SEKVENS Krehbiel, A. S. (1898); A. S. Memorial by his friends (1899); H. Finck, A. S. (1899). G.P. Seidl [zakll], Arthur, tysk musikforskare (1863—1928), dr phil. 1887 i Leipzig, var 1903—19 musikdramaturg vid Hoftheater i Dessau (prof. 1904) och blev sistn. år doc. vid MK i Leipzig. S. stud, för O. Paul, P. Spitta, H. Beller-mann m. fl. och var 1898—99 verksam vid Nietzsche-arkivet i Weimar; musikkritiker i Neueste Nachrichten, München, och från 1917 utg. av skriftser. Die Musik (fr. o. m. bd 35). I nära anslutning till Wagner och i häftig, redan i tit. framträdande, polemik mot E. Hans-licks formalestetik i dennes Vom Musikalisch-Schönen... framställer S. i Vom Musikalisch-Erhabenen. Prolegomena zur Ästhetik der Tonkunst (diss. 1887; -T907) det upphöjda som tonkonstens eg. »innehåll»,' som rent musiktek-niskt visar sig ss. någonting a-taktiskt, a-sym-metriskt, a-plastiskt. Skrifter: Zur Geschichte des Erhabenheits-begriffs seit Kant (1889), Moderner Geist in der deutschen Tonkunst (1900; -1913), Wag-neriana (3 bd, 1901—02), Neue Wagneriana (3 bd, 1914), Hans Pfitzner (1921) o. a. S. W. Litt.: L. Frankenstein, A. S. (1913); B. Schuh-mann, A. S. ... (i Musik und Kultur. Fest-schrift... A. S:s, s. å.; utg. av Schuhmann). Seidler-Winkler [za7'd-], Bruno, tysk dirigent och pianist (f. 1880 18/7), var 1925—33 dirigent vid Berlins radio och blev 1932 docent vid MH. S. var bl. a. elev vid Sternsches Kons, i Berlin och framträdde tidigt offentligt; var 1923— 25 dirigent och ackompanjatör i USA och 1935 —44 anställd i grammofonbolaget Electrola (Berlin). Har skrivit ork.-musik och sånger. Seiffert [za7'-], Max, tysk musikforskare (1868—1948), en av den moderna musikvetenskapens främsta namn, berömd kännare av den nordty. och ne-derl. barocken. S. stud, i Berlin för Spitta, blev 1891 dr phil., 1907 prof., 1930 teol. hdr. Han medv. 1899 vid gr. av IMG och av Société Union Musicolo-gique 1921 samt utgav SIMG 1903/04—1913, ZIMG 1899/1900 och AMW 1918/19—1926 (tills, m. J. Wolf och M. Schneider). Ständig sekr. inom kommissionen för utgivande av DDT. Han gr. 1921 Fürstliches Inst. für Musikfor-schung i Bückeburg, blev dess ledare samt, sedan inst. ombildats till Staatliches Inst. für Musikforschung (i Berlin), även dettas dir. Utgåvor: Samlade verk av J. P. Sweelinck (10 bd, 1895—01; bd 1 i ny uppl. 1943) och F. W. Zachow (i DDT 21/22); verk av S. Scheidt i DDT 1, T. Tunder i DDT 3, M. Weckmann och C. Bernhard i DDT 6, J. Pachelbel i DTö 8:2, DTB 2:1 och 4:1, D. Buxtehude i DDT 14, Nürnberger Meister i DTB 6:1, J. G. Wal-ther i DDT 26/27, L. Mozart i DTB 9:2, J. Krieger i DDT 53/54 och J. Krieger, F. X. A. Murschhauser och J. P. Krieger i DTB 18 samt Thüringische Motetten i DDT 49/50; Organum. Ausgewählte ältere vo-kale und instrumentale Meisterwerke (1924—36); praktiska bearb. av verk av Bach, Händel m. fl. Skrifter: J. P. Sweelinck und seine direkten deutschen Schüler (diss., tr. i VJ 1891), Geschichte der Klavier-musik (bd 1, 1899), Bildzeugnisse des 16.Jahrh:s für die instrumentale Begleitung des Gesanges und der Ursprung des Musikkupferstiches (i AMW 1918/19), Die Musik Hamburgs im Zeit~ alter Bachs (1921); art. i SIMG, ZIMG, VJ, Allgemeine Musikzeitung, PJ, KJ, AMW, Tijd-schrift der Vereeniging voor (Noord-)Neder-lands Muziekgeschiedenis o. a. tidskr. — En festskr. till S. utgavs 1938 m. fullst. verkfört, av Thekla Schneider. Nekrolog i MF 1949. I. S. Sei gesegnet ohne Ende [za7 geze:'g-nat å:'na -], ty., Var välsignad utan ände, den österrikiska nationalsången 1918—47. Texten skrevs av O. Kern-stock; melodin är Haydns kejsarhymn (->Gott erhalte Franz den Kaiser). Se'kles, Bernhard, tysk tonsättare (1872—1934), blev 1896 lärare i musikteori vid Hoch’s Kons, i Frankfurt a. M. (där han stud.); dess dir. 1923—33. S. skrev operor, ork.-, kör-, kammarmusik, sånger m. m. samt Musikdiktat (1905). Sekund (av lat. secundus; fr. seconde, eng. second, ty. Sekunde), den 2. tonen från en given ton räknat i en diatonisk skala och intervall mellan två bredvid varandra liggande stamtoner med sväng-ningstalsförhållandet 9/8 (stor) el. 16/15 (liten sekund) i det renstämda tonsystemet. För närmare detaljer om stor sekund ->Helton, om liten ->Halvton. Se vidare art. Intervall, Tonsystem. Sekundackord, från generalbasläran härrörande namn på de s. k. huvud- och biseptimackordens tredje omvändningar, i vilka septiman är belägen som baston på sekundavstånd under ackordgrundtonen (generalbasbesiffring vanl. !i el. j). Ex. ackordet f-g-h-d. — Jfr Generalbas, Septimackord. Sekve'ns (lat. seque'ntia, följd, av sequi, följa), har två olika betydelser. 729 730