SEATTLE ning i mus. förlopp. Dessa senare egenskaper ha dock ofta kommit i skymundan vid undersökningar enl. S:s metod, och endast själva testbatteriet har blivit mera allmänt bekant och använt. På så vis har den associations-psykologiska inställning, som S. utan tvivel företrädde, blivit starkare markerad, än vad som eg. är berättigat. S. har också blivit starkt kritiserad av psykologer med utpräglad helhetssyn på de psykiska förloppen. Skrifter om musik: The measurement of musical talent (i MQ 1915), The sense of rhythm as a musical talent (i MQ 1918), The psychology of musical talent (1919), The inheritance of musical talent (i MQ 1920), Psychology of music (1938), The harmonic structure of a musical tone (i MQ 1939), Revision of the Sea-shore measures of musical talent (1940; tills, m. J. C. Saetveit & D. Lewis), Why we love music (1941; sv. uppl. 1947), In search of beau-ty in music ... (1947) o. a. Litt.: G. A. Jaederholm, S:s metod för prövning av mus. begåvning (i Ped. tidskr. 1921); H. Stanton, Prognosis of musical achievment (1929); P. R. Farnsworth, An historical, critical and experimental study of Seashore-Kalwasser test battery (i Genetic psychology monographs, 9, 1931); W. Sjöstrand, Undersökningar rörande den musikaliska begåvningen (i STM 1939); T. Madison, Interval discrimination as a mea-sure of musical talent (i Archives of psychology 1942); J. Mursell, Psychological testing (1948); H. Torell, Musik och fostran (s. å.). B.F. Seattle [siä'tl], en av USA:s största hamnstäder vid Stilla havet, belägen i staten Washington (omkr. 462 440 inv. 1950), centrum för skandinaverna i v. Förenta staterna. S. gr. 1852, och dess musikliv koncentrerades tidigt kring det 1861 org. univ. Under detta 1. skede bildades flera blåsork, och körer (däribl. flera skand.). På grund av de besvärliga kommunikationerna tog ett rikare konsertliv fart först på 1880-t. Omkr. 1880 började Oratorio Society ge årl. framföranden av Händeis Messias och Mendelssohns Elias, och genom den 1891 bildade Ladies’ Musical Club togs initiativ till solistkonserter. Är 1903 gr. H. F. West Seattle Symphony, som under de 4 första åren framträdde som amatörork.; från 1905 gav man även oratorier under J. H. Howe. Som stödorg. skapades 1907 Seattle Symphony Society, varvid M. Kegrize eng. som ork:s dirigent. Hans efterträdare, H. Hadley (1909—11), utvidgade ork., som 1911—21 leddes av J. Spargur, varefter den upplöstes. Ork. nyorg. 1927 med K. Kreu-ger som ledare, vilken avlöstes av B. Cameron (1933—38), N. Sokolov (1938—40), T. Beecham (1941—43) o. a. År 1947 sammanslogs den med Tacoma Symphony Orch. till Pacific Northwest Symphony Orch.; nuv. dirigent är från 1949 M. Rosenthal. För musikbildningen ar beta Seattle Philharmonic Orch. under D. Bushell samt Music and Art Foundation (även föredrag). Kammarmusik- och solistkons, anordnas av Seattle Musical Art Society, som äger stadens konsertcentrum, Moore Theatre. Musikundervisning meddelas vid univ., vars musikdep. omorg. 1935 under namn av School of Music. Konserter ha sedan 1920/21 hållits i Meany Hall. Livligt verksam är även den 1914 gr. Cornish School. — Litt.: Art. av Ha-zel Gertrude Kinscella i Musical America 1948. G. P. Sebastian, G e o r g e, ungersk dirigent (f. 1903 17/8), blev 1940 ledare för Scran-ton Philharm. Orch., Pa, sedan 1945 verksam vid Stora operan och Opéra-Co-mique i Paris. S. har stud, för Weiner och Kodåly (musikteori) och Bruno Walter; därefter opera-kapellm. i München, vid Metropolitan och i Berlin. Han ledde 1931—37 radioork. i Moskva, där han var lärare i dirig. vid MK 1933—35. S., som 1938 kom till USA, har även gästdirig. i Europa och Sydamerika. Sebastiazni, J o h a n n, tysk tonsättare (1622—83), kurfurstlig hovkapellm. i Königsberg från 1663, räknas jämte H. Schütz, J. Theile och A. Fromm som den subjektiva passionsstilens tidigaste företrädare. Enl. tidens smak (texttropering) infogade S. i passionen protestantisk koral (sopransolo till stråkackomp.; ej församl.-sång). Ett annat stildrag — att omge Jesu ord med mild stråk -klang — upptogs sedermera av J. S. Bach. — S:s Matteuspassion (1672) har utg. av F. Zelle i DDT 17 m. biogr. Ms. i UUB. I. S. Secco [sä'kkå], it., eg. torr, förk. för recitativo secco ->Recitativ. Sechter, Simon, tysk musikpedagog och tonsättare (1788—1867), en av 1800-t:s mest inflytelserika musiklärare; till hans elever hörde A. Bruckner. S., som 1824 blev hovorg. i Wien och 1851 prof, i komp, vid MK där, skrev Die Grund-sätze der musikalischen Komposition (3 bd, 1853—54), verk för orgel, kyrko- och kammarmusik m. m. — Litt.: "C. F. Pohl, S. S. (1868). Seco'nda volta, it., andra gången, före-dragsanvisning. ->Prima volta. Seeboth [ze:'bå:t], Max, tysk tonsättare (f. 1904 14/3), vars stil nära anknyter till ty. barock polyfoni. S., som stud, musikvetenskap i Breslau och Berlin, verkar som pianist, kördirig. och musikkritiker i Magdeburg. Förutom ork.- och körverk (piano- och vl.-kons. 1939 o. 40, sviter, ett oratorium 1928 m. m.) har han främst skrivit kammarmusik (bl. a. tema, var. och fuga för stråkkvart., pianokvart, och -trio, 4 vl.- 724 723