphonische Hymnen op. 29 (1945) o. a. ork.-verk, kammarmusik (stråkkvart, c op. 26, 2 stråktrios op. 14:1—2), dam- och manskörer, pianostycken m. m. Utg. musikteor. arbeten. — Litt.: Biogr. av H. Lemacher i ZfM 1943; K. Laux, Musik und Musiker der Ge-genwart 1 (1949; m. verkfört.). G.M. Schröder, Carl, tysk violoncellist och dirigent (1848—1935), lärare i vlc. vid Sternsches Kons, i Berlin 1911—24. Han org. 1871 S.-Quartett tills, m. sina bröder Hermann (1843—1909; 1. violin), Franz (2. violin) och Alwin (viola). — Prof. 1885. Hovråd 1907. S. blev 1874 solocellist i Gewandhaus-Orch. och teaterork. i Leipzig och undervisade vid MK, 1881 hovkapellm. i Sondershausen, där han gr. ett 1886 av honom sålt MK. Var dirig. vid Hofoper i Berlin och Stadttheater i Hamburg (till 1890), därefter hovkapellm. och dir. för Fürstliches Kons, i Sondershausen till 1907. Skrev bl. a. operor, en operett, 2 vlc.-kons., kammarmusik och komp, studieverk för sitt instr. (Praktische Violoncellschule, 4 d., o. a.), Führer durch den Violoneellunterricht (1880), Katechismus des Dirigierens und Taktierens (1889; 21900; eng. uppl. 1896), .. . des Violin-spiels (1889; 31911; eng. uppl. 1893),.. . des Vio-loncellspiels (1890; eng. uppl. 1895) samt utg. saml. av klassisk musik. S:s bror, violoncellisten Alwin S. (1855— 1928), efterträdde 1881 Carl i dennes befattningar i Leipzig. Var solocellist i Boston Symph. Orch. 1891—1903, 1910—12 och från 1918, medl. av Kneisel Quartet 1891—1907, senare solocellist i museiork. och lärare vid Hoch’s Kons, i Frankfurt a. M. Han tillhörde Hess-Schröder-Quartet 1908—10 och från 1915 Adele Margulies-trion (New York) samt Boston String Quartet; utg. studieverk m. m. Å. B. Schröder, Christian, operettsångare, tenor (f. 1886 31/s), en av svensk operetts främsta förmågor under den Ranftska epoken. S. stud, för bl. a. G. Bratt, deb. 1907 på Oscarsteatern i Sthlm och tillhörde Ranfts operettensemble till 1929. Utom på Sthlms-teatrarna har han framträtt på Stora teatern i Gbg (1931) samt turnerat och gästspelat i Sverige, Finland och Norge, lett Folkparks-turnéer 1924—30 och 38—40 samt 1948—52 åter varit knuten till Oscarsteatern. Bland roller märkas Hubert i Kyska Susanna, Fredy i Dollarprinsessan, Prins Paul i Storhertiginnan av Gerolstein, Prins Orlofsky i Läderlappen, Da-nilo i Den glada änkan, Brissard i Greven av Luxemburg, Boni i Csardasfurstinnan och Sigismund i Vita hästen. — S. har skrivit text 655 656