SCHYMBERG Hjördis Schymberg. S. har stud, vid MH (komp, för Juon) och univ. i Berlin och var kapellm. vid Staatsoper där 1936—49. Hans intresse för modern tonkonst har särsk. uppmärksammats. Har även framträtt som tonsättare med bl. a. ork.-verk. Biogr. av W. Bollert i M 1951. G. M. Schymberg, H j ö r d i s Gunborg, operasångerska, sopran (f. 1909 24 A), genom sin välskolade, ljusa och smidiga stämma, sitt besjälade föredrag och sin mångsidiga dramatiska begåvning en av den svenska operans främsta konstnärer. — Litt. et art. 1941. Hovsångerska 1943. Efter privat sångutbildning i Sundsvall och konsertdeb. i radio 1926 stud. S. för Britta von Vegesack och vid Operaskolan i Sthlm. Hon deb. 1934 på K. teatern som Bertha i Nürn-bergerdockan, Mimi i Bohème och Blonde i Enleveringen och anställdes följ. år. Sedan 1941 har S. gästspelat och konserterat i olika repriser i Skandinavien, Amerika (Metropolitan 1947) och England (Covent Garden 195D. — Har uppburit Christine Nilssons stip. Roller (u. n.): Susanna i Figaros bröllop, Fiordiligi i Cosi fan tutte, Zerlina i Don Juan, Lady Harriet i Martha, Fru Ström i Muntra fruarna, Zerbinetta i Ariadne på Naxos, Rosi-na i Barberaren, Marie i Regementets dotter, Gilda i Rigoletto, Violetta i La traviata, Oscar i En maskeradbal, Nedda i Pajazzo, Nemea i Konung för en dag, Margareta i Faust, Julia i Romeo och Julia, Stella-Olympia-Giulietta-Antonia i Hpffmanns äventyr, titelr. i Lakmé, Manon och Thais, Colombina i Marionetter, 703 Zephyr i Lycksalighetens ö o. a. — Litt.: Art. i Musikvärlden 1945. H. M-g SchiTnemann, Georg, tysk musikforskare (1884—1945), dr phil. 1907 vid univ. i Berlin, blev 1920 ställföreträdande dir. och prof, vid MH där (dir. 1932—33, entledigad sistn. år). Kunnig och vidsynt, gjorde S. en banbrytande insats vid inst:s nyorg. och utvidgning 1920—28. S., som stud, piano, flöjt m. m. vid Stern-sches Kons, i Berlin och var elev av J. Wolf och Kretzschmar vid univ. där, tog under 1. världskriget i fånglägren upp folkvisor på fonograf och ägnade sig som musikforskare främst åt med levande praxis sammanhängande problem och åt musikped. frågor. Han blev 1919 Privatdozent vid univ. i Berlin (e. o. prof. 1923), 1933 föreståndare för den statl. musik-instrumentsaml. och 1935 chef för musikavd. vid Preussische Staatsbibl.; musikkritiker i bl. a. Deutsche allgemeine Zeitung och från 1936 en av utg. av Archiv für Musikforschung. S. ledde de av Musikakad. für Ausländer anordnade sommarkurserna i Potsdam och Salzburg; utg. oratorier av J. C. F. Bach i DDT 56, 1937 Schumanns violinkons, d m. m. Skrifter: Zur Fr age des Taktschlagens in der Mensuralmusik (diss. 1907), Mozart als acht-jähriger Komponist... (1908; eng. uppl. 1909; m. skissbok från 1764), Geschichte des Diri-gierens (1913), Johann Christoph Friedrich Bach (i BJ 1914), Das Lied der deutschen Kolonisten in Russland (1923; m. sånger från ty. krigsfångeläger), Geschichte der deutschen Schulmusik (2 bd, 1928—32), Musikerziehung 1 (1930), Carl Friedrich Zelter (1932), Führer durch die deutsche Chorliteratur 1—2:1 (1935 —36), Musiker-Handschrif ten. Von Bach bis Schumann (från musikavd. vid Preussische Staatsbibl.; 1936), Geschichte der Kldviermusik (1940), Die Singakademie zu Berlin 1791—1941 (1941), Ludwig van Beethovens Konversations-hefte (3 bd, 1941—43), talrika tidskr.-art. m. m. — Litt.: E. Preussner, G. S.... (i MF 1948). S. W. Schürmann, Georg C a s p a r, tysk tonsättare (1672—1751), från 1707 hovkapellm. i Wolfenbüttel, där han inledde ett nytt uppsving för den tysknationella operan. Av S:s operor märkas särsk. Heinrich der Vogler (1718) och Ludovicus Pius oder Lude-wig der Fromme (1726; dessa och den följ, i Braunschweig; bägge i sammandrag i Sthlm 1734). Handlingen är utformad som Haupt-und Staatsaction med komiska inlägg efter venetiansk operapraxis. I Ludovicus Pius fö- 704 Tryckt 22/10 52