SCHÜLER början av 1800-t. org. det schw. musiklivet bl. a. på körsångens område, vilken sedan dess haft en framskjuten ställning i landets musikodling. Föregångsmannen var härvid H. G-Nägeli, som samtidigt även stimulerade en inhemsk musikförlagsverksamhet. I Nägelis anda fortsatte K. Attenhofer (1837—1914) och F. He-gar, vid sidan av H. Huber och senare H. Su-ter landets mest betydande musikerpersonlighet mot 1800-t:s slut. En egenartad särling i Bachs anda var O. Barblan, medan E. Jaques-Dalcroze företrädde nya impulser inom musikpedagogiken (»rytmikens skapare»). På gränsen till nyare riktningar stå V. Andreae, O. Schoeck, K. H. David och W. Hess, medan moderna, delvis extrema linjer följts av F. Martin, W. Burkhard, C. Beck och H. Suter-meister. Franska inflytelser prägla de utom landet verksamma E. Levy och A. Honegger, den sistn. en av Schweiz’ markantaste tonsät-tarprofiler i våra dagar. Musikinstitutioner. Schweiz saknar alltjämt en stående opera, men genren är företrädd vid sidan av skådespelet på de 5 stadsteatrarna i Basel, Bern, Luzern, S:t Gallen och Zürich. Som ork.-stad har Winterthur (Stadtorch.) sedan länge ett grundat anseende, främst genom H. Scherchens verksamhet. Internat. rykte åtnjuter även Bas-ler Kammerorch. (P. Sacher), liksom den under E. Ansermet skolade Orch. de la Suisse Romande i Genève-Lausanne. Viktiga ork. finnas bl. a. i Basel (Orch.-Gesellschaft), Bern (Stadtorch. och Kammerorch.) samt Zürich (Tonhalle-Orch.), varjämte en livlig verksamhet utvecklas av de skilda collegia musica, främst de i Basel, Winterthur och Zürich. Inom kammarmusiken har särsk. Basel förnämliga anor: här verkade bl. a. Busch-kvartetten och Busch-trion. Körverksamheten är synnerligen livlig med centra i Bern och Genève. Karakteristiskt för schw. musikliv av i dag är vidare de många festspelen, t. ex. de i Luzern. Musikundervisningen ombesörj es i första hand av MK i Genève (gr. 1835), där årl. internat. musiktävlihgar hållas, Bern (1858), Lausanne (1861), Basel (1867) och Winterthur, vartill kommer en MA i Zürich (1891). En egenartad inst. är Schola Cantorum Basiliensis, som delvis även är forskningsinst. Sedan mitten av 1800-t. har musikforskningen haft ett viktigt centrum i Schweiz med lärostolar vid 4 univ. I Fribourg verkade tyskarna P. Wagner och K. G. Fellerer och i Bern österrikaren E. Kurth, men i Basel har musikvetenskapen haft inhemska företrädare ss. K. Nef, J. Hand-schin och W. Merian. Samma har förhållandet varit i Zürich, där E. Bernoulli, A.-E. Cher-buliez och F. Gysi innehaft lärostolen i musikvetenskap. Bibi, finnas bl. a. i Basel, Bern, Genève och Lausanne, och av saml. märkas den hos Schola Cantorum i Basel dep. instr.-kollektionen samt Zentralarchiv Schweizeri-scher Tonkunst i Zürich, där även den schw. tonsättarfören. har sitt säte. Radion har hu vudcentraler i Bern och Zürich, varjämte Union Internationale de Radiodiffusion är förlagd till Genève. Jämförande art.: Basel, Bern, Luzern, S:t Gallen, Zürich. Litt.: LavE 1; AdHM 2; A. Schubiger, Die Pflege des Kirchen-Gesangs in der deutschen katolischen Schweiz (1873); K. Nef, Die Collegia musica in der deutschen reformierten Schweiz (diss. 1897); A. Nef, Das Lied in der deutschen Schweiz (diss. 1908); G. Becker, La musique en Suisse (21923); E. Refardt, Musiker-Lexikon der Schweiz (1928); E. Combe, Schweizer Tonkünstler (1931); W. Schuh, Schweizerisches Opernschaffen (i Jahrbuch der Schweizerischen Gesellschaft für Theater-Kultur 1931/32); dens., Schweizer Musiker (i Die Schweiz, 1932); A. Geering, Die schweizerischen Komponisten in der ersten Hälfte des 16. Jahrh:s (diss. 1933); Schweizer Musikbuch (2 bd, 1939; utg. av W. Schuh och E. Refardt); A.-E. Cherbuliez, Kleine Monographie der Schweizer Oper (i M 1947); H. Ehinger, Junge Schweizer Komponisten (i SchwM 1948); W. Schuh, Schweizerische Musik der Gegenwart (i förf:s Kritiken, Essays,..., 1948); E. Refardt, Musik in der Schweiz... (1952; utg. av H. Ehinger & E. Mohr). G. P. Schweizerpfeife ->Pipa. Schwemmer, Heinrich, tysk tonsättare (1621—96), trol. elev till Kinder-mann, kyrkomusiker i Nürnberg från 1649 samt lärare till J. Krieger och J. Pachelbel. — Nytr. av påskkantaten Victoria, plaudite coelites i DTB 6: 1 med biogr. av M. Seiffert. — Ms. i UUB. Schwencke el. S c h w e n k e, Carl, tysk tonsättare och pianist (1797—1864), son till tonsättaren Gottlieb S. (1765 —1822), som efterträdde P. E. Bach som kyrkomusikdir. i Hamburg. S. gav kons, i Sthlm och sv. landsorten. — LMA 1833. S. kom 1816 till Sverige, där han vistades i olika omgångar; besökte även Danmark, Norge, Wien, Ryssland och möjl. Paris samt dog i Strasbourg. Tr. verk av honom utkommo i Leipzig, Hamburg, Khmn och Sthlm. MA:s bibi, äger många av S:s komp, i ms., främst pianoverk i en ytlig och virtuos stil. Där förvaras även brev av S. samt E. Drakes biogr. över honom (ms.). Verk: Operorna Oberst Lieutenant Taps och Huuskiöbet; 1 symf., 2 uvertyrer, 3 pianokons.; körer; kammarmusik; pianostycken för 2, 4 och 6 händer; arior, sånger o. a. C.-G. S. M. Schwezoff ->Sjvesov. Schück, Mina, ->Josephson, J. A. Schüler, Johannes, tysk dirigent (f. 1894 21 /6), GMD och chef för operan i Hannover 1949; även ledare för operaskolan vid Akad. für Musik und Theater. 701 702