SEN FL S. stud, i Oslo, Khmn, Paris, München och USA och deb. i Oslo 1921. — Utg. Vi spiller klaver (1938), Per og Toneliten i Spillemann-land (1941), Praktisk klaverskole (4 bd, 1943— 46), Per og de andre hos tante Ce (1945), Skramleorkester (1949). Ö. G. Selvaggi [selvaMgi], R i t o, italiensk tonsättare (f. 189 8 22/5), elev till bl. a. Busoni, Paderewski och Debussy, sedan 1938 dir. för MK i Palermo; även dirigent och pianist. Verk: Operor, bl. a. Maggiolata veneziana (Neapel 1929); ork.-verk ss. sviten Scarlattiana (1932); Messa Antoniana (1927), Stabat Mater (1941) o. a. körverk; kammarmusik, pianostycken och sånger. Utg. äldre musik m. m. G. M. Sem, Arne Ole van Erpekum, norsk sångare, tenor (1873—1951), från 1914 sångpedagog i Oslo, från 1918 ledare för Opera Comiques operaskola där. Urspr. teolog stud. S. piano, först i Oslo, därefter i Berlin. På grund av en handskada övergick han till sångarbanan och var efter stud, i Berlin (Hey), Paris, Wien och Bayreuth anställd vid scener i Bremen, Stuttgart och Wien, varjämte han gav konserter i Tyskland, Wien, London och Oslo. I sistn. stad iscensatte han åtsk. operor; musikanmälare i Tidens Tegn och Aftenposten till 1945. — Skr.: Rikard Nordraak 1842—1942 (1942) m. m. H. K. Semb, Klara Marie, norsk danspedagog (f. 1884 17/io), sedan 1914 verksam med insaml. av och undervisning i folkdans, från 1947 med statsstip. S., som under denna tid haft omkr. 40 000 elever, har samlat ca 70 gamla tur danser, delvis med tillhörande musik, samt texter och mel. till många ringdanser. — Utg. 18 norske folkedansar... (1916), Norske folkedansar (3 d.): 1. Dansevisur (tills, m. K. Liestöl; 71951), 2. Rettleiding um dansen 01948), 3. Slåttar, sett ut for ei og tvo felor av A. Andersen-Wingar (1925), Dances of Norway (1951). H.K. Se'mbrich, M a r c e 11 a, eg. Praxede Marcelline Kochanska, polsk operasångerska, koloratursopran (1858—1935), en av Metropolitans klarast lysande stjärnor 1898—1909. — Litt. et art. 1893. Urspr. pianist och violinist utbildade S. sin röst för bl. a. G. B. Lamperti i Milano, deb. 1877 i Aten som Elvira i Puritanerna och var 1878—80 eng. vid Hofoper i Dresden. Åren 1880—85 uppträdde hon i London och företog därefter eur. turnéer (till Skandinavien 1893). — Litt.: G. Armin, M. S.... (1898). G.P. Se'mi, lat., halv, i sammansättningar ss.: semibreVis, lat., halvkort, semifu'sa, lat. och medelhögty., ung. »till hälften utströdd», sem i mi'n im a, lat., ung. »hälften av den minsta», tidsvärden i ->mensuralnot-skrift, motsv. resp, en helnot, en sextondels- not och en fjärdedelsnot. — S e m i s e'r i a, it., ung. »till hälften allvarlig», under 1700-t:s senare del ett mus. skådespel med både komisk och tragisk handling, formellt närstående opera-buffan. Ett ex. är Mozarts Don Juan. G. P. Sena(i)llé [sonade'], Jean Baptiste, fransk tonsättare (1687—1730), medlem av »vingt-quatre violons du roi», utgav 50 vl.-sonater med b. c. (1710—27). — Två sonater publ. av G. Jensen och en. g-moll, publ. i D. Alards Les maitres classiques du violon. Sendero'vitz, Charles, dansk violinist (f. 1916 V3), sedan 1949 konsertm. i Stats-radiofoniens symf.-ork. i Khmn; tillhör eliten av yngre nord, violinister. S. stud, för Anton Svendsen och vid MK i Khmn för T. Nielsen, deb. 1929 och var 1936— 37 anställd i Det kgl. kapel, 1943—49 konsertm. i Stiftelsen Malmö konserthus’ ork. Som kammarmusikspelare har S. framträtt i bl. a. T. Nielsen-, Andersen- och Leo Hansen-kvartet-terna. Han har konserterat i Skandinavien (bl. a. Konsertfören. i Sthlm ffg. 1945); även i duo tills, m. Brita Hjort. H. G. Senesi'no (eg. Francesco B e r n a r-di), italiensk kastratsångare, mezzosopran, senare kontraalt (ca 1680—ca 1750), under 1700-t:s första decennier ansedd som sin tids främste i sitt fack. S. var född i Siena och stud, för Pistocchi i Bologna. Efter stora framgångar i sitt hemland (i Genua, Venedig och Florens) eng. han 1717 till Dresden. Är 1719 förvärvade Händel honom till London mot ett mycket högt gage, och 1720 framträdde han där ffg. Fram till 1728 sjöng han huvudrollerna i Bononcinis och Händeis verk, bl. a. Giulio Cesare, Radamisto, Tamerlano, Ottone och Rodelinda. Är 1730 återkom han till London och stannade till 1733, då han bl. a. sjöng Orlando. Efter 1740 saknas uppgifter om honom. — Samtida källor äro enstämmiga i beröm om S:s sköna stämma, virtuosa teknik och mästerliga föredrag. Å. L~y Senff, Bartholf, tysk musikförläggare (1815—1900), gr. vid mitten av 1800-t. ett musikförlag i Leipzig. Redan 1843 hade S. startat tidskr. Signale für die musikalische Welt, som han red. till sin död. År 1907 övergick förlaget och tidskr. genom köp till N. Simrock. C. J. Senfl (Senffl, Senfel etc.), Ludwig, tysk tonsättare (f. omkr. 1488—90; d. mellan 1542 2/12 och 1543 10/8), en av sin tids mest berömda musiker i Centraleuropa, av Luther högt beundrad. S. var elev till Isaac, vilken han omkr. 1515 efterträdde som hovkapellm. hos kejsar Maximilian I. 737 24. Musik. IV. 738