SELMER, J. lin var S. 1923—40 lärare vid Viborgs mu-sikinst., 1929—40 konsertm. vid Viborgs musikvänners ork., därefter dirig. för Åbo stadsork. och från 1945 dir. för Munksnäs ork. och orkesterskola. G. D. Selin, Harriet Ann-Brigit, operasångerska, mezzosopran (f. 1911 4/2), från 1949 knuten till Städtische Bühnen i Düsseldorf. Efter stud, för Haldis Ingebjart-Isene, Liva Järnefelt samt i Berlin sjöng S. från 1939 på olika scener i Tyskland. Åren 1945—49 i Sverige, framträdde hon på K. teatern som Am-neris i Aida och Azucena i Trubaduren, på Malmö stadsteater som Carmen och Giulietta i Hoffmanns äventyr samt som ork.-solist i Sthlm, Malmö och Oslo. H. M-g Selin, Armas Yrjö, finländsk violon-cellist (f. 189 4 24/n), bror till E. S., sedan 1935 solocellist vid Hfors stadsork, och lärare vid Sibeliusakad.: prof. 1943. Efter stud, för Fohström vid Hfors musik -inst. och i Paris för André Hekking var S. ett par år solocellist vid crk. i Vasa och Åbo, därefter 1922—34 bosatt i Oslo som pedagog och utövande konstnär; har konserterat i Norden och Frankrike. G. D. Selinder, Anders, dansör, balettmästare och koreograf (1806—74), den förste helt svenske balettm. vid K. teatern i Sthlm; med sin initiativkraft och arbetskapacitet en märkesman inom sv. balett. Utbildad i K. teaterns balettelevskola av Ambrosiani blev S. 1323 figurant, 1829 premiärdansör och balettm. 1333—46 och 1851—56: även danslärare vid krigsakad. på Karlberg 1832—52. Efter avsked från Operan kom S. 1857 till Ladugårdslandsteatern och framförde där dansdivertissement med en grupp unga gratis-elever. Följ, år öppnade han en barnteater, där dansen helt dominerade, och med den trupp som där trimmats fortsatte han 1851—66 sina balettföreställningar på nämnda teater. S. arbetade som koreograf i viss mån efter samma principer som Aug. Bournonville i Danmark, tog avstånd från all självtillräcklig akrobatik på scenen, försökte på sitt sätt nationalisera baletten genom att introducera sv. folkdanser och gjorde allt för att skapa en bärig inhemsk balettradition. Bland hans många baletter och divertisse-ment kunna nämnas Sömngångerskan i Provence (1835), Galathée och Polyphème (1852), I rosens doft (1857; musik av prins Gustaf), Blommorna (1861) och Elfvornas flykt för Ele-menterne (1862). — Litt.: E. Klein, Operabalett och folkdans (i Ord och bild 1928); Kajsa Root-zén, Den svenska baletten (1945). K. R-n Selle, Thomas, tysk tonsättare (1599 —1663), företräder den äldre nordty. con-certostilen, vars mönster delvis var Via- Anders Selinder. Johan Selmer. danas kyrkokonsert. Viktiga äro även hans evang. passioner och hans världsliga sånger med b. c. S. var rektor i olika nordty. städer och från 1641 kantor vid Johanneskirche i Hamburg och mus. ledare för stadens fem huvudkyrkor. Verk: Kyrkokons., bl. a. Concertatio casta-lidum (3-st.; 1624), Hagio-Deca-Melydrion (4-st.; 1627), Deliciorum juvenilium decas (1-st. m. b. c.; 1634), 3 passioner och en uppståndelsehistoria o. a. kyrkomusik; Deliciae pasto-rum Arcadiae (3-st.; 1624); mel. till J. Rists Sabbatische Seelenlust (1651—58). —. Nytr.: Johannespassion m. intermedier (1643), utg. i Chorwerk 26 av R. Gerber; 6 av Hagio-Deca-Melydrion utg. av A. Egidi i Musikschätze der Vergangenheit. Litt.: Amalie Arnheim, T. S. als Schulkan-tor in Itzehoe und Hamburg (i R. Liliencron-Festschrift, 1910); H. J. Moser, Aus der Früh-geschichte der deutschen Generalbasspassion (i PJ 1920); S. Günther, Die geistliche Kon-zertmusik von T. S. nebst einer Biographie (diss. 1935). B.Hbs Sellick, Phyllis, ->Smith, Cyril. Selmer, Johan Peter, norsk tonsättare (1844 20/i—1910 21/7), den förste norske programmusikern och en föregångare till H. Borgströms nyromantiska linje, var av samtiden mest känd för sina orkesterverk, medan nutiden främst uppskattat hans sånger, särsk. körsångerna. S. fick sin första utbildning i piano och harmonilära av G. Conradi i Oslo omkr. 1854 och började samtidigt komponera. Efter stu-dentex. 1862 stud, han juridik, men tvangs av en bröstsjukdom, som skulle följa honom livet igenom, att söka rekreation under långa sjöresor. Under dessa bestämde han sig för musikerbanan, och 1869—71 var han elev av A. Chauvet och A. Thomas vid MK i Paris. Där skrev han sitt första större verk, Scène fu-nèbre, och hörde Berlioz’ programmusik, som fick den största betydelse för hans senare produktion. Efter ett kort uppehåll i Norge fortsatte han stud, för Richter, Jadassohn och O. Paul vid MK i Leipzig 1871—73 och 77—78, varjämte han lärde känna Wagners verk. Från 733 734